Helig allians
Idag har helgonen, de sju systrarna, kommit överens om att tillsammans besluta om alla frågor som rör flykting- och asylpolitik. Idéen är naturligtvis att skapa en majoritet för att säkerställa en fortsatt massinvandring.
Ja, vad ska man säga? Miljö- och vänsterpartiet är de riktiga extremerna. De anser att vi har en restriktiv invandringspolitik och vill ge även "de papperslösa" fulla rättigheter till vårt värlfärdssytem. År 2006 sedan mutade miljöpartiet den socialdemokratiska regeringen att inte stödja deras budgetförslag om man inte gick med på en amnesti för alla gömda flyktingar.
Varför ska vi då överhuvud taget ha en prövning för flyktinginvandring? Portarna till Sverige är ju redan svängdörrar, så varför inte ställa upp dem på vid gavel?
Strategin är ju uppenbar. Man vill inte att SD ska ha någon möjlighet att påverka några beslut som rör flyktingpolitiken.
Återigen tvingas man fråga sig vart Sverige är på väg. Ingenting ska komma i vägen för de sju systrarnas planerande att byta ut befolkning i Sverige. Tydligen tror man att vi får ett bättre land med massor av analfabeter och kulturella avarter samlade i ghetton.
För en tid sedan skrev bloggaren om de förlorade hövligheten. Jag hörde ett radioinslag härom veckan i ämnet. Jo, orsaken till det oartiga svenska folket är att vi inte ska tvingas känna att vi står med mössan i hand inför gamla fogdar och brukspåvar. Vilket vi gjorde tidigare när vi skulle be om några extra kronor i lön.
Bloggaren ställer sig verkligen frågande till detta. Är inte hela Bidragssverige en stor samling framsträckta mössor?
Men som man sade; det är fråga om solidaritet, inte om välgörenhet vilket förutsätter ett ojämlikt förhållande.
Åh, excuse me. Alla de som lever fett på att betala ut bidrag till framsträckta mössor, gör de inte det ur ett von oben-perspektiv (som jag skrev igår)?
Att inte tillskriva människor att de har en egen förmåga till försörjning, föder ju i sig en underklass. Och det var ju det vi så intensivt ville undvika!
Men när det kallas solidaritet finns tydligen inga underklasser. Vi som är solidariska är ju faktiskt överklass, men det tänker man inte på.
När det gäller flyktinginvandringen tar man varje chans (d v s hundratusen chanser per år) till att vara så solidarisk som det bara går att uppbringa. Varje "solidarisk" handling verkar få tuppkammen att växa.
Därför är denna typ av solidaritet inget annat än en rent egoistisk handling som stärker den egna grandiositeten. Plus skapar en överhet; en överklass som strör sina smulor över de framsträckta mössorna från underklassen.
Att kalla de skäggiga unga männen för barn är en akt av samma kaliber. Då får man känna den "solidariska" kraften växa som en drog i kroppen; berusande och medvetandeförändrande. För det är inte medvetet man förvandlar sig till överklass.
Att beröva människor sin kraft och energi att skapa ett eget liv är i själva verket ett brott. Ett mycket osolidariskt brott.
Tage Erlander och Per Albin Hansson vänder sig säkert i sina gravar när de ser vad Sverige har utvecklats till.
De skapade ett rättvist samhälle där alla kunde leva på sin lön. Så fanns det tillfällig försörjning om man blev sjuk eller arbetslös (vilket inte många var på den tiden).
Som av en tillfällighet var det överklassponken Olof Palme som skapade både Bidragssverige och förvandlade Sverige till ett land med flyktinginvandring och mångkultur (1975).
Därifrån har det långsamt men säkert kanat neråt.
Men överklassen lever som vanligt i all önskvärd välmåga. Fast nu med den extra förvissningen om att vara "solidariska".
Ja, vad ska man säga? Miljö- och vänsterpartiet är de riktiga extremerna. De anser att vi har en restriktiv invandringspolitik och vill ge även "de papperslösa" fulla rättigheter till vårt värlfärdssytem. År 2006 sedan mutade miljöpartiet den socialdemokratiska regeringen att inte stödja deras budgetförslag om man inte gick med på en amnesti för alla gömda flyktingar.
Varför ska vi då överhuvud taget ha en prövning för flyktinginvandring? Portarna till Sverige är ju redan svängdörrar, så varför inte ställa upp dem på vid gavel?
Strategin är ju uppenbar. Man vill inte att SD ska ha någon möjlighet att påverka några beslut som rör flyktingpolitiken.
Återigen tvingas man fråga sig vart Sverige är på väg. Ingenting ska komma i vägen för de sju systrarnas planerande att byta ut befolkning i Sverige. Tydligen tror man att vi får ett bättre land med massor av analfabeter och kulturella avarter samlade i ghetton.
För en tid sedan skrev bloggaren om de förlorade hövligheten. Jag hörde ett radioinslag härom veckan i ämnet. Jo, orsaken till det oartiga svenska folket är att vi inte ska tvingas känna att vi står med mössan i hand inför gamla fogdar och brukspåvar. Vilket vi gjorde tidigare när vi skulle be om några extra kronor i lön.
Bloggaren ställer sig verkligen frågande till detta. Är inte hela Bidragssverige en stor samling framsträckta mössor?
Men som man sade; det är fråga om solidaritet, inte om välgörenhet vilket förutsätter ett ojämlikt förhållande.
Åh, excuse me. Alla de som lever fett på att betala ut bidrag till framsträckta mössor, gör de inte det ur ett von oben-perspektiv (som jag skrev igår)?
Att inte tillskriva människor att de har en egen förmåga till försörjning, föder ju i sig en underklass. Och det var ju det vi så intensivt ville undvika!
Men när det kallas solidaritet finns tydligen inga underklasser. Vi som är solidariska är ju faktiskt överklass, men det tänker man inte på.
När det gäller flyktinginvandringen tar man varje chans (d v s hundratusen chanser per år) till att vara så solidarisk som det bara går att uppbringa. Varje "solidarisk" handling verkar få tuppkammen att växa.
Därför är denna typ av solidaritet inget annat än en rent egoistisk handling som stärker den egna grandiositeten. Plus skapar en överhet; en överklass som strör sina smulor över de framsträckta mössorna från underklassen.
Att kalla de skäggiga unga männen för barn är en akt av samma kaliber. Då får man känna den "solidariska" kraften växa som en drog i kroppen; berusande och medvetandeförändrande. För det är inte medvetet man förvandlar sig till överklass.
Att beröva människor sin kraft och energi att skapa ett eget liv är i själva verket ett brott. Ett mycket osolidariskt brott.
Tage Erlander och Per Albin Hansson vänder sig säkert i sina gravar när de ser vad Sverige har utvecklats till.
De skapade ett rättvist samhälle där alla kunde leva på sin lön. Så fanns det tillfällig försörjning om man blev sjuk eller arbetslös (vilket inte många var på den tiden).
Som av en tillfällighet var det överklassponken Olof Palme som skapade både Bidragssverige och förvandlade Sverige till ett land med flyktinginvandring och mångkultur (1975).
Därifrån har det långsamt men säkert kanat neråt.
Men överklassen lever som vanligt i all önskvärd välmåga. Fast nu med den extra förvissningen om att vara "solidariska".
Kommentarer
Detta är ett område med så gott som ingen invandring alls. Ändå moraliserar han över att det finns svenskar som vill se en mer restriktiv invandringspolitik.
Detta är hyckleri på hög nivå. Vad han indirekt säger är att svenskarna som inte har råd att köpa sig fria från mångkulturen får finna sig i att vara boskap för integrationen. Höjer de rösten och kräver samma sociala stabilitet och kontrollerade invandring som han själv tar för självklar får de finna sig i att få rasiststämpeln i pannan.