Masspsykos om SD

Så här i valspurtens slutskede så tävlar media i hur man ska nagla fast regeringen Reinfeldt i tavlan för hur man ska lösa regeringsfrågan om SD kommer in i riksdagen.
Det verkar faktiskt som om man nästan skulle dö i kåtslag om SD verkligen kom in. Om de däremot inte skulle komma in skulle ett sus av besvikelse gå igenom det nu masspsykotiska mediadrevet.

Det är komiskt att höra och se. Man har fullständigt lämnat alla andra valfrågor och blockskillnader och koncentrerar nu sig enbart på SD:s förmodade inträde i riksdagen.

Det verkar som om det är det bästa som kan hända Sverige av idag. En riksdag som är så urvattnad, så uttömd på alla friska strömningar behöver en puff, eller snarare en rejäl upper-cut som lägger perspektiven upp och ner. Eller i alla fall på sidan.

Sedan om SD är rätt parti att åstadkomma den där upper-cuten går det ju att tvista om.

Personligen tror bloggaren att det SD kan åstadkomma i riksdagen är det vi tidigare varit med om i s-ledda minoritetsregeringar; nämligen hoppande majoriteter.
Det betyder ju i praktiken att SD kan stödja lika många röd-gröna förslag som blå-gröna i olika frågor.
På detta sätt kan man ju säga att båda blocken kommer att behöva stöd av SD.

Men antagligen kommer alliansen att få egen majoritet och SD, om de kommer in, blir behandlade som luft. Men efter något år kommer man att se att de etablerade börjar anpassa sin politik för att blidka SD-väljarna och därför att tiden har hunnit ikapp dem.
Vi har sett det förut. Fast då hette partiet Ny Demokrati

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK