Världens bästa pryl?

Vad är egentligen en pryl? Oftast så omtalas den i pluraris: Prylar. På så sätt kan vem som helst känna sig skyldig till köp av för många prylar. Det är ju så det framställs:: Vi köper för mycket prylar. Vi behöver inte alla prylar. Att köpa många prylar har börjat bli omoraliskt.


   Vi ska ju TÄNKA på så mycket. Att inte köpa en massa prylar anses numera som ansvarsfullt och intelligent. Vi ska ju tänka på miljööön och klimaaatet. Vi ska ju tänka på barnarbete och dåliga löner på andra sidan jordklotet. Vi ska ju tänka på krig som har uppstått p g a tillverkningen av prylar. Därför måste vi sluta att konsumera.

Det finns inget självändamål i att inte köpa prylar. Det är bara översittare (företrädesvis på vänsterkanten) som vill framstå som mänsklighetens räddning och frälsning från det ok som konsumtionen innebär.



Men som vanligt är det korsdrag mellan öronen på dessa världsförbättrare. Vad händer om vi minskar konsumtionen av prylar? Jo, visserligen behöver ju inte barn jobba på skitiga fabriker för att få ihop några ynka sekiner. Man tjänar då inga pengar what so ever och är tvingade till gatarbete för att tillfredsställa den vite, medelålders mannen. Den tillverkningsindustri som har börjat ge människorna ett bättre liv, stoppas upp och tar allihop tillbaka till noll,

Att kapitalet minskar i sin omsättning gör inte miljön ett dugg bättre. Tvärtom kommer mindre pengar att ta i anspråk ge högre skatter och priser och sätta stopp för utveckling av nya energikällor p g a brist på pengar. Kvar blir vi, med kraftigt minskade inkomster och därmed mindre utrymme för att själva bestämma över våra liv. Men vi minskar ju vår konsumtion...

Världen fungerar bäst om vi låter pengarna rulla, så är det bara. I Sverige betraktas dock kapitalismen som något ont. Att vi sedan har fått ett bra och rikt liv p g a kapitalismen låtsas man inte om. Eller också förstår man det inte. Även om man förstår så har man ändå problem med att inte ALLA har lika mycket av allting. De som har lastas för att vara giriga och inte nog med detta. Man lider av höggradigt beroende av prylar, socker, kött, sex, alkohol och mat. Ett enda moraliskt förfall följer i konsumtionens spår. Fnysningarna från miljömupparna och vänsterpöbeln följer oss ända hem från affärerna där vi har shoppat loss.

"Money makes the world going round" inleder musicalen Cabaret. Det är knappast någon hyllning till pengar, det är inte populärt att saluföra att man gillar pengar. Framför allt egna pengar. Men alla gillar att ha egna pengar. Varför skulle man annars förhandla om löneförhöjningar en gång om året? Nej, att säga att pengar är skräp är bara ett övermaga koketteri. Vi älskar pengar, så är det bara.



Att handla prylar anses av någon anledning som sämre än att handla kläder. Det kanske beror på att prylar associeras med vita, medelålders män medan kläder associeras med slitna arbetsamma kvinnor. Eller också beror det på att kläder måste man ha för att inte frysa eller för att slippa bli arresterad för förargelseväckande beteende, medan prylar bara är njutning. Prylar står för dekadens i sin ädlaste form.

Bloggaren älskar prylar och därmed ett visst mått av dekadens. Jag är musikberoende, ja eller beroende av underhållning i största allmänhet, så därför råder det ett visst överskott av musikutrustning i mitt hem. Och jag blir aldrig nöjd med ljud och funktion, det kan alltid bli lite bättre. Så jag byter högtalare en gång i kvartalet och köper in nya spelare någon gång varje år. Den helautomatiska skivspelaren av märket Denon känns lite gammal och svag så jag planerar ett nytt inköp. Skivspelare av god kvalitet är överlägsna CD-spelare. Compact Disc, CD, är precis vad det låter som: Ihoppressade och komprimerade ligger spåren där, vars ljud har genomgått funktionen compressor många gånger. Alla toppar och dalar har skurits bort för att ljudet ska bli så rent som möjligt. Det är som ett ständigt intag av SSRI-preparat (antidepressiva), man går igenom tillvaron som ett grått streck.

När mobilen börjar bli långsam och jag har fått syn på en läcker efterträdare slår jag omedelbart till, likt en kobra. Får min klocka (armbands-) en repa så står jag inte ut, utan ger mig ut på Tradera efter en ny. Naturligtvis måste det vara ett ur med tjogtals av funktioner. Nu senast blev det en Emperior Armani för 1.000 kr.



Dyra pennor var länge min passion, men efter det att jag blev bestulen på ett helt etui av superfina pennor så tröttnade jag. Nu har jag bara min silver-Parker kvar.

Eftersom jag försöker sluta röka kör jag med e-cigg och har då naturligtvis en riktig lyxraket som kräver en hel del pysslande men är suverän när den väl fungerar optimalt.

Däremot har jag ingen TV med tillhörande ljudanläggning. Det är ju fullt möjligt att se på TV och film genom datorn och sedan köra ut ljudet genom högtalarna med hjälp av Bluetooth. Vilket naturligtvis kräver prylar för att fungera. Den ena prylen leder till den andra. Allra värst hittills är nog den s k selfie-pinnen, den kommer att gå till historien som en riktig kultpryl.



Det hör ju även till denna tid att ha någon eller några favorit-appar. Här är jag säkert jättetråkig men min favorit-app är det mobila bank-ID och Swisch. D v s metoder att köpa prylar med. Sedan är det kul att spela lite Pinball när man sitter och väntar på Apoteket t ex. Nyheter från Svd och Expressen förstås. Och nej, jag är ingen som hänger på Facebook eller Instagram.

Så, vilken är då världens allra grymmaste, värsta och bästa pryl? Det är.... hjulet. Enligt bloggaren människans enda riktiga uppfinning. I övrigt är allt plagiat och en utveckling av hjulet till miljarder funktioner och prylar.

Så alla som hatar konsumtion, pengar och kapitalism: Skyll på hjulet.






Kommentarer

Anonym sa…
En pryl var väl en sorts syl som skomakaren använde för att göra hål för becktrådarna?
Rune

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många