Kvinnor älskar mördare
Om någon minns: Juha Valjakkala hette den 23-årige finländare som med berått mord sköt och knivskar tre personer till döds uppe i Åmsele, Lappland 1988. Han är nu ute i friheten igen efter 25 år i finskt fängelse. Behöver vi bry oss? Kanske.
Föremålen varierar men fenomenet kvarstår: Kvinnor blir som galna av sådana som Juha. De skriver och uppvaktar, t o m friar till dem. Inte så sällan inleder man ett förhållande. Juha har gift sig fyra gånger, alla fyra med beundrarinnor.
Andra grova brottslingar och mördare som får kvinnor att tappa sansen är Mattias Flink (dödade sju kvinnor efter att ha blivit nobbad av en), John Ausonius (sköt ett tiotal personer med invandrarbakgrund), Clark Olofsson (multi-brottsling), Josef Fritzel (höll sina döttrar inspärrade i 24 år, De fick flera barn efter det att Fritzl våldtagit dem) och så då Anders Behring Breivik som drunknar i brev från hormonstinna kvinnor. Och detta är bara några av alla mörkermän som kvinnor vill gänga eller åtminstone skydda och kela med.
Och den stora frågan är varför. Varför blir kvinnor som galna efter dessa avskum? Först lite bilder:
Den blodige killen är mördaren Tommy Zethraeus som mejade ner en hel krogkö på Stureplan 1994.
Bild 1: John Ausonius,
Bild 2: Anders Behring Breivik, Bild 3: Tommy Zethreus, Bild 4: Josef Fritzl, Bild 5: Mattias Flink, Bild 6: Clark Olofsson, Bild 7: Juha Valjakkala.
¨¨
Alla herrar utom en har vissa gemensamma drag. Outsidern är John Ausonius, han ser ut som om han har en annan härkomst än den blåögda nordbon som de andra representerar.
Bloggaren skulle inte vilja möta någon av dem en mörk natt, knappt på dagen heller. De utstrålar opålitlighet, oberäknelighet, distansering, brutalitet och kyla. Av någon anledning tycks dessa egenskaper uppfattas som styrka hos många kvinnor, manlig styrka.
Fenomenet har förklarats med att kvinnorna hade våldsamma fäder och därför attraheras av brutala män som man tror sig kunna tämja denna gång. Men eftersom vi människor är mycket mer styrda av biologi än vi vill erkänna, så kan det vara så att kvinnorna ser en alfa-hanne i dessa män. Dominans och brutalitet kan förekomma tillsammans och skänka ledarskap i gruppen. "En stark ledare". En sådan skyddar sin flock och ger upphov till en stor mängd (perfekta?) avkommor.
Ytterligare en förklaring är att kvinnorna vill ta hand om dessa män och rädda dem från sin olycka. De lägger ner sin tid, sina pengar och sin kärlek för att komma i åtnjutande av männens "fina" sidor som de bara vet finns och som bara de kan se. När det sedan till viss del besannas är kvinnorna fast som i ett skruvstäd.
Den sistnämnda förklaringen får mig osökt att tänka på kvinnorna i Stockholms stads fullmäktige som beslutade om att ta hand om och ge fördelar till de IS-terrorister som "återvänt från strid". Just formuleringen "återvänt från strid" ger associationen att dessa är hjältar eller åtminstone tappra krigare som står upp för sin sak. Detta primitiva tänkande kanske är vanligare än man kan tro. Men tänkandet sker i sådana fall inte i de mest utvecklade delarna av hjärnan utan håller till i limbiska systemet och reptilhjärnan ; )
Det blir ännu roligare när det nu världsberömda dokumentet om Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism tar upp "genusperspektivet". Det finns unga kvinnor som "offrar sig för saken" men på vilket sätt är dessa diskriminerade? Eller hur tänker man?
Nej, virrpannorna är obegripliga. I rest my case.
Föremålen varierar men fenomenet kvarstår: Kvinnor blir som galna av sådana som Juha. De skriver och uppvaktar, t o m friar till dem. Inte så sällan inleder man ett förhållande. Juha har gift sig fyra gånger, alla fyra med beundrarinnor.
Andra grova brottslingar och mördare som får kvinnor att tappa sansen är Mattias Flink (dödade sju kvinnor efter att ha blivit nobbad av en), John Ausonius (sköt ett tiotal personer med invandrarbakgrund), Clark Olofsson (multi-brottsling), Josef Fritzel (höll sina döttrar inspärrade i 24 år, De fick flera barn efter det att Fritzl våldtagit dem) och så då Anders Behring Breivik som drunknar i brev från hormonstinna kvinnor. Och detta är bara några av alla mörkermän som kvinnor vill gänga eller åtminstone skydda och kela med.
Och den stora frågan är varför. Varför blir kvinnor som galna efter dessa avskum? Först lite bilder:
Den blodige killen är mördaren Tommy Zethraeus som mejade ner en hel krogkö på Stureplan 1994.
Bild 1: John Ausonius,
Bild 2: Anders Behring Breivik, Bild 3: Tommy Zethreus, Bild 4: Josef Fritzl, Bild 5: Mattias Flink, Bild 6: Clark Olofsson, Bild 7: Juha Valjakkala.
¨¨
Alla herrar utom en har vissa gemensamma drag. Outsidern är John Ausonius, han ser ut som om han har en annan härkomst än den blåögda nordbon som de andra representerar.
Bloggaren skulle inte vilja möta någon av dem en mörk natt, knappt på dagen heller. De utstrålar opålitlighet, oberäknelighet, distansering, brutalitet och kyla. Av någon anledning tycks dessa egenskaper uppfattas som styrka hos många kvinnor, manlig styrka.
Fenomenet har förklarats med att kvinnorna hade våldsamma fäder och därför attraheras av brutala män som man tror sig kunna tämja denna gång. Men eftersom vi människor är mycket mer styrda av biologi än vi vill erkänna, så kan det vara så att kvinnorna ser en alfa-hanne i dessa män. Dominans och brutalitet kan förekomma tillsammans och skänka ledarskap i gruppen. "En stark ledare". En sådan skyddar sin flock och ger upphov till en stor mängd (perfekta?) avkommor.
Ytterligare en förklaring är att kvinnorna vill ta hand om dessa män och rädda dem från sin olycka. De lägger ner sin tid, sina pengar och sin kärlek för att komma i åtnjutande av männens "fina" sidor som de bara vet finns och som bara de kan se. När det sedan till viss del besannas är kvinnorna fast som i ett skruvstäd.
Den sistnämnda förklaringen får mig osökt att tänka på kvinnorna i Stockholms stads fullmäktige som beslutade om att ta hand om och ge fördelar till de IS-terrorister som "återvänt från strid". Just formuleringen "återvänt från strid" ger associationen att dessa är hjältar eller åtminstone tappra krigare som står upp för sin sak. Detta primitiva tänkande kanske är vanligare än man kan tro. Men tänkandet sker i sådana fall inte i de mest utvecklade delarna av hjärnan utan håller till i limbiska systemet och reptilhjärnan ; )
Det blir ännu roligare när det nu världsberömda dokumentet om Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism tar upp "genusperspektivet". Det finns unga kvinnor som "offrar sig för saken" men på vilket sätt är dessa diskriminerade? Eller hur tänker man?
Nej, virrpannorna är obegripliga. I rest my case.
Kommentarer