Storfiskarn
Bloggaren har precis läst Julia Caesars söndagskrönika vilken handlar om utarmningen av landsbygden och samtidigt fylla densamma med "ensamkommande bortskämda män" och organiserade tiggarkolonier till priset av hundratals miljoner kronor, miljoner insvettade skattekronor.
Hur är detta möjligt? Och varför? Ångesten för att Sveriges invånarantal ska sjunka? Ångesten för att det s k välfärdssamhället har nått vägs ände och kanske 100.000 människor riskerar att hänga löst på arbetsmarknaden om skattebasen urholkas?
Ja. Och ja. Politikerna har på något vis rätt i att Sveriges befolkning inte får sjunka och därmed minska inflödet av över två biljoner i skatteinkomster. Att invandringen är "lönsam" är därmed ingen lögn. En otroligt dålig lönsamhet eftersom enbart 66 procent av de utlandsfödda har sysselsättning. Eller "nyanlända" som det kallas på fikonspråk.
Per Gudmundsson skriver om detta i ett inlägg från 2014. Den svenska modellen om det starka samhället där stat, kommun och landsting stjäl mer än 50 procent av den arbetande befolkningens inkomster (jorå, om man inkluderar arbetsgivaravgifter, d v s skatten som arbetsgivarna får betala för att ha folk anställda), höga och många bidragsformer samt det faktum att det blir fler och fler som har ungefär samma lön oavsett vad man jobbar med, håller på att krackelera p g a det hårda trycket av "nyanlända".
Och överallt bara dimridåer. "Sysselsättning" kan innebära allt från AMS-kurser till arbete 1 timme eller 40 timmar, i veckan. Erik Ullenhags standardslogan om att 600.000 invandrare går till jobbet varje dag är därför ingen lögn, fast en dimridå.
Och så där håller det på. Inga lögner, men mycket hög grad av Storfiskare. Remember? Thore Skogman:
Sanningen är att invandringen är en gigantisk, skandalös miljardrullning som istället för att tillföra Sverige någonting, bara innebär förluster. Nämligen förlusterna av frihet, tillit, trygghet och så då i hårdvara: ekonomi,samhällets sociala skyddsnät, plundring av kulturskatter och så då hur rättssystemet blir alltmer korrupt genom att vittnen, målsägande och representanter för domstolarna blir utsatta för mordförsök och därför hoppar av specifika rättegångar t ex här och här där ett stort antal kända kvinnor blev utsatta för vålds- och mordhot under rättegången. Det var här som Maria Sveland blev hotad med att få sina bröst stekta i smör. (Ha, ha, ha, ha, sorry.)
För att återgå till Julias söndagskrönika så handlade den om tömningen av landsbygden, det som så snyggt kallas för urbanisering.
Inte i något annat land går urbaniseringen så snabbt som i Sverige (SCB). Redan 1930 inföll den s k brytpunkten, d v s lika många bodde i glesbygd, landsbygd och i stad. Nu har vi kommit upp i 80 procent till städernas fördel. Förmodligen är det mycket mer med tanke på att ordet 'stad' utplånades i jämlikhetssyfte 1971 och allt började klassas som 'kommun'. Bara med ett pennstreck utplånades städernas status som just städer. Mmm, lika ska det vara. Lika värde. Kommuuun. Stockholm och Göteborg kallas idag för 'stad' och faktiskt också Västerås. Heder åt dem.
Förresten skippade man också landskapsindelningen av Sverige. Nu blev det bara simply 'län'. Men i folksjälen lever fortfarande landskapen och dess symboler kvar. Det är väldigt svårt att genom nyspråk ta t ex jamten från Jämtland hur mycket kommuuun och län man än pumpar in.
Vår identitet avgörs av sammanhang och vår känsla av sammanhang. Utan ett sammanhang finns inte heller någon tillhörighet. Att krossa människors känsla av sammanhang gör dem till tacksamma objekt för att styras och indoktrineras till något som passar makten. Man har lyckats väldigt väl med svenskarna. Som väldresserade pitbulls har vi glömt vår bakgrund och vad som gjorde oss till vad vi är.
Dialekterna är på väg att försvinna p g a flykten från landsbygden och den hypnotiserande TV:n. Att sudda ut olika särarter hos folket är ytterligare ett led i att döda tillhörighet och identitet. Istället ska "samhället" bygga oss. I Sverige förekommer inte längre någon skillnad mellan samhälle, som i människor tillsamman, och "samhälle" som i staten och kommuuunen. När detta händer har makten lyckats. Detsamma gällde i de gamla kommunistiska öststaterna som försökte leva bakom järnridån.
Miljöpartiet är trots allt det mest skadliga partiet för Sverige. Inte minst på området landsbygd - stad. Mupparna är det mest urbaniserade partiet och tycks kämpa med frenesi för att ta kål på landsbygden en gång för alla. I MP:s Sverige ska köttätandet minska och därmed produktionen. Kvar blir då bara jättegårdarna där djuren står packade och gnager på varann. P g a de höjda skatterna på bensin och diesel kommer priset för kött och mejeriprodukter att rusa i höjden. Följden blir att människor börjar spara in på konsumtionen. Vilket också är ett mål för MP. Höj skatterna över smärtgränsen så får du människor som lyder och konsumerar mindre.
För MP och deras vapendragare på vänsterkanten är målet överordnat alla tänkbara lik på vägen dit. Att minska människors konsumtion är ett sådant överordnat mål. Varför? Alltså egentligen?
Sådana frågor kan man inte ställa till en mupp. Det finns ett självändamål i att begränsa människors frihet att välja. Uppriktigt sagt tror jag inte mupparna förstår konsekvenserna av sin politik. Eller också gör de det och i sådana fall öppnar sig ett skräckvälde där staten bestämmer vad du får äta och inte. Och om du har rätt att skaffa nya mobiler, möbler, göra flygresor dit du vill och köra ut med egen bil till en stilla sjö för att bada. MP är ett parti som vill styra folk till att göra som MP vill, inte hur folk skulle föredra själva att göra.
MP kommer att döda landsbygden och Sverige blir slutligen tvunget att importera mat från andra länder. Hur miljövänligt är det?
Hur hamnade egentligen MP i betongen? Bloggaren minns MP från dess barndom på 80-talet. Ett ganska romantiskt parti som inte gillade politiska pekpinnar utan förordade småskaliga och självstyrande enheter, eller det gamla sockensystemet om man så vill. Man påminde om David Cameron i England,inte Honecker i DDR. Idag är det tvärtom. Man är ett tungrott socialistparti med stora maktambitioner och når också dit man vill genom utpressning av de som för stunden har makten. Både i Löfvens regering Göran Perssons och i Reinfeldts regering drev man igenom vansinniga förslag på amnestier åt "papperslösa" och så migrationsöverenskommelsen med Moderaterna. Om de andra inte lydde röstade man ner deras budget. Inga lojaliteter så långt ögat nådde. Bara ensidigt fokus på den egna agendan och förmågan att få som de vill.
De "nyanlända" skickas nu i stora lass till landsbygden. Tanken är klar: Om byar, små samhällen och glesbygd överhuvud taget, fylls på med outbildat och kulturfrämmande folk finns det ingen risk att dessa överproducerar och voilà; det mesta bromsar in och ger makten allt större makt över människors privatliv.
DET vore en förklaring, men så skruvad att den faktiskt kan vara sann om man ser till hela återuppkopplingskedjan. Svenska folket avstrippat sin identitet och tillhörighet, krossade sammanhängande enheter och omskapade människor som lever i ett slags evigt socialt celibat.
Ville man verkligen väl? Vad ville egentligen Olof Palme med att skapa detta tomma universum som kallas för välfärdssamhället? Vad har egentligen vunnits på att skapa detta monster som biter av huvudet på de som trots allt tar sig upp från noll?
Eller är det resultatet av en maktgalen man med så starka drifter att han inte kunde se att människor tog sina ambitioner och surt förvärvade pengar för att skapa sig en god framtid med ekonomiskt oberoende och välstånd?
Bidrags-Sverige är den produkt som har sålt sig själv utan att folk förstår att; varje månad får man tillbaka en del av de pengar man har matat in i systemet föregående månad. Svenskar är ett av de fattigaste folken inom EU. Däremot är Staten snuskigt rik. Och det är just detta faktum som är grundorsaken till vårt svaga inflytande och att Pappa Staten kan göra precis vad de vill. Ett parti som MP är livsfarligt i denna kontext.
Hur är detta möjligt? Och varför? Ångesten för att Sveriges invånarantal ska sjunka? Ångesten för att det s k välfärdssamhället har nått vägs ände och kanske 100.000 människor riskerar att hänga löst på arbetsmarknaden om skattebasen urholkas?
Ja. Och ja. Politikerna har på något vis rätt i att Sveriges befolkning inte får sjunka och därmed minska inflödet av över två biljoner i skatteinkomster. Att invandringen är "lönsam" är därmed ingen lögn. En otroligt dålig lönsamhet eftersom enbart 66 procent av de utlandsfödda har sysselsättning. Eller "nyanlända" som det kallas på fikonspråk.
Per Gudmundsson skriver om detta i ett inlägg från 2014. Den svenska modellen om det starka samhället där stat, kommun och landsting stjäl mer än 50 procent av den arbetande befolkningens inkomster (jorå, om man inkluderar arbetsgivaravgifter, d v s skatten som arbetsgivarna får betala för att ha folk anställda), höga och många bidragsformer samt det faktum att det blir fler och fler som har ungefär samma lön oavsett vad man jobbar med, håller på att krackelera p g a det hårda trycket av "nyanlända".
Och överallt bara dimridåer. "Sysselsättning" kan innebära allt från AMS-kurser till arbete 1 timme eller 40 timmar, i veckan. Erik Ullenhags standardslogan om att 600.000 invandrare går till jobbet varje dag är därför ingen lögn, fast en dimridå.
Och så där håller det på. Inga lögner, men mycket hög grad av Storfiskare. Remember? Thore Skogman:
"Så när storfiskarn talar om hur stora fiskar han får,
Ja då skarvar han som han vill,
Då räcker armarna inte till"
Sanningen är att invandringen är en gigantisk, skandalös miljardrullning som istället för att tillföra Sverige någonting, bara innebär förluster. Nämligen förlusterna av frihet, tillit, trygghet och så då i hårdvara: ekonomi,samhällets sociala skyddsnät, plundring av kulturskatter och så då hur rättssystemet blir alltmer korrupt genom att vittnen, målsägande och representanter för domstolarna blir utsatta för mordförsök och därför hoppar av specifika rättegångar t ex här och här där ett stort antal kända kvinnor blev utsatta för vålds- och mordhot under rättegången. Det var här som Maria Sveland blev hotad med att få sina bröst stekta i smör. (Ha, ha, ha, ha, sorry.)
För att återgå till Julias söndagskrönika så handlade den om tömningen av landsbygden, det som så snyggt kallas för urbanisering.
"Det jäser på landsbygden. De som bor där känner sig med rätta bortglömda och överkörda. Allting kretsar kring städerna. På landet läggs servicen ner, kommunikationer och annan infrastruktur fungerar inte, och regeringen klämmer åt ytterligare genom att höja skatten på bensin och diesel med 44-48 öre per liter. "
Inte i något annat land går urbaniseringen så snabbt som i Sverige (SCB). Redan 1930 inföll den s k brytpunkten, d v s lika många bodde i glesbygd, landsbygd och i stad. Nu har vi kommit upp i 80 procent till städernas fördel. Förmodligen är det mycket mer med tanke på att ordet 'stad' utplånades i jämlikhetssyfte 1971 och allt började klassas som 'kommun'. Bara med ett pennstreck utplånades städernas status som just städer. Mmm, lika ska det vara. Lika värde. Kommuuun. Stockholm och Göteborg kallas idag för 'stad' och faktiskt också Västerås. Heder åt dem.
Förresten skippade man också landskapsindelningen av Sverige. Nu blev det bara simply 'län'. Men i folksjälen lever fortfarande landskapen och dess symboler kvar. Det är väldigt svårt att genom nyspråk ta t ex jamten från Jämtland hur mycket kommuuun och län man än pumpar in.
Vår identitet avgörs av sammanhang och vår känsla av sammanhang. Utan ett sammanhang finns inte heller någon tillhörighet. Att krossa människors känsla av sammanhang gör dem till tacksamma objekt för att styras och indoktrineras till något som passar makten. Man har lyckats väldigt väl med svenskarna. Som väldresserade pitbulls har vi glömt vår bakgrund och vad som gjorde oss till vad vi är.
Dialekterna är på väg att försvinna p g a flykten från landsbygden och den hypnotiserande TV:n. Att sudda ut olika särarter hos folket är ytterligare ett led i att döda tillhörighet och identitet. Istället ska "samhället" bygga oss. I Sverige förekommer inte längre någon skillnad mellan samhälle, som i människor tillsamman, och "samhälle" som i staten och kommuuunen. När detta händer har makten lyckats. Detsamma gällde i de gamla kommunistiska öststaterna som försökte leva bakom järnridån.
Miljöpartiet är trots allt det mest skadliga partiet för Sverige. Inte minst på området landsbygd - stad. Mupparna är det mest urbaniserade partiet och tycks kämpa med frenesi för att ta kål på landsbygden en gång för alla. I MP:s Sverige ska köttätandet minska och därmed produktionen. Kvar blir då bara jättegårdarna där djuren står packade och gnager på varann. P g a de höjda skatterna på bensin och diesel kommer priset för kött och mejeriprodukter att rusa i höjden. Följden blir att människor börjar spara in på konsumtionen. Vilket också är ett mål för MP. Höj skatterna över smärtgränsen så får du människor som lyder och konsumerar mindre.
För MP och deras vapendragare på vänsterkanten är målet överordnat alla tänkbara lik på vägen dit. Att minska människors konsumtion är ett sådant överordnat mål. Varför? Alltså egentligen?
Sådana frågor kan man inte ställa till en mupp. Det finns ett självändamål i att begränsa människors frihet att välja. Uppriktigt sagt tror jag inte mupparna förstår konsekvenserna av sin politik. Eller också gör de det och i sådana fall öppnar sig ett skräckvälde där staten bestämmer vad du får äta och inte. Och om du har rätt att skaffa nya mobiler, möbler, göra flygresor dit du vill och köra ut med egen bil till en stilla sjö för att bada. MP är ett parti som vill styra folk till att göra som MP vill, inte hur folk skulle föredra själva att göra.
MP kommer att döda landsbygden och Sverige blir slutligen tvunget att importera mat från andra länder. Hur miljövänligt är det?
Hur hamnade egentligen MP i betongen? Bloggaren minns MP från dess barndom på 80-talet. Ett ganska romantiskt parti som inte gillade politiska pekpinnar utan förordade småskaliga och självstyrande enheter, eller det gamla sockensystemet om man så vill. Man påminde om David Cameron i England,inte Honecker i DDR. Idag är det tvärtom. Man är ett tungrott socialistparti med stora maktambitioner och når också dit man vill genom utpressning av de som för stunden har makten. Både i Löfvens regering Göran Perssons och i Reinfeldts regering drev man igenom vansinniga förslag på amnestier åt "papperslösa" och så migrationsöverenskommelsen med Moderaterna. Om de andra inte lydde röstade man ner deras budget. Inga lojaliteter så långt ögat nådde. Bara ensidigt fokus på den egna agendan och förmågan att få som de vill.
De "nyanlända" skickas nu i stora lass till landsbygden. Tanken är klar: Om byar, små samhällen och glesbygd överhuvud taget, fylls på med outbildat och kulturfrämmande folk finns det ingen risk att dessa överproducerar och voilà; det mesta bromsar in och ger makten allt större makt över människors privatliv.
DET vore en förklaring, men så skruvad att den faktiskt kan vara sann om man ser till hela återuppkopplingskedjan. Svenska folket avstrippat sin identitet och tillhörighet, krossade sammanhängande enheter och omskapade människor som lever i ett slags evigt socialt celibat.
Ville man verkligen väl? Vad ville egentligen Olof Palme med att skapa detta tomma universum som kallas för välfärdssamhället? Vad har egentligen vunnits på att skapa detta monster som biter av huvudet på de som trots allt tar sig upp från noll?
Eller är det resultatet av en maktgalen man med så starka drifter att han inte kunde se att människor tog sina ambitioner och surt förvärvade pengar för att skapa sig en god framtid med ekonomiskt oberoende och välstånd?
Bidrags-Sverige är den produkt som har sålt sig själv utan att folk förstår att; varje månad får man tillbaka en del av de pengar man har matat in i systemet föregående månad. Svenskar är ett av de fattigaste folken inom EU. Däremot är Staten snuskigt rik. Och det är just detta faktum som är grundorsaken till vårt svaga inflytande och att Pappa Staten kan göra precis vad de vill. Ett parti som MP är livsfarligt i denna kontext.
Kommentarer