De bästa låtarna blir aldrig hits

"Inte den vassaste kniven i verktygslådan", syftar ju på att personen det handlar om, inte är det smartaste på jorden. Dumhet är en mänsklig rättighet. Att håna dumma personer är inte alls snällt.

Men att vara smart har helt klart också sina begränsningar.

De är inte speciellt attraktiva i maktsammanhang. Ledarskap och intelligens är inget som naturligt följer på varann. Medelmåttiga är ofta efterfrågade i styrelser av olika slag, eftersom dessa anses som samarbets- och kompromissvilliga. De verkliga brainisarna får gott sitta inne på sitt trånga kontorsrum medan de medelmåttiga drar upp planerna. Det geniala och originella får inte något gehör om inte personerna även är fullfjädrade PR-makare

Man kan jämföra med musik. Med jämna mellanrum presenteras en lista över de bästa låtarna i rockhistorien. Här är trenden densamma; de riktigt fint upplagda låtarna träffar man inte på här. I själva verket brukar dessa vara okända för den breda allmänheten eller i vilket fall bortglömda.

2014 såg Big Five ut så här:

1. Smells like teen spirit - Nirvana
2. Love will tear us apart - Joy Division
3. I feel love - Donna Summer
4. How soon is now - The Smiths
5. Last night - The strokes

Nja, inga dåliga låtar, men ack så vanliga och sönderspelade. De allra bästa låtarna sitter inlåsta på sina kontorsrum. Det behöver inte vara fråga om några halvt autistiska nördar som sitter på rummet och knåpar ihop den ena geniala slingan efter den andra, utan bland de mest etablerade pop- och rockikonerna finns låtar som allmänheten aldrig har lärt sig uppskatta. För svåra kanske, för långsamma kanske? Det här är några bortglömda mästerverk:

She's leaving home - The Beatles
Music - John Miles
Goodnight, travel well - The Killers
Memory of a free festival - David Bowie
The man with the child in his eyes - Kate Bush
Storseglet - Pugh Rogefeldt
I'm a marionette - ABBA
Violet Hill - Coldplay
Cigarettes and red vines - Aimee Mann
The king must die - Elton John
The promise you made - Cock Robin
Don't let it show - Allan Parsons Project

Det sägs att man föds som ett original men att livet tvingar oss att leva som kopior. Och ska man leva som en medelmåtta så är man automatiskt en kopia. En sådan som platsar var som helst. Men särskilt spännande blir man inte. Inte tillverkar man några mästerverk heller.

Lite typiskt för vår tid har kvalitet och karaktär blivit underordnade ytan. På Spotify finns hela spellistor med various artists som bara har det gemensamt att de har samma DJ/producent vid rattarna. Han skapar en ljudbild, en matta, som blir viktigare i sitt uttryck än musikens inneboende kvaliteter.

I toleransens och solidaritetens förlovade land, Sverige, är detta tydligare än någon annanstans. Här är de egna originella uttrycket inte önskvärt. Samhället gör allt för att pressa ner oss alla i korvfabrikerna. Annars blir vi 'konstiga', 'udda', 'eljest', 'knäppa', 'egocentriska' och 'svåra'. Ingen tolerans för olikheter och inget till övers för det originella. Sverige är förmodligen ett av världens mest intoleranta länder.

Hur går nu detta ihop med den omtalade toleransen vi har för invandrare och andra kulturer? 17 maj 2013 publicerades resultatet av en studie gjord av World Value Survey (säte i Sverige) som sade sig mäta i hur hög grad man kunde tänka sig att bo granne med någon från annat land/kultur. Sverige kammade hem förstaplatsen, Hong Kong jumboplatsen.

Det finns andra studier som visar svenskarnas ovilja att umgås över gränserna. Det är ett universellt fenomen, människor känner sig bekväma och vill umgås med sådana som är lika dem själva. Och det är inte bara fråga om ett val baserat på enbart vilja utan det finns även en biologisk komponent. Vårt DNA är till viss del inblandat i valet av umgänge på så sätt att vi automatiskt identifierar de individer med likartat DNA.

Problemet uppstår när människan politiseras. Avhumaniseras. I Sverige är befolkningen så politiserad att man har svårt att se skillnaden mellan eget val och politikens val. Det är en utveckling som har sitt ursprung i en kollektivistisk människosyn. Alla kan och ska förses med en gruppidentitet och organiseras som medlem i klass, etnicitet, sexuell läggning och kultur. Den individuella identiteten motarbetas eftersom människor med särart, intelligens och specialkunskaper blir farliga för makten.

Medelmåttans grupptillhörighet blir grundförutsättningen för att Sverige ska fungera Ytan blir viktigast när den syntetiska mattan läggs ut över landskapet precis som en ytterst skral och simpel melodie får sin beskärda del pålägg för att framstå som bättre än den är.

När man brer ut sina klyschiga mattor om att "solidaritet har ingen prislapp" och "det går inte att lagstifta bort fattigdom" så är det bara en snygg produktion som allmänheten ska sitta och digga till. Lättrallat och i avsaknad av finesser förökar den sig som en hjärnmask. D v s för de som har förmåga att se det. Så man förser sådana människor med skyddsmasker och tystar dem. Vi ser idag konsekvenserna.

De som inte är döda fiskar med strömmen förses med en hel arsenal av mindre smickrande epitet. Målet är som alltid att makten ska vidmakthållas till vilket pris som helst.

Själv så sitter jag nu och spelar Dooblie Brothers snuskigt bra hit-låt från 1979: What a fool beleives.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK