Schizofrenogena mödrar och Margit Norell

Tomas Quick/Sture Bergwall är en riktig domptör. När han vickar på arslet och öppnar sin dumma trut så följer media upp som om han vore råttfångaren från Hameln. Karln är en riktig slemtorsk och en världsmästare på manipulation.

Och visst har han begått brott. Såväl rån som misshandel och våldtäkt. Men någon seriemördare var han aldrig. Det var bara en booster för egot att gå och erkänna femtiosextio mord. Så egentligen ska han faktiskt släppas fri. Att sitta i 22 år för ovannämnda brott är inte mänskligt. Men som sagt, man vet ju inte allt.


Hans terapeut, Margit Norell har nu fått såväl hundhuvudet som bära skott för att det var hennes fel att han erkände morden, trots att hon har varit död i åtta år. Nu spyr alla galla över de psykoanalytiska/dynamiska terapierna. Utan att veta ett skit. Naturligtvis har Quick/Bergwall bara fått en tillräckligt god syndabock för att ha erkänt mord han aldrig begick. Dessutom var han ju "påverkad av narkotika". Denna "narkotika" är Sobril, benzodiasepin som nog hälften av befolkningen har haft någon gång.
Läs mer


Bloggaren träffade aldrig Margit Norell. Däremot träffade jag hennes föregångare/kollega Barbro Sandin; en kollossalt karismatisk, storrökande och humoristisk människa. .Hon var den som grundade den s k Sätermodellen.

Här en liten snutt från en föreläsning med Sandin:





Vad jag vet om Barbro Sandin är hennes fokusering på den sjukes närvaro i världen. Mindfullness kallas det för idag. Och så den idag tydligen suspekta hållningen, att varje individ är unik och har sitt unika värde. Terapin syftade i princip på att hitta sitt eget unika värde och bryta isoleringen som är skyddet för den existentiella ångesten. Har man en gång i tiden blivit hindrad från att växa efter sin personliga potential så kommer man att bära med sig känslan av att ständigt vara fel, konstig och att aldrig passa in. I och med detta blir rädslan för att leva enligt dessa premisser outhärdlig och man väljer att dra ner rullgardinen.

Så bloggaren har mest positiva saker att säga om Barbro Sandin. När det gäller Margit Norell så har jag ytterst vaga kunskaper, bara att hon skulle följa upp Sandins Sätermodell. Men förmodligen saknade hon Sandins flexibilitet. Varje patient måste mötas på dennes villkor, inte från någon färdig mall som om det vore en fylleriblankett hos tandläkaren. Men allra ytterst ligger det på terapeutens person och hur väl den speglar klientens behov. Utan anknytning mellan terapeut-klient så blir resultatet nada. Dessutom passar det aldrig alla.

Det finns ett visst antal terapeuter som jobbar i huvudsak med människor som har blivit utsatta för incest. Jag tycker de i högsta grad behövs. Att bli utnyttjad sexuellt av någon så närstående som föräldrarna är så traumatiserande att det kan förstöra en människas liv. Att alla dessa terapeuter nu blir avhuggna jäms med fotknölarna är inte rättvist.

Nu har då Dan Josefsson kommit med sin bok: Mannen som slutade ljuga. Han "infiltrerade" Säter för att se med egna ögon hur Margit Norells terapi fungerade. Den blodhund som satte honom på spåret var ingen annan än Tomas Quick/Sture Bergwalls bror, Sten-Ove. Säter under Margit Norells diktatoriska styre var enligt Josefsson en "sektliknande miljö".

Norell följde en terapidisciplin som heter objektrelationsteorin. Typiskt nog är det den teoribildning som bloggaren själv anser som mest spännande. Tätt förknippat med objektrelationsteorin ligger den i högsta grad verkliga idén om hur viktig anknytningen är i tidig ålder. Barnets beroende av anknytning till så få människor som möjligt för att kunna skapa sig en trygg bas, talar emot dagis och förskola då antalet vårdnadshavare (vilket ord) blir alldeles för många. Resultatet kan ofta ge splittring, stress och ångest. D v s precis det som ungdomar känner av i dagens Sverige.

Objektrelationer är ett snofsigt uttryck för de närstående "modellernas" betydelse för en individs framtida förmåga att interagera med andra människor (subjekt). Alla har nog hört talas om övergångsobjekt, d v s snuttefilt, gammal trasig nalle o s v. Många vuxna tar faktiskt med sig dessa från barndomen! Övergångsobjekt är de saker man "laddar" med det trygga och välbekanta för att kunna röra sig upp vidare till en egenhändigt fungerande individ. Från början av livet införlivar man fler "jag" beroende på vem som står modell.

I den moderna 80-talsversionen av objektrelationsterapi, var det mesta övergivet från Freuds ursprungliga psykoanalys där det komplicerades alldeles i onödan. Norell måste ha praktiserat den tidigare versionen som i mycket högre grad handlade om anatomi och sexualitet. Eller den "holistiska bilden". Inte vet jag. Det hela liknar onekligen en riktig slakt på de psykodynamiska terapierna.

Det som är mest anslående i allt detta är: Varför har Quick/Bergwall aldrig nämnt Norell tidigare? (inte vad jag kan minnas). Om hon nu var så idealiserad så var det ju skäl nog att prata om henne. Han har bara sagt 'de' och 'dem'. Och så 'jag' förstås. Den absolut viktigaste människan på denna jord.

Och "bortträngda minnen"? Tja, är de bortträngda så är de. Däremot kan de ha fullt inflytande på din person ändå. Och det är det riktigt läskiga. Men ingen kan ändå bevisa att man har några "bortträngda minnen". Däremot kan de vara undertryckta. Något som man helst inte vill ska komma upp i ljuset.

Anknytningen till föräldrar eller andra viktiga personer i barndomen kan vara byggt på dubbelbindningar. Man menar att dubbelbindningen från mamman/eller whoever till barnet (helt genusneutralt!) kan t ex innebära att hon finner ungen odräglig, ett påhäng som hon helst inte ville ha. Och på vilket sätter dubbelbinder hon barnet? Jo, genom att bli överbeskyddande.

De motsägelsefulla signalerna från modern (eller huvudsakligen viktigaste person) kan skapa personlighetsförändring och i värsta fall schizofreni. Om man tror att en liten småparvel på några månader inte skulle fatta något så tror man fel. Det är den sköraste och känsligaste perioden i hela vårt liv. Har man så en schizofrenogen mamma så kan man hälsa hem (ibland).

Objektrelationsteorin och även begreppet "bonding" som i anknytning, har individens sammansmältning med alla sina 'jag' till en fri och välfungerande person som sitt främsta mål. Med betoningen på "fri". Friheten i att uppleva sitt eget unika jag i relation till världen i övrigt, är i dag smått omodern!!?? T ex så är mindfullness mest en fråga om känsla i förhållande till mig själv. KBT som har varit på modet (med hjälp av tonvis med psykofarmaka) i snart 20 år har bara koncentrerat sig på "coping" snarare än "bonding". Det yttre och ytligheten har kryssat individen med ständiga skuldkänslor.

Vi lever i upplösningens tid. Det gamla kittet både på familjenivå och samhällsnivå har spruckit sönder. Vi svävar som isolerade delobjekt i en frusen värld. Definitionerna av Det Onda och Det Goda har aldrig förut i historien varit så diffusa. Så någonstans antar jag att objektrelationspsykologerna satte fingret rakt in naveln på monstret.

Kommentarer

Anonym sa…
Källa på att halva befolkningen använt narkotikaklassade medel? Gärna i de doser som TQ fick också.
Du har helt fel om Barbro Sandin. Sandin var inte Norells "föregångare/kollega". Norell var handledare åt Sandin när denna i mitten av 70-talet som kuratorspraktikant började att tillämpa psykoterapi på schizofrena patienter.
Anonym sa…
Det var inte samma "objektrelationsteori" - man blandade samman begreppen eller skapade ett nytt med gammalt namn som jag förstår det

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"