Hur man överlever i fem länder - utan pengar Del 5: Malmö

Vi löste biljetter till Puttgarten den absolut norrpunkten, Tyskland. Därifrån gick ett antal fullspäckade färjor till Rödby, Danmark, London och Malmö, Sverige. Vi var dödströtta och somnade. Men denna gång ankrade båten i Malmö, så det var ingen risk att vi skulle missa staden.

Malmö, gangsterstaden. En liten skitstad med Sveriges tråkigaste centrum, slår t o m Stockholm. När jag bodde i Lund på 80-talet var Malmö en fin, lugn och ganska trivsam stad, framför allt beroende på alla fantasiska restaturanter och suveräna parker: Kungsparken, Pildammsparken, stora parker som påminner om engelska parker.

Vi kollade igenom våra monsterpengar, de skulle inte räcka upp till Stockholm. Så istället gick vi ut och åt, en riktigt tung och blodig biff. Vi skämtade om att nu bidrog vi till den globala uppvärmningen. Kon, ifråga, hade fist och rapat enormt många gånger innan den blev mat. Och vi skulle också fisa och rapa efter att vi hade ätit upp biffen. Rena kedjereaktionen.

Jag hade kompisar i Lund så vi skulle gå ombord på ett tåg upp dit, till den vackra universitetsstaden. Jag hade inte varit där på 15 år och var faktiskt lätt nervös för att återse staden där allt hade börjat.

Men det verkade som jag inte skulle komma dit nu heller. Tåget hade inte rört sig på sig, trots att det var en halvtimme över tiden. Min brist på tålamod fick mig att gå till tågdörrren för att speja.

Det var något slags tumult 25 m bort. Några icke-svenskar diskuterade livligt med tåg- och stationspersonal. De hade med sig stora jumpaväskor och hade placerat dem halvvägs åt mitt håll. Jag fick en idé. Knallade snabbt ut från tåget, på några sekunder hade jag känt igenom väskorna. Bytet var tre consolleroch 10 spel.

Snabbt samlade jag ihop dem i famnen, sprang upp på tåget igen och meddelade kompisen att vi måste gå av. Så vi försvann snabbt ut från tåget och rundade tumultet där nu även två poliser hade anslutit sig. Nu tittade de åt vårt håll, men det var väskorna de var intresserade av.

Vi gjorde en high-five och tog oss ner till Triangeln, ett slags centrum i centrum. Men vi fastnade i en torghandel, och visst, det var absolut det bästa stället just nu.


På tjugo minuter hade vi sålt grejerna, förutom tre spel

Så då kunde vi betala biljetten hem. Men Lund då. "Ligga i lund", "Inte en blund i Lund". Jag kände att det skulle vara kul att återse staden. Dessutom som en final på vår resa. Men våra kläder var skitiga och hade revor här och där. Så vi gick in i en klädaffär och köpte en ny uppsättning.

Vi anlände till Lund vid 5-snåret, söndag. När vi gick upp till stadskärnan återuppväcktes mina minnen i en rasande fart. Världens alla flaggor prydde gatan, det gav staden en kontinental prägel. Vid Stortorget snubblade vi bara över honom; Stefan, min spelkompis. En gång i tiden, när livet flöt friktionsfritt, bildade vi en duo och lyckades spela oss in på Västerviksfestivalen. Men när väl dagen inföll var jag så tiltad att minnena därifrån är väldigt diffusa.

Fast nu satt han där, rund och och med håret lite glesare. Han gav ölsejdeln en gest; "Same precedure...". Vi stod där och bara log.

Det blev den bästa kvällen på hela resan. Stefan sprang och hämtade en gitarr och vi körde hela vår gamla repertoar. Och vi behövde inte tänka på var vi skulle sova. Stefan hade en ganska stor lägenhet, centralt belägen och med en suverän utsikt. Vi spelade och sjöng halva natten, friheten är ljuvast när man är hemma.

Mina otrevliga minnen från Lund planade ut. Trots allt var det länge sedan. "All things must pass".

Vi lämnade Lund och när vi hoppade på tåget mot Stockholm var vår resa definitivt slut. Nu återstod att skaffa nya ID-kort, körkort osv. Men det behövde vi inte tänka på nu. Nu dunkade hjulen mot rälsen, tryggt och sömngivande.

_____________________________________________________________________________

Denna historia är inte 100 procent sann, bara nästan. En viss dramaturgi måste fixas till, liksom tidsaspekten.

Jag skrev aldrig namnet på "kompisen". Det namnet är en väl förborgad hemlighet.