Sin egen lyckas smed - eller bliv vid din läst
Friheten i att starta från noll med två tomma hander, har vi alla. Varför är vi inte fler som har använt oss av den friheten? Män är mycket, mycket bättre på det här än kvinnor. Kvinnor kör in på sin parkering och stannar manga ganger där. För kvinnan är tryggheten viktigast. För mannen är utmaningen viktigast. Generaliserande så...
Men vi har alla samma möjligheter att välja. Vi startar alla från noll. Det är höjden av jämlikhet. Noll är jämlikhetens krysspunkt nummer ett.
I dessa dagar när friheten snörpts åt runt framför allt svenskarna, kan det vara uppfriskande med två människor som "made it everywhere".
Först och främst Sveriges definitivt största framgångssaga: Ingvar Kamprad. Född och uppvuxen bland bonder utanför Ljungby, Småland. Namnet IKEA är en tråkig kombination av namn plus address. Ingvar Kamprad, Elmtaryd, Agunnaryd. Verkligen ospännande.
Ingvar Kamprad började sälja tändstickor redan vid fem till sex års ålder och som tioåring cyklade han runt i bygden och sålde julglitter, fisk, tändstickor, med mera. Ikea var ursprungligen ett postorder-företag utan några egna butiker. Möbelförsäljningen inleddes 1947.
Den första Ikea-katalogen kom 1951. Två år senare köpte han en snickerifabrik i Älmhult och gjorde om den till möbelutställningshall. Det första varuhuset öppnade 1958 i Älmhult. Det skulle komma att bli betydligt fler.
Så från noll till ett litet eget entreprenörskap redan vid tio års alder som med mycket, gnet, 24/7-arbete, skicklig förhandlingsteknik, fingertoppskänsla och med ett jäkla väderkorn byggde upp världens största möbelkedja. Dessutom är han rikast I världen enligt Världens Affärer 2012. bortåt en 40-50 miljarder ska han vara god för. Vad han ska ha pengarna till?
Precis som andra miljardärer, Bill Gates, Paul McCartney, t ex, är det oerhört mycket som dessa gör i rena välgörenhetssatsningar. Färdiga räddningspaket skickas till lander som drabbas av svält och torka, typ Somalia. Man satsar även på utbildningar I underutvecklade lander.
Men i Sverige avskyr vi dels rika och rikedomar, dels framgång och framåtanda. Så vad gör vi med vår föraktande attityd? Jo, spelar. Bloggaren star ofta i kioskköer och svär. Är det inte Harry och hästar som springer, så är det fotboll och Trisslotter.
Man verkar spela en eller två ggr I veckan för sisådär 200-400 kr per gang. På TV går mängder av meningslösa dragningar med bollar som ramlar ner i fållor. Bingolotto, där är det helt OK att bli miljonär och vinna bilar. Utan att lyfta ett finger.
Bloggaren har fått ta emot manga smaller på fingrarna för att jag beundrar "fel" folk. Men nix till varje Marxist. Det är batter att vara stenrik och skänka pengar till nödlidande än att vara lagom helbekattad och bara ägna sig åt sig själv samtidigt som man ser ner på välgörenhet. (Folk får väl gå till Soc).
Men man bara måste beundra människor som förmår att tjäna ihop till en förmögenhet trots att all politik ser ut att förhindra detta genom dubbel- och trippelbeskattning. Sverige är ett av de lander som förekommer mest vid Europadomstolen p g a vårt sinnessjuka skattesystem. Det sags att politikerna måste höja skatten med 13 kr den närmaste 20-årsperioden för att "klara välfärden"!!!
Så till en helt otrolig kvinna som också byggde upp ett helt imperium: Coco Chanel. Hon föddes på ett fattigsjukhus men slutade sitt liv I de finaste salongerna.
Hon hade en enorm talang att göra det enkla lyxigt som "den lilla svarta". Hon hade också talang för att ragga finansiärer från den fina världen. Kopplat till hennes driftighet och mod fanns det egentligen ingenting som kunde få henne att snubbla.
Chanel var den som klädde den moderna kvinnan. Hon revolutionerade den kvinnliga klädstilen på 20-talet med bade sexiga kläder och sportiga sådana. Att kvinnor klädde sig i långbyxor var en omöjlighet innan 1922. Korta kjolar, slitsar och urringningar som skullle få Gudryn Schyman att knipa ihop ögonen, uppskattades av 20-talets unga kvinnor. En film som speglar det hela på ett fantastiskt sätt är "The great Gatsby" från 1974.
Men hennes insats för den moderna kvinnan slutade inte där. På ålderns host satsade hon igen med ett nytt modehus, nu I Schweiz. Alla dåtidens största stjärnor kom att bära hennes kläder. Inte bara dem. Hon tillverkade också parfym; den legendariska Chanel no. 5 som för övrigt Marilyn Monroe uppgav att hon sov i, enbart.
Men Chanel skandaliserades när hon levde ihop med underrättelseofficeren Hans Günther von Dincklage under den tyska ockupationen av Frankrike under WW2. von Dincklage var inte bara underrättelseagent; han var det för nazisterna dessutom.
Men Chanel arbetade vidare och världen applåderade. Förutom Frankrike då. De kunde aldrig förlåta en landsförrädare.
Hennes arv till eftervärlden är hennes konstnärliga bredd. Med Chanel blev kläder något androgynt och spännande. Inga HM-kläder direct. Att äga en Chanel-dräkt är nog en religiös upplevelse. Själv tvingas jag köpa kläder från Stadium, Även om HM och KappAhl är billigare, så kan jag inte tänka mig att köpa en ful och noppig tröja från HM. D v s noppig efter en vecka, fulheten består.
Det brukar sagas i Sverige att Per-Albin Hansson byggde folkhemmet. Ingvar Kamprad möblerade det. Men jag tror knappast att Coco Chanel skulle bo i det. Hon sade nämligen så här: "Lyx måste vara bekvämt. Annars är det ingen lyx".
Någon svensk, kvinnlig motsvarighet till Chanel har jag inte lyckats hitta. Men Amelia Adamo har naturligtvis skapat en stor förmögenhet. Fast hon är ju italienska.
Istället är det en svensk författarinna som har bidragit till Sveriges plats på världskartan. Närmare bestämt en barnboksförfattare: Astrid Lindgren.
Och med handen på hjärtat: Nog klappar det bra mycket mer för allas vår Astrid än för all världens rikedomar.
Men vi har alla samma möjligheter att välja. Vi startar alla från noll. Det är höjden av jämlikhet. Noll är jämlikhetens krysspunkt nummer ett.
I dessa dagar när friheten snörpts åt runt framför allt svenskarna, kan det vara uppfriskande med två människor som "made it everywhere".
Ingvar Kamprad började sälja tändstickor redan vid fem till sex års ålder och som tioåring cyklade han runt i bygden och sålde julglitter, fisk, tändstickor, med mera. Ikea var ursprungligen ett postorder-företag utan några egna butiker. Möbelförsäljningen inleddes 1947.
Den första Ikea-katalogen kom 1951. Två år senare köpte han en snickerifabrik i Älmhult och gjorde om den till möbelutställningshall. Det första varuhuset öppnade 1958 i Älmhult. Det skulle komma att bli betydligt fler.
Så från noll till ett litet eget entreprenörskap redan vid tio års alder som med mycket, gnet, 24/7-arbete, skicklig förhandlingsteknik, fingertoppskänsla och med ett jäkla väderkorn byggde upp världens största möbelkedja. Dessutom är han rikast I världen enligt Världens Affärer 2012. bortåt en 40-50 miljarder ska han vara god för. Vad han ska ha pengarna till?
Precis som andra miljardärer, Bill Gates, Paul McCartney, t ex, är det oerhört mycket som dessa gör i rena välgörenhetssatsningar. Färdiga räddningspaket skickas till lander som drabbas av svält och torka, typ Somalia. Man satsar även på utbildningar I underutvecklade lander.
Men i Sverige avskyr vi dels rika och rikedomar, dels framgång och framåtanda. Så vad gör vi med vår föraktande attityd? Jo, spelar. Bloggaren star ofta i kioskköer och svär. Är det inte Harry och hästar som springer, så är det fotboll och Trisslotter.
Man verkar spela en eller två ggr I veckan för sisådär 200-400 kr per gang. På TV går mängder av meningslösa dragningar med bollar som ramlar ner i fållor. Bingolotto, där är det helt OK att bli miljonär och vinna bilar. Utan att lyfta ett finger.
Bloggaren har fått ta emot manga smaller på fingrarna för att jag beundrar "fel" folk. Men nix till varje Marxist. Det är batter att vara stenrik och skänka pengar till nödlidande än att vara lagom helbekattad och bara ägna sig åt sig själv samtidigt som man ser ner på välgörenhet. (Folk får väl gå till Soc).
Men man bara måste beundra människor som förmår att tjäna ihop till en förmögenhet trots att all politik ser ut att förhindra detta genom dubbel- och trippelbeskattning. Sverige är ett av de lander som förekommer mest vid Europadomstolen p g a vårt sinnessjuka skattesystem. Det sags att politikerna måste höja skatten med 13 kr den närmaste 20-årsperioden för att "klara välfärden"!!!
Så till en helt otrolig kvinna som också byggde upp ett helt imperium: Coco Chanel. Hon föddes på ett fattigsjukhus men slutade sitt liv I de finaste salongerna.
Hon hade en enorm talang att göra det enkla lyxigt som "den lilla svarta". Hon hade också talang för att ragga finansiärer från den fina världen. Kopplat till hennes driftighet och mod fanns det egentligen ingenting som kunde få henne att snubbla.
Men hennes insats för den moderna kvinnan slutade inte där. På ålderns host satsade hon igen med ett nytt modehus, nu I Schweiz. Alla dåtidens största stjärnor kom att bära hennes kläder. Inte bara dem. Hon tillverkade också parfym; den legendariska Chanel no. 5 som för övrigt Marilyn Monroe uppgav att hon sov i, enbart.
Men Chanel skandaliserades när hon levde ihop med underrättelseofficeren Hans Günther von Dincklage under den tyska ockupationen av Frankrike under WW2. von Dincklage var inte bara underrättelseagent; han var det för nazisterna dessutom.
Men Chanel arbetade vidare och världen applåderade. Förutom Frankrike då. De kunde aldrig förlåta en landsförrädare.
Hennes arv till eftervärlden är hennes konstnärliga bredd. Med Chanel blev kläder något androgynt och spännande. Inga HM-kläder direct. Att äga en Chanel-dräkt är nog en religiös upplevelse. Själv tvingas jag köpa kläder från Stadium, Även om HM och KappAhl är billigare, så kan jag inte tänka mig att köpa en ful och noppig tröja från HM. D v s noppig efter en vecka, fulheten består.
Det brukar sagas i Sverige att Per-Albin Hansson byggde folkhemmet. Ingvar Kamprad möblerade det. Men jag tror knappast att Coco Chanel skulle bo i det. Hon sade nämligen så här: "Lyx måste vara bekvämt. Annars är det ingen lyx".
Någon svensk, kvinnlig motsvarighet till Chanel har jag inte lyckats hitta. Men Amelia Adamo har naturligtvis skapat en stor förmögenhet. Fast hon är ju italienska.
Istället är det en svensk författarinna som har bidragit till Sveriges plats på världskartan. Närmare bestämt en barnboksförfattare: Astrid Lindgren.Och med handen på hjärtat: Nog klappar det bra mycket mer för allas vår Astrid än för all världens rikedomar.
Kommentarer