Uppriktigt: Var det inte PKK trots allt?

I dagarna har en bok om Hans Holmér kommit ut: Förbannelsen – Hans Holmérs öde av den f d DN-jornalisten Anne-Marie Åsheden som hade ett tätt samarbete med Holmér under mordutredningens första år. Holmér blev då avsågad jäms med fotknölarna av hela makteliten och var tvungen att avgå..

Holmër drev stenhårt idéen om att mordet på Palme var ett terroristjobb och terroristerna i fråga var den kurdiska vänstergerillan PKK. Det var inte bara det korta fåniga “bröllopssamtalet” där två PKK-medlemmar i telefon talar om ett förestående bröllop (kod för mord). som avgjorde Holmérs misstankar har det visat sig.

PKK hade ett horn i sidan till det svenska rättsväsendet, asylområdet, Säpo och mycket som vi svenskar inte vet. Bloggaren är absolut ingen expert på Palmemordet och har läst relativt liter om det men att lägga ihop olika trådar från höger till vänster kan ge en bild i alla fall. Eller spekulation.

christerPalme

PetterssonAbdullahÖclan

skuggan          

Att man valde Palme är ju lite märkligt utifrån ovanstående orsaker. Palme var ju inte direkt involverad på så sätt att han styrde verksamheten inom t ex asylområdet. Att däremot Säpo är tätt förbunden med statsapparaten är ingen nyhet. Så att PKK terroriststämplades var på något vis Palme inblandad i.

PKK blev terroriststämplat av Säpo vilket försvårade deras kommunikation då all form av terrorism ger Säpo större befogenheter att t ex avlyssna telesamtal. PKK finns i hela Europa och är ett hot mot alla som på något sätt stöder Turkiet.

Palmes puss-kalas med Yassir Arafat är vida kända. Hans ensidiga idealisering av palestinierna innebar rena rama demoniseringen av Israel och kanske ännu mer deras bundsförbant USA. Hur stor var hans inblandning i Mellanöstern egentligen? Hur mycket kontakt hade han med Turkiet?

Kurdistan finns ju inte som självständig stat, det är uppdelat på fyra länder. Det är kampen för en egen stat som ligger till grund för PKK;s terror.

Till saken hör att efter terrorstämpeln började Sverige utvisa PKK-medlemmar, minst 20 stycken. Detta förutsåg Jan Guillio av någon anledning. Flera länder i Mellanöstern var lierade med Sovjet. D v s där Guillio tjänade flis som KGB-agent.

Att PKK skulle mörda Palme p g a terrorstämpeln, försvårandet (förstörelsen?) av deras nätverk och utvisningarna tillhörde det som låg på Holmérs bord.

Aftonbladet skrev 1998 flera artiklar här och här . Samt en artikel från SABAH Istanbul som också pekar ut PKK. En massmördare inom PKK, Semdin Sakik berättade då för svenska jourmalister, att han visste hur mordet hade gått till. Och att det var PKK som hade stått för skotten på Sveavägen. Minst två terrorister samarbetade den ödestigra kvällen.

När Holmér lade fram teorin om PKK 1986 drog drevet igång anfört av herrarna Guillio och Jan Myrdal. Guillio miskrediterade journalister som Anne-Marie Åsheden i sitt eget propagandaorgan Rekord-Magasinet på TV. Han bjöd in två PKK-medlemmar som ingick i undersökningen, och fick dessa att framstå som svärmorsdrömmar.

Nu efter det att Åshedens bok utkommit fläker Guillio på sedvanligt sätt ut sig i Aftonbladet och ger ytterligare bränsle åt förlöjligandet av Holmér. Han kallar Holmér för såväl “kurdhatare” och att han bedrev “kurdjakt”. Stackars Guillio, men det här ökar Holmérs trovärdighet.

PKK-spåret övergavs helt 1987 när Holmèr avgick. Istället anfördes en rad betydligt bekvämare teorier om CIA, Chile och Sydafrika. Även svensk polis blev utpekade.

På bloggen Befria Media ifrågasätts det faktum att regeringen lade sig i utredningen och försökte styra den i “rätt” riktning. Detta förfarande ska inte få hända, det är ett ett rejält övertramp som speglar den politiska korruption som finns och har funnits sedan 60-talet i Sverige.

Kurdu Baksi, känd sosse och medarbetare till EXPO, berättar i AB-s serie från 1998 att han och hans familj har varit dödshotade och jagade av PKK i 20 år. De anmälde ledaren Abdullah Öcalan för anstiftan till mord eftersom PKK hade mördat minst två för Öclan “obekväma” i Sverige..

När polisanmälan blev känd publicerades nyheten i PKK-s propagandatidning med en lång artikel om Baksi och att han skulle samarbeta med den turkiska regeringen. Strax efteråt gick en TV-station ut i hela Europa plus Mellanöstern med ett inslag om Baksi. Baksi förseddes med livvakter eftersom dödshotet nu kraftigt hade förstärkts.

Baksi berättar att hela 20.000 kurder finns i Sverige. Bland dessa är 2.500 anhängare till PKK, enligt Baksi,

Men PKK är kramade av PK-etablissemangets vänsterfalang och är därför oantastliga. Härom året fanns planer på att skapa en staty av Fadime Sahlindal i Uppsala. Men planerna skrinnlades då kurder hotade att spränga statyn i luften.

Detta undfallande och ångestreaktioner på utspel från PKK, är typiskt. Under PK-fasaden finns säkert många frågor om PKK:s inblandning i Palmemordet. Att media via gurus som Guillio, Myrdal och Sarnecki, allt sedan 1987 kastat skit på alla som bara andas något om PKK-spåret, stärker i själva verket Holmérs teori. Men spåret är alltför farligt. Alla hukar på sedvanligt vis i Sverige inför obekväma frågor. Att hålla tyst är att säkerställa den egna tryggheten.

Men att Holmérs korta insats i Palmeutredningen fortfarande är aktuell och diskuteras beror uppenbarligen på att PKK-spåret fortfarande lever och har hälsan.

Förutom Åshedens bok pågår en vildvuxen debatt på Newsmill om Palme och mordet på honom. Per Mikael Nilsson tar upp tråden om konspirationen med intelligent resonemang om mordkvällen. Han avfärdar totalt teorin om den ensamma mördaren och särskilt då Christer Pettersson.

Att Christer P till slut fick stå som syndabock var bekvämt ur allas synvinkel. En gammal nerknarkad kriminell var perfekt. Inga strålkastare längre på något som kunde verka farligt.

Med den strutsteknik och korruption som präglar det nuvarande arbetet med Palme-mordet, kan det aldrig lösas. Och det är nog bra många som drar en lättnadens suck.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK