Markering mot "heders"våldet - och skägg
Maria och Marino, två ungdomar med bakgrund I irakiska Kurdistan. Maria var en stark ung kvinna som slogs för sin frihet från familjens och kulturens kvävande atmosfär. Hon blev tvångsgift som 14-åring , men rymde. När det blev uppenbart att familjen, främst modern, var ute efter hennes scalp sökte hon skydd, men fick inget. Istället hugger hennes bror Marino henne 107 ggr; "det värsta jag har sett" sade rättsläkaren
Ett samhälle präglat av tomma floskler om solidaritet, öppenhet, sida-vid-sida och allas lika värde, bryr sig inte, eller snarare vågar inte bry sig I den faktiska utsattheten I Sverige. Den som inte handlar om frustrerade 15-åriga killer som "inte har någon lokaaal" utan om de tjejer och killer som svävar I livsfara p g a primitive kulturer som stänger in, utövar våld som fostringsmetod och där släkten avgör din framtid. Om du markerar att du vill ha frihet att bestämma själv over ditt liv, så blir du som tjej en "hora". Vad man kallar killar vet vi inte.
Igår fick så Marino sin dom: 8 år för mord vilket var vad åklagaren och målsägandes ombud Elisabet Massi Fritz hade föreslagit. Hade Marino varit äldre än 17 år hade han fått livstid.
Men ändå, det var en klar markering från det svenska rättssamhället. Hedersvåld, hederskulturer är inte OK I vårt land. Frihet och oberoende är en individuell rättighet som ingen har rätt att begränsa på något vis.
Så för en gangs skull star Sverige upp för individen och inte bara för "grupper". Men man klagör att kulturer och grupper inte kan stänga in sig och leva ett utanförskapliv långt bort från de grundläggande värderingar som Sverige star för. Det är positivt. Men det räddade inte livet på Maria. Eller Jian, Fadime och Pela och alla s k balkongflickor.
Så en dom på 8 år för en 17-åring kan I någon mån avskräcka. Tyvärr så verkar den riktiga brottslingen, den drivande motorn I tragedian; mamma Victoria, slippa undan. Oftast så är mamman dominerande, men later pappan, farbror, sonen etc utföra mordet.
Jesús Alcalá skriver på SvD Kultur om den kultur som präglar islam I allmänhet och hos yazidier I synnerhet. Familjen I mordtragedin är just yazidier.
Islam är mer än en religion. Den är en ideologi som dikterar livsvalet för varje individ utan dennes inblandning och påverkan. Det innebär att kollektivet suger upp varje individ som inte har något värde I sig själv. Man kan likna det muslimska relationsmönstret med ett träd. Islam och dess ideologiska bas är stammen. Individerna existerar bara som förgreningar eller löv på trädet. Dessutom är varje grupp, varje klan och varje familj satta som grenar och förgreningar på trädet. Reglerna är strikta: Inget umgänge och framför allt inget giftemål utanför den egna gruppen. I sådana fall hotas hela klanens "heder".
Det är detta förhållningssätt som gör att vi som står utanför de muslimska grupperna får föreställningen att alla är väldigt lika till sinnet och tänkandet. Men detta är fördomar, förklarar kultureliten. Då är vi främlingsfientliga som klistrar etiketter av mindre smickrande slag på "utsatta grupper". Men är inte det också en etikett? Utsatta grupper? Är inte det ett förklemande uttryck som speglar värderingar om dessa individers hjälplöshet och oförmåga?
Vad är då värst? Att betrakta den muslimska gruppen som kollektivistisk, conform, offeridentifierande och våldsam mot de som sticker ut, eller att placera dem I "tyck-synd-om-facket" som en enda hop? Jag vet inte. Båda bedömningarna är på något sätt sanna.
Det är förödande för en individ att inte ha någon beslutsrätt over sitt liv. Men de som utsätter individerna för det är den egna gruppen. Det stora trädet. Ett kollektivt hat drabbar den som vill ha frihet. Men det hatas inom gruppen också enligt Alcalá när han beskriver bakgrunden till mordet på Maria Baro. Det hatas så fort någon inte följer de dekret som är fastslagna för gruppen/klanen.
'Hat' har ju blivit ett modeord eller en beteckning på en motståndare. Näthat, hatsajter, klasshat, hatbrev, förortshat. Man hatar de "patriarkala strukturerna", "vita heterosexuella medelålders män", kapitalismen och så naturligtvis rasismen som man ser överallt. Man blir "anti".
Detta destruktiva hat är också kollektivistisk till sin natur. Man "hatar" I grupp. Och gruppen kan aldrig ha fel. De som överger gruppen och hoppar av är "förrädare".
Detta vänsterfenomen speglar också denna ideologi. De kollektiva identiteten som förtrycker individens frihet. Det är därför islam och socialism/kommunism är varandras spegelbilder. Därav också förståelsen och vänskapen dem emellan. I 70-talets demonstrationståg så sjöng 68-revoltörerna: "Vi är ett träd med djupa, djupa rötter, aldrig vi ger upp".
Och så då skäggen. Skägg har varit en identietsskapande symbol för islamister. Ju längre desto bättre. Men nu börjar denna ansiktsbeklädnad dyka upp även på förmodade sekulariserade muslimer. Först tanker jag på den nya mediaidolen Soran Ismael. Han har ett riktigt präktigt al-Quida-skägg. Kanske är det bara ironi, han vill retas. Han är ju en liten fredsduva som har tillgång till alla de fina salongerna numera. Särskilt efter järnrörsfilmen.
Radikaliserade muslimer I Sverige som Abdirizak Waberi (M) bär naturligtvis ståtliga skägg. Det är ju ett sätt att markera manligheten. Det måste man göra om man ska få tag I fyra fruar. Men också Ung Vänsters gamla ordförande (fick avgå p g a ekonomiska oegentligheter) Ali Esbati ståtar med ett heltäckande skägg vilket för tankarna till de "arga unga män" som brukar skandera på Tahirtorget och andra centrala platser.
På det mycket informativa och roande forumet Svenskmuslim.nu kan man läsa att det är haram för muslimska män att raka sig. Rakar sig gör kuffar. Eftersom Profeten hade skägg så ville denne att alla hans följare också skulle bära det.
Detta underbara svar måste bara spridas:
Ett samhälle präglat av tomma floskler om solidaritet, öppenhet, sida-vid-sida och allas lika värde, bryr sig inte, eller snarare vågar inte bry sig I den faktiska utsattheten I Sverige. Den som inte handlar om frustrerade 15-åriga killer som "inte har någon lokaaal" utan om de tjejer och killer som svävar I livsfara p g a primitive kulturer som stänger in, utövar våld som fostringsmetod och där släkten avgör din framtid. Om du markerar att du vill ha frihet att bestämma själv over ditt liv, så blir du som tjej en "hora". Vad man kallar killar vet vi inte.
Igår fick så Marino sin dom: 8 år för mord vilket var vad åklagaren och målsägandes ombud Elisabet Massi Fritz hade föreslagit. Hade Marino varit äldre än 17 år hade han fått livstid.
Men ändå, det var en klar markering från det svenska rättssamhället. Hedersvåld, hederskulturer är inte OK I vårt land. Frihet och oberoende är en individuell rättighet som ingen har rätt att begränsa på något vis.
Så för en gangs skull star Sverige upp för individen och inte bara för "grupper". Men man klagör att kulturer och grupper inte kan stänga in sig och leva ett utanförskapliv långt bort från de grundläggande värderingar som Sverige star för. Det är positivt. Men det räddade inte livet på Maria. Eller Jian, Fadime och Pela och alla s k balkongflickor.
Så en dom på 8 år för en 17-åring kan I någon mån avskräcka. Tyvärr så verkar den riktiga brottslingen, den drivande motorn I tragedian; mamma Victoria, slippa undan. Oftast så är mamman dominerande, men later pappan, farbror, sonen etc utföra mordet.
Jesús Alcalá skriver på SvD Kultur om den kultur som präglar islam I allmänhet och hos yazidier I synnerhet. Familjen I mordtragedin är just yazidier.
Islam är mer än en religion. Den är en ideologi som dikterar livsvalet för varje individ utan dennes inblandning och påverkan. Det innebär att kollektivet suger upp varje individ som inte har något värde I sig själv. Man kan likna det muslimska relationsmönstret med ett träd. Islam och dess ideologiska bas är stammen. Individerna existerar bara som förgreningar eller löv på trädet. Dessutom är varje grupp, varje klan och varje familj satta som grenar och förgreningar på trädet. Reglerna är strikta: Inget umgänge och framför allt inget giftemål utanför den egna gruppen. I sådana fall hotas hela klanens "heder".
Det är detta förhållningssätt som gör att vi som står utanför de muslimska grupperna får föreställningen att alla är väldigt lika till sinnet och tänkandet. Men detta är fördomar, förklarar kultureliten. Då är vi främlingsfientliga som klistrar etiketter av mindre smickrande slag på "utsatta grupper". Men är inte det också en etikett? Utsatta grupper? Är inte det ett förklemande uttryck som speglar värderingar om dessa individers hjälplöshet och oförmåga?
Vad är då värst? Att betrakta den muslimska gruppen som kollektivistisk, conform, offeridentifierande och våldsam mot de som sticker ut, eller att placera dem I "tyck-synd-om-facket" som en enda hop? Jag vet inte. Båda bedömningarna är på något sätt sanna.
Det är förödande för en individ att inte ha någon beslutsrätt over sitt liv. Men de som utsätter individerna för det är den egna gruppen. Det stora trädet. Ett kollektivt hat drabbar den som vill ha frihet. Men det hatas inom gruppen också enligt Alcalá när han beskriver bakgrunden till mordet på Maria Baro. Det hatas så fort någon inte följer de dekret som är fastslagna för gruppen/klanen.
'Hat' har ju blivit ett modeord eller en beteckning på en motståndare. Näthat, hatsajter, klasshat, hatbrev, förortshat. Man hatar de "patriarkala strukturerna", "vita heterosexuella medelålders män", kapitalismen och så naturligtvis rasismen som man ser överallt. Man blir "anti".
Detta destruktiva hat är också kollektivistisk till sin natur. Man "hatar" I grupp. Och gruppen kan aldrig ha fel. De som överger gruppen och hoppar av är "förrädare".Detta vänsterfenomen speglar också denna ideologi. De kollektiva identiteten som förtrycker individens frihet. Det är därför islam och socialism/kommunism är varandras spegelbilder. Därav också förståelsen och vänskapen dem emellan. I 70-talets demonstrationståg så sjöng 68-revoltörerna: "Vi är ett träd med djupa, djupa rötter, aldrig vi ger upp".
Och så då skäggen. Skägg har varit en identietsskapande symbol för islamister. Ju längre desto bättre. Men nu börjar denna ansiktsbeklädnad dyka upp även på förmodade sekulariserade muslimer. Först tanker jag på den nya mediaidolen Soran Ismael. Han har ett riktigt präktigt al-Quida-skägg. Kanske är det bara ironi, han vill retas. Han är ju en liten fredsduva som har tillgång till alla de fina salongerna numera. Särskilt efter järnrörsfilmen.
Radikaliserade muslimer I Sverige som Abdirizak Waberi (M) bär naturligtvis ståtliga skägg. Det är ju ett sätt att markera manligheten. Det måste man göra om man ska få tag I fyra fruar. Men också Ung Vänsters gamla ordförande (fick avgå p g a ekonomiska oegentligheter) Ali Esbati ståtar med ett heltäckande skägg vilket för tankarna till de "arga unga män" som brukar skandera på Tahirtorget och andra centrala platser.
På det mycket informativa och roande forumet Svenskmuslim.nu kan man läsa att det är haram för muslimska män att raka sig. Rakar sig gör kuffar. Eftersom Profeten hade skägg så ville denne att alla hans följare också skulle bära det.
Detta underbara svar måste bara spridas:
"Stor kufr att förneka Allah subhanahu wa ta Ala
Liten kufr t.ex att raka sig eller göra annat som Profetenhar förbjudit.
Vare sig stor eller liten kufr så är dem båda farliga.
Mindre otacksamheter mot Allah är oxå kufr.
Akhi lyssna på denna broder"
Kommentarer
Tråden om profetens skæg var langt mere oplysende end de sidste 5 års avisartikler.
mvh. Claus