Den användbara burkan

Bloggaren kommer aldrig att glömma bilden av Mona Sahlin insvept med en sjal över huvudet. Grön var den. Det var på invigningen av mosqén på Södermalm, tror jag.

På frågan varför hon hade den där sjalen på sig, det var ju varmt ute, svarade hon: Av respekt.

images

Respekt för vad? Det muslimska kvinnoförtrycket? Kulturen som stänger in kvinnans sexualitet för att kontrollera den? Och sig själva. Muslimska män är rädda för att de ska kåta upp sig om det ser ett kvinnligt hår.

Detta hade alltså Mona respekt för. Det räcker inte ens att förklara det med att människan är fullständigt…. ointelligent.

Hade hon varit lite smartare hade hon ju kunnat säga: “Ja, jag ville känna hur det känns att behöva maskera mig inför män.”.

Sjal, eller hijab, som det heter är inte användbart i något annat sammanhang än att dölja håret inför män. Däremot bjuder niqab, men framför allt burka, många möjligheter i många sammanhang.

Jag tänker naturligtvis på den fantastiska möjligheten att byta identitet med jämna mellanrum, På passfotot är man Ammarullah Baradibha, på körkoret är man Bolibhisa Mohammed och på ID-kortet är man Ischmhlida Khorthamidf. praktiska namn som alla kommer ihåg.

Samtidigt som man är ensamstående med tolv barn är man gift och sammanboende och får fyrdubbla barntillägg.

Men de i de mer, ska vi säga, lagliga områdena. I mer skumma miljöer så kan man utnyttja burkan ännu mer.

Jag kanske har dåligt med pengar eftersom jag har skickat hem 40.000 ner till Afghanistan. Vad gör jag då? Förser mig med en lätt liten Magnum och går ner till närmaste bank. Väl där så säger jag halvkvävt bakom gallret: Penkar, Penkar. Utstuderat håller jag min Magnum lagom högt och för att den ska synas bra så skjuter jag fram den en bit innanför tyget.

Bankbiträdet blir, så att säga, taget på sängen, och hafsar fram en bunt med 20-lappar. Jag är inte nöjd: Mber, Mber. Till slut, efter han har tryckt in den lilla röda knappen sticker han till mig några hundralappar också. Jag ser till att snabbt avlägsna mig.

Eftersom i stort sett alla banker är placerade i gaturhörn, så kilar jag bara runt hörnet, sliter av mig burkan och går lugnt därifrån. För säkerhets skull har jag min mountainbike stående hundra meter bort också.

Burkan är också utmärkt att bära som skyddsdräkt på kvällarna i Rosengård. Vid ett litet studibesök där tar man bara på sig burkan och strosar lugnt omkring bland vattenpipscaféerna och katlangarna. Eftersom det är i det närmaste omöjligt att röka en vanlig cigarett bakom gallret, så går du in på vattenpipscaféet och viskar till några långskäggiga män: “Jag är man, är bara här för Islamabad News. Kan jag få ett bloss”

Nehej, gick inte. Avpolletterad med burkan nerdragen till fotknölarna. Alltså, så får burkan bara bäras i de för kvinnor, rätta miljöerna.

Vid bilkörning behöver man aldrig oroa sig för att åka dit två ggr för att man kör med oreggad bil. Dessutom blir det inga böter första gången heller: Jag icke förstå. Likadant med ett tre år gammalt busskort. Jag icke förstå.

På offentliga platser såsom väntrum på akuten blir jag insläppt omedelbart eftersom jag låter så kvävd och rör mig oroligt innanför burkan. Att ha min Magnum med är inte helt fel där heller. De små gängen som drabbar samman kan vara riktigt otäcka fast de bara är 12 år. Men när du lyfter burkan och blottar din Magnum samtidigt som du ryter: Gå Hem! så blir det väldigt lugnt. Väldigt väldigt lugnt. Och du kan nöjt lägga dig ner på sjukhussängen som de har dragit fram istället för den spruckna britsen. Burkan måste ju få plats. Och ingen vet hur stor du är inunder.

Mitt nästa projekt är en resa ut till Nacka. Jag letar mig fram genom husen, man ser så dåligt bakom gallret. Men äntligen hittar jag rätt dörr. Mona öppnar.

“Jag vill bara ge dig en present som uppskattning och av respekt.”

Så drar du av dig burkan och överlämnar den till Mona. “Jag hoppas att vi ses på fredagsbönen”.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK