Gammelmedias hatare

Mycket har redan sagts om matchen Mazetti/Linderborg kontra “Hatarna”. Mazetti är det inte mycket att orda om. Kärringen vet att hon är utanför banan och är skräckslagen inför att ligga och självdö i ett pensionärsliv i glömska.
Den ständigt lika närvarande Julia Caesar skrev igår en ypperlig krönika där hon tog de båda damerna hårt i hästsvansarna.
“Fråga en feminist om hon är förtryckt, och hon kommer omedelbart att brista ut i floskler om den rådande “könsmaktsordningen” som förtrycker kvinnor alldeles gräsligt och ger oss rätten att i alla lägen framstå som offer. När de som kallar sig “starka kvinnor” får mothugg inträffar ofta en anmärkningsvärd metamorfos. Då switchar de blixtsnabbt över till offerrollen. Det funkar alltid. Problemet är att offerrollen bara är ytterligare en sorts manipulativ maktutövning där förment svaghet och hjälplöshet används som vapen. Vilka argument är gångbara mot en liten kvinna med snygga bröst och svepande ögonfransar?”
“Hatarna”, d v s de hundratals ilskna kommentarer som inkom efter Mazettis aningslösa och okunniga krönika i ICA-Kuriren var naturligtvis inte hundraprocentigt “hatiska”. Visst folk blir uppretade av t ex detta:
“En statistiker i bekantskapskretsen säger att det är mycket svårt att finna en ”svensk” som i tre generationer inte har en enda utlänning. Som att hitta en vit älg i skogen ungefär. De finns, men få har sett en. Kanske borde någon grävande journalist snoka lite i Sverigedemokraternas stamtavlor, de har ju själva begärt en sorts etnisk rensning i riksdagen. (Allra renast är förstås de folkslag som isolerat sej i generationer och bara gifter sej med varann. De sitter där gravt inavlade med hängande hakor, svåra genetiska sjukdomar och en IQ på 70).”


Angreppet på SD var ett självmord. Bloggaren skrev igår om den känsliga frågan om att människor från Mellanöstern till hälften är inavlade. Mazetti kanske har tagit del av samma information men har beslutat att applicera det på sverigedemokrater istället. Och hela krönikan är egentligen ett enda angrepp på just SD. Jag ställer mig åter frågan: Vad är det i detta lilla parti som är så fruktansvärt hotande och provocerande?
linderborg
Mazett visar prov på okunnighet, arrogans mot alla s k vanliga människor då hon själv framställer sig som ett under av ljus och intellektuell kontra då fåren som går att styra som man vill.
Åsa Linderborg å andra sidan är faktiskt en helt annan fem-femm… förlåt femma. Okunnig, oprofesionell, ja. Marxisten och kommunisten som grät när Berlinmuren föll 1989, ja. Föraktet för “vanligt folk”, ja.
Men Linderborg med sitt flammande röda hår och pepparkaksögon har en historia. Hon växte upp ensam i ett incestuöst förhållande med en alkoholiserad far. Hon är fylld av såväl sorg som ilska. Men det är som ilsken vi är vana vid att se henne. Den är lättare att tas med än sorgen.
Hennes stora självhävdelsebehov och trots mot de stora grabbarna, kom till uttryck i den självbiologiska “Mig 'äger ingen” En enda uppgörelse med hennes barndom och det faktum att hennes mamma övergav henne tidigt.
Det är klart att detr här har präglat henne. Hon har intagit extremistens position därför att här känner hon sig känslomässigt hemma. Det är svårt att inte bli berörd av Åsa Linderborg. Men också hon blev mailbombad efter det att hon startade sin (misslyckade) kampanj “Granska Skiten”. Och fick sitta och gråta ut i morgonsofforna.
Bloggaren skrev själv ett mail (se under fliken Läsvärt) till Linderborg. Inte alls “hatiskt”. Bara sakligt och ett försök till förklaring. Om hon svarade? Nej.
Alltså ytterligare ett bevis på den oförsonliga hållningen mot de som inte tror och tycker som hon. De är inte ens värda ett aldrig så kort svar.
Som jämförelse: Jag har ibland skrivit mail till Expressens Ann-Charlotte Marteus; ytterligare en dogmatisk och ganska föraktfull kvinna. Men Marteus har svarat, ibland långt, ibland kort.. Men till skillnad mot främst Mazetti, så gillar jag Marteus. Därför att hon inte framställer sig själv som perfekt och ett under av upplyshet. Sånt är alltid sympatiskt.
Det finns inga perfekta människor. Men att alltid slå ner på andra och hålla näsan i luften ger en bild av en individ med dålig självkänsla som därför alltid är uppfylld av behovet efter bekräftelse. Att använda sig av härskartekniker och ha ett von Oben-perspektiv är typiskt för en narcissistisk person. Genom att slå ner på andra förbättrar man sin egen självkänsla.
Det ger ju någon typ av förklaring till den oförklarliga metarmofosen från “stark kvinna” till offer.
Tyvärr verkar detta vara ett vanligt kvinnligt beteende i både officiella och inofficiella sammanhang. Men det är inte hela sanningen som alltid är långt mer komplex.
Det handlar för det första inte om stora grupper i alla sammanhang. Jag menar, hälften av världens befolkning, nästan, är kvinnor. Vi bor i skilda kontinenter, skilda kulturer, skilda politiska system, har skilda religioner och skilda roller. Vi är i alla åldrar, vi bär på anlag för skilda sjukdomar, vi har skilda sexuella preferenser, vi har barn eller inte barn, vi lever i stora familjer eller andra familjekonstellationer,vi har ett bra jobb, dåligt jobb eller inget jobb alls. vi bor i förortenlan, landsbygden, innerstan. Variationerna är oändliga.    
Det många gör sig skyldiga till är just att gapa efter för stora  kakor. Man tar inte hänsyn till alla de variabler som ingår i en bedömning. Men det är klart att man kan slå ihop tre, fyra, tio, tjugo till flera hundra variabler bara man är konskvent. Det måste finnas en huvudhypotes.
När Birgitta Ohlsson, Fp och demokratiminister uppträdde i Nyhetsmorgon idag så bröt hon definitivt mot de här reglerna. Utan att skämmas påstod hon att det var nationalistiska högergrupper som åstadkommer störst skada, terror och oro i Europa. De “nya” Nationalisterna” kör med en annan stil. De hjälper gamla damer över gatan, bär deras matkassar, rycker in i olika hjälpprojekt och maskerar så sin onda ideolog!

Birgitta Ohlsson har tydligen paranoida föreställningar när även medmänskliga och hyggliga handlingar är ett tecken på maskerad ondska. Ulvar I fårakläder.

Det är häpnadsväckande med ett så rabiat förhållningssätt till människor i allmänhet och de med en trygg identitet i synnerhet. Birgitta Ohlsson hör också till de Gränslösa, d v s slopandet av nationalstaterna och bildandet av en global regering. Bloggaren har en känsla av att 2013 kommer att utvecklas till det år då denna dårpippi blir allmängods för den initierade kretsen av rättroende.

Men om även goda gärningar kan tolkas som dold ondska, var hamnar vi då? Något för Ohlsson och resten att fundera over.                  























skarpsynthet

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK