Fredagsmys

Den första februari bär det iväg till stan igen. Jag är sååå fed up så jag håller på att bli skogstokig. Det är inte bokstavligt, det är en fantastisk omgivning här. Vackert och framför allt LUGNT.

Fast oturen har grinat mig i ansiktet en gång för mycket. Mja tre ggr för mycket. Fyra ggr för mycket, jag har inte hållit räkningen. Så mycket oflyt som jag har upplevt här har jag aldrig varit med om tidigare,

I fredags på väg från jobbet, blev jag ölsugen och stannade vid samhällets enda Pizza-Kebab-Pub och tog en bers. Men för säkerhets skull lämnade jag bilen och tog bussen.

Dagen efter åkte jag ner för att hämta skrotkärran. Det första jag ser är att fönstret till förarplatsen är krossad. Jag öppnar dörren och ett hav av glassplitter möter mig. Dessutom finns ett stort hål i sitsen, det ser ut som ett brännhål. Jag blir mer och mer förbannad. Sedan ser jag den ligga där: en hylsa som har suttit på en fyrverkeripjäs.

Scenariet står klart för mig. Några har försökt spränga bilen i luften. Men till deras besvikelse självdog raketen. Och det kanske var den sista de hade. Men jag steg in i bilen för att köra därifrån. Bilen haltar som en gammal anka. Så jag går ut för att närmare granska bilen. Jaha, ena däcket var punkat.

Men envis som bloggaren är så körde jag bilen i alla fall. Det slutade med att gummidelen karvades loss och jag körde på bara fälgen. Gummit hade dessutom fastnat bakom fälgen och började så smått bli varmt av friktionen. Det var ingen idé att fösöka längre.

Så jag ringde till bonden som fick bärga eländet med traktor in till hans gård där den nu står med avskalat däck. En granne ska dock försöka hitta ett lämpligt däck så folk här är rätt hyggliga har det visat sig.

Men det finns tydligen bilbrännargäng också här ute. Fast troligare är att det var några som bara var på genomresa, såg bilen och beslöt att ha lite kul när bilen exploderade. Men den här gången blev det tji. Ha ha.

Så bloggaren frågar sig för tusende gången:; Varför är det så kul att bränna bilar? Och vilka är det som går igång på det? Det här är ju faktiskt pyromani. Det har väl aldrig funnits så många pyromaner i Sverige som nu.

Eftersom bilbränning i första hand är ett problem i s k utanförskapsområden, så är väl det inte en alltför vild gissning att det rör sig om invandrarungdomar. Ursäkta, frustrerade ungdomar som känner sig svikna av det svenska samhället. Trots miljonregnet över förorterna, byggen av kulturcentrum. simhallar, bollhav och “lokaaal”, så bara växer problemen. Pengar är överskattat i de här sammanhangen. När inte maktelitten förmår (vågar och vill) öppna ögonen för den beska sanningen så kommer alltihop bara att fortsätta att accelerera.

När gammelmedia intervjuar de frustrerade så strömmar bara en hel flod av krav ut. En god journalist skulle naturligtvis då fråga om de här ungdomarna inte kan ta egna initiativ för att förändra situationen istället för att bara skrika efter respekt och rättigheter.

Det ingen tycks/vill fatta är att respekt är inget man bjuds på när man bränner bilar och rånar pensionärer. Och den underliga föreställningen om att det bara existerar rättigheter ligger som en våt filt över hela Sverige, inte bara hos invandrare.

Med rättigheter följer också skyldigheter och ansvar. Du kommer ingenstans i tillvaron om du inte förstår detta. Landet som har denna inställning är naturligtvis USA och amerikanerna. Genom att även fokusera på skyldigheter man har så följer automatiskt ansvaret för den egna tillvaron.

Bloggaren kramar inte om USA helt utan förbehåll, det är mycket som är snett över there. Men det jag kände i luften, i atmosfären, hos människorna jag mötte, var att alla var delaktiga. (Förutom i L A där latinos levde för sig, gängbildningar och brottslighet).

Med den inställning som amerikanerna har så öppnar sig blomman: Allt tycks vara möjligt. If you can make it here you’d make it anywhere.

I Sverige står vi nästan för motsatsen. Det finns ett förakt för kunskap, ett förakt för framgång och ett förakt mot att tjäna pengar på det man är bra på. När vi sedan berikas av hundratusentals människor från väsensskilda kulturer så växer samhällets institutioner, skyldigheter och ansvar till sprängningstiillstånd. Däremot har de “utsatta” inga som helst skyldigheter bara rättigheter att ställa krav på krav på krav..Media förstärker denna bild på ett osmakligt sätt. “Lilla Haddil får inte stanna”.

F d reportrar på SR och SVT har senare vittnat om hur ledningen instruerar reportrarna till att beskriva flyktingarnas situation så “tårdrypande” som det bara är möjligt. Money, Money, Money.

Allt detta inbakat i en Supercalzone har medfört att invandrare/flyktingar betraktas som offer det är synd om och är så befriade från såväl skyldigheter som ansvar.

Man slaktar det militära försvaret precis som om det vore en gödkyckling man redan har slitit bort fjädrarna på. Resurserna måste till varje pris räcka till flyktingsindustrin.

Så till frågan vad invandrargängen egentligen får ut av sina pyromandåd. Bloggaren tror faktiskt att de är uttråkade av att befinna sig i en tillvaro där inga utmaningar finns. Föräldrarna blir matade av stat och kommun och bryr sig knappt om att lära sig svenska. Ungdomarna lär sig snart svenska och känner sig kanske främmande tillsammans med familj och övrig släkt som aldrig byter livsstil.

Så att få något överhuvud taget att hända som de själva kan åstadkomma och få ut lite spänning av, så är det att starta bränder. Kanske kan det vara någon slags initieringsrit i gänget också efter gammal primitiv mall.

Människor måste känna sig behövda för att må bra. Det är därför många som går i pension blir deprimerade. Det är vanligt att de äldre tar sitt liv när de känner sig obehövda och sitter i sitt “empty nest”.

När invandrarna stänger in sig i sin egen kultur och också uppmuntras till att göra det eftersom Sverige är ett “mångkulturellt samhälle”, så kommer de att se de eventuella och sällsynta kraven på dem som en provokation.

Sedan kan man naturligtvis fråga sig om bakgrunden har med att det finns genetiska mutationer och degenererat DNA  bland de grupper som har hög grad av inavel. Ovanligt många bland invandrarnas barn har fysiska handikapp liksom utvecklingsstörning, troligen p g a inavel. Inaveln bland folken i Mellanöstern är 50 procent. En t o m högre siffra finns för Botkyrka kommjun där inaveln sägs vara 59 procent.

Men detta är minerad mark. Det var ju den här typen av förklaringar som låg till grund för att nazisterna gasade ihjäl lytta, halta, utvecklingsstörda, sexuella avvikare och zigenare. Judeutrotningen hade en diametralt annan orsak,.Faktiskt den motsatta.

Men man behöver ju inte ta livet av människor bara för att det finns en förklaring till deras sjukdomar och beteenden. Då vore det många av oss som skulle ryka.

Fast tendenserna finns i Sverige nu på 2000-talet, men ingen har nog tänkt tanken. Föraktet för rökare och feta har medfört att läkare och Landstingspolitiker börjar ifrågasätta om dessa grupper ska ha fortsatt subventionerad vård eller om de ska betala allt själva.. Alkoholister har  sedan länge i princip nekats vård bara slussats fram och tillbaka mellan husläkare, kuratorer och kommunens mötesplatser, utan att någon aktiv vård har bedrivits.

Oj, det blev ett långt inlägg bara p g a att min bil hade blivit attackerad. Bloggarens hjärna fungerar bara så här. En liten händelse kickar igång hela laboratoriet. Men jag är rätt nöjd med det ändå.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"