Rätten till vår kropp

Sällan är en fråga så explosiv som den om abort. Ett enda 'men' och du blir överröst med upprörda tillmälen och känslotyngda attacker som inte behöver några argument för att uttryckas. Istället är det DU som måste argumentera för ditt 'men'.

'Kvinnans rätt till sin kropp', javisst. Finns det något nej på detta? Men är verkligen abort det centrala när vi pratar om rätten till vår kropp? I decennier har det varit så. Den kvinnliga frigörelsen innehöll en mängd obehagliga ingredienser. Som just detta; en egocentrerad och aggressivt föraktande hållning mot föräldragenerationens slit, släp och barnafödande däremellan.

Den nya kvinnan skulle inte besväras av kvinnlighet, det var hela kärnan i budkavlarna. Ett självförverkligande innebar egen inkomst, oberoende och avsaknad av barn till rätt tidpunkt infann sig. Skitbra. Men varför gick det så fel?

Bloggaren tror att det var fokuset på aborter som gav det hela en lätt bismak. Abort är en vidrig sak att gå igenom. Man känner knappast att det bara handlar om ens egen kropp. Det handlar om att göra sig av med fröet till en annan kropp också.

När börjar livet? Hela pro-liferörelsen bygger sitt abortmotstånd mot det svävande svaret på denna fråga. Finns det överhuvud taget något svar? Är det bara högre stående djur som är levande? Eller är det helt enkelt så att livet är något som pågår hela tiden? Alla kroppens celler förnyar sig x antal ggr under vår livsstil. Nertjärade lungor hos rökare är rena och skära som bäbisstjärtar efter några år som icke-rökare.

1965 gav Lennart Nilsson ut sitt fotografiska mästerverk: Ett barn blir till.. Den var epokgörande. Ett svar på livets innersta hemligheter.

Så här beskriver Fotografiska Muséet den utställning man gav 2010 av Lennart Nilssons bilder:

"Lennart Nilssons (f. 1922) experiment med elektronmikroskop med förstoringar på flera hundra tusen gånger, gav honom möjligheten att skapa högupplösta fotografier av livets början. Ett barn blir till ses idag som vetenskaplig medicinsk fotografi, ett område där han är internationellt erkänd som banbrytare." 

Ett barn blir till tar med oss på en svindlande färd genom den fantastiska men samtidigt okända resan mot livets början."
 Fostret är 20 veckor
 


 Så då börjar alltså livet långt, långt innan barnet är "färdigt" och föds? Vilket vederlägger feministisk kvasikunskap om att bara färdigt barn är liv. Innan är det bara fråga om geléklumpar. Just det. På samma sätt som grodyngel är geléklumpar. Men nog anser man ändå att grodyngel är levande?


Efter att ett flertal sjuksköterskor beskrivit hur  foster som aborteras i 18-22 veckan faktiskt lever och ibland ligger och sprattlar i ett bäcken medans de självdör, så skrev
 
Julia Kronlid (SD)
Carina Herrstedt (SD)
Margareta Larsson (SD)
Per Ramhorn (SD)
Mattias Karlsson (SD)
 
 en motion till Riksdagen som handlade om Samvetsfrihet för vårdpersonal.

Samvetsfrihet finns inskriven i Europakonventionen som i sin tur är inskriven i den svenska Grundlagen.

I oktober 2011 tog så Europarådet beslutet om en resolution som innebär att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas, hållas ansvarig för, eller på något sätt diskrimineras för att man på grund av samvetsbetänkligheter inte vill utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon handling...

Detta borde ha varit en rättighet i Sverige under decennier. Makthavarna är ju nog så följsamma när det gäller andra typer av rättigheter och konventioner. Men denna har inte passat i genussverige, alltså tummen ner. Nu är det många liberala och socialistiska kvinnor som är "oroliga" över att abortmotståndarna tar ett allt fastare grepp om EU.

Fel, fel. Man behöver inte vara motståndare till abort för att förespråka samvetsfrihet. Allt man behöver göra är att ta hänsyn till andras människors känslor och övertygelser. I denna märkliga tid när många röster höjs för aktiv dödshjälp så måste gränserna mellan det döda och det levande vara fullständigt glasklara.

Abort måste vara möjlig att göra när man av någon anledning inte "vill ha" barnet. Men respekten för livet måste vara det centrala och inte bagatelliseras bort. När det utförs nästan 40.000 aborter om året (det är var fjärde graviditet), så är balansen rubbad när det gäller synen på "rätten till min kropp" i förhållande till livet och döden.

Alltså är en skärpning av abortlagstiftningen önskvärd. Att göra abort upp till 18:e veckan (i vissa fall upp till 22:a veckan) är helt enkelt inte OK. När en kvinna kämpar för att hennes 4 månaders foster ska födas levande och det i nästa sal ligger en kvinna som har kämpat för att föda ett 4 månaders foster dött, då har vi förlorat proportionerna för vad vi som vuxna människor ska ha rätt att bestämma över.

Eliten är ju så förtjusta i att häva ur sig "alla människors lika värde" i tid och otid. Det man glömmer är att lägga till "alla människors oinskränkta värde". Det är den ursprungliga formuleringen.

Att inskränka födslorätten för en ny liten människa därför att man har "rätten till sin kropp" gör mig mer och mer illamående ju äldre jag blir.

I samtliga EU-länder (inte Polen och Irland) är abort tillåten till och med 12:e veckan. Det vore väl lämpligt att Sverige även följer EU i denna lagstiftning. Annars brukar det ju inte vara problematiskt att följa de mest bisarra EU-direktiv.

Sedan kanske Grundlagen äntligen innehåller den kompletta samlingen: tankefrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, meddelarfrihet och samvetsfrihet. But that'll be the day...

 

Kommentarer

Anonym sa…
Maj
Problemet är ju att detta egentligen inte handlar om "kvinnans kropp" utan om att hon efter graviditetens slut inte vill ta hand om barnet. Och det skulle vara väldigt bra om vi började tala om vad det egentligen handlar om istället för att föra fram fejk-argument om kvinnans kropp. Förr gjorde man så att man satte ut det födda barnet att dö i skogen eller dränkte det eller påtvingade den gravida osterila aborter med påföljd att även hon dog. Under romartiden var dessa spädbarnsmord och aborter så omfattande (speciellt på flickebarn) att man vid utgrävningar funnit att bara 6 % av familjerna hade mer än en flicka och mansöverskottet rörde sig om 30-40%, med påföljande mycket utbredd prostitution, homosexualitet, bisexualitet, pedofili och djursex.
Fostret är ju inte en del av moderns kropp utan har en egen genuppsättning och kan om fostrets och moderns blod kommer i kontakt med varandra stötas ut. Det är ungefär som en inneboende i 9 månader. Man har inte rätt att döda en inneboende bara för att man tröttnat på att ha honom inneboende utan får vänta på att kontraktet går ut. Inte heller har man rätt att döda någon bara för att de inte känner något. I så fall skulle det vara fritt fram att skjuta någon i sömnen. Det heter "beröva någon livet". Och när man gör abort, så berövar man någon livet. Och det gör man vare sig individen har hela eller halva livet framför sig.
Anonym sa…
Måste tyvärr korrigera mig själv efter att ha kontrollerat mina källor. Det var bara 1 % av 600 högre stånds familjer som vid utgrävningar visade sig ha mer än en flicka i familjen. Aborter och spädbarnsmord var så vanliga att t.ex. Polybius (205-118 f. Kr.) ansåg att befolkningsminskningen i Grekland under denna tid berodde på detta. Och de kristna motsatte sig detta då som nu och ombesörjde via kyrkor och församlingar adoption, barnhem etc., etc. Naturligtvis måste alla människor själva få bestämma men hela frågan om abort är mycket mera komplex än den framställs och kan förfölja kvinnan hela livet.

Osagt sa…
Pro-liferörelsen har detta som argument. Att ta ett liv är detsamma oavsett om det är inne eller utanför kroppen. Men I dagens Kina och Indien är det fortvarande varnligt att man sätter ut (flicke) barn I skogen som ej önskvärda.

Här I Sverige har vi å précis samma förfaringssätt; men då genom abort. Flera olika grupper nuför tiden ( främst muslimska familjer) vill helst inte ha ännu ett flickebarn och gör därför abort.

Detta är märkligt I en religion som annars är så fördömande och dogmatisk.

Jag anser att abort ska undvikas ion I det längsta och ifrågasätter den helt fria aborten. Den måste föregås av samtal med bade läkáre och psykolog.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK