Den bedrägliga välfärden

Det finns statistik och statistik. I den statistik som mäter kvalitetsindex över världens länder så ligger Sverige i topp på de flesta områden. Men om man frågar: Vad är kvalitet? så blir bilden en annan. Likaså beror statistiken på vem som har beställt den. I Sverige är det Tällberg Foundation som har tagit initiativet till kvalitetsmätningarna. Läs mer


I Tällberg Foundations styrelse sitter de bekanta socialrealisterna Jan Eliasson och Anders Wijkman bl a. Den dryge Jan Eliasson är en gammelsosse som borde vara förpassad till historien. Anders Wijkman har under de senaste fem-sex åren varit klimathysteriker och har lämnat sitt KD-arv långt bakom sig.

Deras agenda påverkar naturligtvis i vilka aspekter de väljer ut som viktiga för mätningen av ett lands kvalitetsindex.

De poster som ingår i denna statistik är huvudsakligen delar i välfärdssektorn. Bästa skola (baserat på hur stora resurser denne får), bästa socialt skydd (den största posten i välfärdssektorn). Ja, ni förstår var jag vill komma. Det handlar i stort sett bara om den offentliga sektorn. Och eftersom Sverige har den största offentliga sektorn i världen så ligger vi naturligtvis i topp. Sedan att den inte fungerar, ja det förtäljer inte historien.

Men välfärden, den kostar. Massor. Här ser vi Sverige ur ett annat perspektiv. Och här ger Svd sitt perspektiv det hela.

Det handlar alltså om hur företagarvänligt Sverige är och på vilket sätt den drar in pengar till denna kolloss som välfärden består av.

Vi ligger alltså på 47:e plats av 59 länder när det gäller hur väl företagarna tas om hand och fungerar. Skatter, regleringar, arbetsmarknadsregler, "den svenska modellen", dvs allt det som tagits fram för att mata den offentliga sektorn med. Och den är som en fågelunge med ständigt vidöppen näbb. Vi har tillsammans med Danmark världens högsta skatter och av BNP består 46,2% av skatter. Så när Anders Borg pratar om tillväxt så är bilden mer än förvirrande.

Som extremt exportberoende så är den svenska ekonomin väldigt beroende av vad som händer i världsekonomin. Och som det ser ut nu i Europa till vilka vi exporterar mest, så ser läget rätt mörkt ut. Grekland har sänkt EU:s kapacitet att ha en fungerande ekonomi, bara för deras enorma offentliga sektor  inte gick att mätta längre och man åkte snålskjuts på alla andra.

Nu vill Storbritannien ut ur EU. Men är trött på alla direktiv och alla krav och på att den nationella suveräniteten har gröpts ur mer och mer. Spiken i kistan gick nu när EU kräver att alla länder ska öppna gränserna för lyckosökare från de östeuropeiska EU-länder, d v s sådana som Rumänien och Bulgarien.

12 andra EU-länder ställer sig bakom UK, bl a Frankrike, Tyskland och Danmark. Naturligtvis inte Sverige, här är vi bara glada att öppna plånböckerna för alla Zigenare som vill ha en laglig chans att ligga i husvagnen och lyfta bidrag.

Men man får komma ihåg att det är våra företag som får betala kalaset. Den offentliga sektorns 1,5 miljoner anställda men ändå är underdimensionerad, får ju bara pengar från två håll: svenska folket och företagen.

Så hur mycket än Borg försöker slå dunster  i oss så måste vi förstå att även vi är på väg neråt. Alla andra välfärdssektorer krymper till förmån för posten "socialt skydd", dvs bidrag bl a. Bidragen kommer att knäcka välfärdens hjärta; en bra sjukvård och äldrevård, forskning, skola, högre utbildningar, service till hushållen, försvar och underhåll av vägar och hus t ex

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK