Vänstern är inga fredsduvor

De svenska trupperna i Afghanistan har nu varit under diskussion. Det verkar som om sossarna ska göra gemensam sak med regeringen om att trupperna ska vara kvar. Samtidigt är sossarna väldigt splittrade. De hårdföraste vänsterkrafterna anser att Sverige inte ska ställa upp i USA:s krig. Underförstått skulle man alltså ställa upp om det vore t ex palestiniernas krig.

För vänstern har inget emot krig. tvärtom. De är fullt beredda att ta till vapen för att genomföra sina drömmar om en kommunistisk diktatur. Att tro att socialisterna skulle vara någon form av fredsduvor är så fel, så fel.

Det är som Mikael Wiehe skrev på 70-talet:

"Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris,
Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig"

Texten i övrigt handlar om att freden ger klirr i kassan hos de rika och mäktiga, att länder styckas upp och att förtryckande lagar håller folket i schack.

Krig är alltså något som kan vara helt acceptabelt under vissa betingelser. Men USA:s krig däremot, är alltid förkastliga.
USA:s fiender är per automatik vänsterns vänner och tvärtom.

En sådan uppdelning av världen i svart och vitt, gott och ont, brukar man på individnivå ge diagnosen Borderline personlighetstörning.
Det är bloggarens definitiva uppfattning, att såväl socialisterna som journaliskåren (som till 70% är vänstern) har en sådan störning.

Andra kriterier är att man har humörsvängningar, gillar drama, relationsstörd oberäknelig, aggressiv och dissociativ. Gränspsykoser är vanliga i denna grupp. Man har alltså svårt att skilja mellan verklighet och fantasi.
Likaså brukar man söka efter konflikter där det inte finns några.

De borde med andra ord få behandling, inte sitta i beslutande ställning eller som opinionsbildare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK