Gifta med makten
Bloggaren läser just nu boken "Världsmästarna - När Sverige blev mångkulturellt" av Julia Caesar. Julia är en erfaren journalist som har jobbat på många av de stora dagstidningarna och är väl insatt i hur valsarna går (hoppsan, var inte meningen!) Hon skriver under pseudonym p g a de säkerhetsrisker det innebär att skriva obekväma sanningar i Sverige av idag. Bara detta borde mana de flesta till eftertanke. Vad har hänt med demokratin i Sverige?
Hon tar upp journalisternas oerhörda svek mot svenska folket, hur de har lierat sig med makten och inte längre vågar rapportera om sanningar, hur uppenbara de än må vara. Det klipps och klistras, meningar slitna ur sitt sammanhang, demonisering av oliktänkare, härskarteknikerna behärskas till fulländning. Förlöjligande, osynliggörande och ren utfrysning av allt och alla som inte passar inte i maktelitens och därmed medias snäva ramar.
Värst är TV, följt av radio. C:a 70-80% av journalisterna röstar rödgrönt och de 20-30% som återstår hålls i strama tyglar och släpps inte gärna fram.
Därför är vänstervridningen total och trots att vi har en borgerlig regering har den ju abdikerat från sina ursprungliga värderingar och trätt in den socialistiska begreppsvärlden och politik (nästan).
Den uppenbara mediala vänstervridningen har sin grund i (som det mesta) i 60-talets "uppror", d v s när 40-talistgenerationen beslöt sig för att bli "medvetna" och därför flummade bort sig på brass och marxism-leninism.
På TV och radio blev en vänsterelit helt dominerande, flera av dem satt på flera stolar samtidigt. Att komma ihåg är att TV var ett förhållandevis nytt medium och därför låg vägen öppen för den tidens åsiktsimperium.
Maktelitens väg in i vardagsrumen var via Olof Palme. Han förstod att TV var ett ypperligt redskap för propaganda. Och han kunde använda det. Politikerna stormade in i TV-mediet och proppade folk fulla med sin speciella agenda som syftade till att få svenskarna att bli ett pålitligt valboskap som röstade "rätt" varje gång. Det var här som våra dagars begreppsvärld skapades, alltifrån jämlikhet och genus till välfärd och samhällsklyftor. Att Sverige vid den tiden var ett fungerande välståndssamhälle spelade ingen roll. Alla kanter, alla olikheter, all originalitet skulle slipas bort till förmån för konformism och kollektivism.
För jämlikhet behöver inte vara konformism. Det innebär att alla ska ha samma chans utifrån sina förutsättningar. Jämlikhet på Palme-vis blev att alla är lika som bär och ska behandlas därefter. Inte riktigt samma sak.
När makteliten tog över media blev dessa också lydiga megafoner som via presstöd och andra förmåner var köpta av makten. Istället för att ifrågasätta denna, hukade media och rapade bara upp i eko vad makten ville att de skulle säga.
Offret blev sanningen. Makteliten är inte intresserad av sanningen, de är intresserade av att modulera sanningen för att manipulera folket.
När så journalisterna slutade ägna sig åt grävande reportage (Uppdrag granskning är ett typexempel på hur det ser ut idag) ägnade man sig åt samma sak; att förvränga fakta till det som passar. Folket måste hållas ovetande om det verkliga samhällsläget.
Riktigt illa började det bli efter riksdagens beslut 1975 att förvandla Sverige till en mångkultur. Inget media ifrågasatte detta mycket underliga och olyckliga beslut. För den dominerande 68-generationen gick det helt i linje med deras paroll om internationell solidaritet (istället för solidaritet med det egna landets olycksbarn).
I dagsläget vet vi alla hur det ser ut: Undanhållande av fakta är praxis, förfalskning av fakta vanligt och rena lögner alltmer uppenbara att de finns. Ingenting är för lågt för media av idag, den gränsen har man passerat för länge sedan. När man "studerar" makten gör man det bara ur samma vänsterperspektiv som alltid, med Palmeretorik som för övrigt aldrig någonsin har dött i svensk politik.
Oliktänkande hängs ut, förlöjligas, förföljs, misshandlas, tystas ner och fryses ute ur den varma famnen av den kollektiva mediaeliten.
Mångkulturen är så helig att alla dess negativa konsekvenser helt enkelt aldrig berörs någonsin av media. Vill man ha nyheter från verkligheten får man gå till Internet. Här finns den levande journalistiken som vågar trotsa makten. Här finns de fakta som gammelmedia förtiger.
Bloggar som Snaphanen, Poltiskt Inkorrekt, Aktualia, Alexander den Store, Merit Wager m fl ger bilden av ett samhälle i förfall.
Maria Shottenius kallade kommentatorsfält och bloggar för "pissrännor" härom året. Hon är en gammal 68-relik, lika falsk, lika korrumperad, lika lögnaktig som resten av etablissemanget.
Så vi "pissrännor" måste fortsätta att ösa skit över hela det etablerade supergänget. Det är vår plikt.
Ungefär så resonerar Julia Caesar om den yrkeskår som hon själv tillhör. Det ska bli spännande att följa fortsättningen i denna upper-cut mot eliten som är gifta med makten.
Boken g[[r att k;pa p[ denna adress> http://booksondemand.e-butik.se/
Hon tar upp journalisternas oerhörda svek mot svenska folket, hur de har lierat sig med makten och inte längre vågar rapportera om sanningar, hur uppenbara de än må vara. Det klipps och klistras, meningar slitna ur sitt sammanhang, demonisering av oliktänkare, härskarteknikerna behärskas till fulländning. Förlöjligande, osynliggörande och ren utfrysning av allt och alla som inte passar inte i maktelitens och därmed medias snäva ramar.
Värst är TV, följt av radio. C:a 70-80% av journalisterna röstar rödgrönt och de 20-30% som återstår hålls i strama tyglar och släpps inte gärna fram.
Därför är vänstervridningen total och trots att vi har en borgerlig regering har den ju abdikerat från sina ursprungliga värderingar och trätt in den socialistiska begreppsvärlden och politik (nästan).
Den uppenbara mediala vänstervridningen har sin grund i (som det mesta) i 60-talets "uppror", d v s när 40-talistgenerationen beslöt sig för att bli "medvetna" och därför flummade bort sig på brass och marxism-leninism.
På TV och radio blev en vänsterelit helt dominerande, flera av dem satt på flera stolar samtidigt. Att komma ihåg är att TV var ett förhållandevis nytt medium och därför låg vägen öppen för den tidens åsiktsimperium.
Maktelitens väg in i vardagsrumen var via Olof Palme. Han förstod att TV var ett ypperligt redskap för propaganda. Och han kunde använda det. Politikerna stormade in i TV-mediet och proppade folk fulla med sin speciella agenda som syftade till att få svenskarna att bli ett pålitligt valboskap som röstade "rätt" varje gång. Det var här som våra dagars begreppsvärld skapades, alltifrån jämlikhet och genus till välfärd och samhällsklyftor. Att Sverige vid den tiden var ett fungerande välståndssamhälle spelade ingen roll. Alla kanter, alla olikheter, all originalitet skulle slipas bort till förmån för konformism och kollektivism.
För jämlikhet behöver inte vara konformism. Det innebär att alla ska ha samma chans utifrån sina förutsättningar. Jämlikhet på Palme-vis blev att alla är lika som bär och ska behandlas därefter. Inte riktigt samma sak.
När makteliten tog över media blev dessa också lydiga megafoner som via presstöd och andra förmåner var köpta av makten. Istället för att ifrågasätta denna, hukade media och rapade bara upp i eko vad makten ville att de skulle säga.
Offret blev sanningen. Makteliten är inte intresserad av sanningen, de är intresserade av att modulera sanningen för att manipulera folket.
När så journalisterna slutade ägna sig åt grävande reportage (Uppdrag granskning är ett typexempel på hur det ser ut idag) ägnade man sig åt samma sak; att förvränga fakta till det som passar. Folket måste hållas ovetande om det verkliga samhällsläget.
Riktigt illa började det bli efter riksdagens beslut 1975 att förvandla Sverige till en mångkultur. Inget media ifrågasatte detta mycket underliga och olyckliga beslut. För den dominerande 68-generationen gick det helt i linje med deras paroll om internationell solidaritet (istället för solidaritet med det egna landets olycksbarn).
I dagsläget vet vi alla hur det ser ut: Undanhållande av fakta är praxis, förfalskning av fakta vanligt och rena lögner alltmer uppenbara att de finns. Ingenting är för lågt för media av idag, den gränsen har man passerat för länge sedan. När man "studerar" makten gör man det bara ur samma vänsterperspektiv som alltid, med Palmeretorik som för övrigt aldrig någonsin har dött i svensk politik.
Oliktänkande hängs ut, förlöjligas, förföljs, misshandlas, tystas ner och fryses ute ur den varma famnen av den kollektiva mediaeliten.
Mångkulturen är så helig att alla dess negativa konsekvenser helt enkelt aldrig berörs någonsin av media. Vill man ha nyheter från verkligheten får man gå till Internet. Här finns den levande journalistiken som vågar trotsa makten. Här finns de fakta som gammelmedia förtiger.
Bloggar som Snaphanen, Poltiskt Inkorrekt, Aktualia, Alexander den Store, Merit Wager m fl ger bilden av ett samhälle i förfall.
Maria Shottenius kallade kommentatorsfält och bloggar för "pissrännor" härom året. Hon är en gammal 68-relik, lika falsk, lika korrumperad, lika lögnaktig som resten av etablissemanget.
Så vi "pissrännor" måste fortsätta att ösa skit över hela det etablerade supergänget. Det är vår plikt.
Ungefär så resonerar Julia Caesar om den yrkeskår som hon själv tillhör. Det ska bli spännande att följa fortsättningen i denna upper-cut mot eliten som är gifta med makten.
Boken g[[r att k;pa p[ denna adress> http://booksondemand.e-butik.se/
Kommentarer