Segregation på Sverigevis
Segregation är som bekant något som svenska politiker ropar i kör att den måste undvikas. Om inte integrationen kommer frivilligt så får den tvingas fram.
Man bygger således nya bostadsområden blandade, d v s med både höghus, låghus och villor; hyres- bostadsrätter och egnahem sammanlänkade.
Säga vad man vill, det är värt ett försök. Fast nog liknar det gammal god social ingenjörskonst ändå. Får se hur det utvecklar sig.
Samtidigt pågår en annan typ av segregation. På typiskt Sverigemanér handlar det om att "ta hänsyn till särskilda behov" hos de boende. Särskilda behov kan vara att man är pälsdjursallergiker. Det får inte finnas några boende som har husdjur med päls, möjligtvis nakenhundar eller ormar i sådana fall(!). Men det finns säkert de som är för känsliga mot dessa djur också.
Så är det då de som inte tål tobaksrök (eller inte gillar, svårt att avgöra vilket). Således har det nu kommit bostadsområden som inte tar emot rökare i alla dess former och färger. Eftersom rökarna utgör c:a 16% av befolkningen är det en ganska stor grupp man utesluter.
När man väljer bostad idag (bloggaren har ju just gjort detta) får man reda på en rad uppgifter om de boende. Medelålder, familjesammansättning, vilka huvudintressen de boende har(!). Dessutom (under bordet) kan mäklaren ge besked om de boendes sociala status. Hur många arbetslösa det finns, sjukpensionärer och vanliga pensionärer. Vet faktiskt inte om antal invandrare också ingår i upplysningsformuläret, men det skulle inte förvåna mig alls.
Mäklare vill ju sälja lägenheter. Då är det bara naturligt att möta kundernas allt högre krav på service.
Men om vi återgår till de "särskilda behov" som börjar frodas på bostadsmarknaden. Rökare och de med katter och hundar är alltså inte välkomna överallt.
Är det inte möjligt att vi kan emotse boenden för hörsel- och synskadade? Hus där inga höga ljud får förekomma och där allt är anpassat för folk med dålig hörsel, bullerskador och tinnitus. Hus för synskadade måste anpassas med ledstänger, rullbanor och där inga onödiga föremål får förekomma.
I sådana boenden blir det omöjligt för t ex barnfamiljer att bo. Det blir alltså frågan om ensamstående hörsel- och synskadade.
Och tänk om man rent allmänt tycker att barn som skriker och springer titt som tätt i trapporna är väldigt jobbiga eller om man har har klena nerver och sover dåligt? Människor som helt enkelt behöver vuxna omkring sig för att klara vardagen på ett acceptabelt sätt.
Då måste vi också ha barnfria områden.
Sedan har vi luktallergikerna. De tål varken rök, avgaser, lukten av hygienprodukter eller matos från (särskilt) exotiska rätter.
Deras boende blir kanske det mest exlusiva, vem vet? Befolkat av personer som enbart lever ekologiskt och plockar svamp, frukt och grönsaker på helgerna. Samt luktar svett (ajdå, särskilt utprovade tvålar måste ingå i boendet).
Där kan säkert el-allergikerna också bo, eftersom området måste isoleras från civilationens alla otäcka fenomen.
Invandrare är icke önskvärda eftersom deras kryddiga anrättningar får slemhinnorna att svälla igen på de boenden.
Men tänk om man blir heltokig av skräpiga gårdar, klotter, obegripliga språk, musik inpå småtimmarna, stölder, våldsbrott, vandalisering, kackerlackor och påskklädda kärringar som ockuperar tvättstugorna medan deras kat-tuggande gubbar tar upp hela gräsmattan, håller hov och fikar hela dagarna.
Kan man åberopa speciella behov för att slippa det?
Det får nog bli det barnfria boendet som blir det förlösande alternativet för oss.
Man bygger således nya bostadsområden blandade, d v s med både höghus, låghus och villor; hyres- bostadsrätter och egnahem sammanlänkade.
Säga vad man vill, det är värt ett försök. Fast nog liknar det gammal god social ingenjörskonst ändå. Får se hur det utvecklar sig.
Samtidigt pågår en annan typ av segregation. På typiskt Sverigemanér handlar det om att "ta hänsyn till särskilda behov" hos de boende. Särskilda behov kan vara att man är pälsdjursallergiker. Det får inte finnas några boende som har husdjur med päls, möjligtvis nakenhundar eller ormar i sådana fall(!). Men det finns säkert de som är för känsliga mot dessa djur också.
Så är det då de som inte tål tobaksrök (eller inte gillar, svårt att avgöra vilket). Således har det nu kommit bostadsområden som inte tar emot rökare i alla dess former och färger. Eftersom rökarna utgör c:a 16% av befolkningen är det en ganska stor grupp man utesluter.
När man väljer bostad idag (bloggaren har ju just gjort detta) får man reda på en rad uppgifter om de boende. Medelålder, familjesammansättning, vilka huvudintressen de boende har(!). Dessutom (under bordet) kan mäklaren ge besked om de boendes sociala status. Hur många arbetslösa det finns, sjukpensionärer och vanliga pensionärer. Vet faktiskt inte om antal invandrare också ingår i upplysningsformuläret, men det skulle inte förvåna mig alls.
Mäklare vill ju sälja lägenheter. Då är det bara naturligt att möta kundernas allt högre krav på service.
Men om vi återgår till de "särskilda behov" som börjar frodas på bostadsmarknaden. Rökare och de med katter och hundar är alltså inte välkomna överallt.
Är det inte möjligt att vi kan emotse boenden för hörsel- och synskadade? Hus där inga höga ljud får förekomma och där allt är anpassat för folk med dålig hörsel, bullerskador och tinnitus. Hus för synskadade måste anpassas med ledstänger, rullbanor och där inga onödiga föremål får förekomma.
I sådana boenden blir det omöjligt för t ex barnfamiljer att bo. Det blir alltså frågan om ensamstående hörsel- och synskadade.
Och tänk om man rent allmänt tycker att barn som skriker och springer titt som tätt i trapporna är väldigt jobbiga eller om man har har klena nerver och sover dåligt? Människor som helt enkelt behöver vuxna omkring sig för att klara vardagen på ett acceptabelt sätt.
Då måste vi också ha barnfria områden.
Sedan har vi luktallergikerna. De tål varken rök, avgaser, lukten av hygienprodukter eller matos från (särskilt) exotiska rätter.
Deras boende blir kanske det mest exlusiva, vem vet? Befolkat av personer som enbart lever ekologiskt och plockar svamp, frukt och grönsaker på helgerna. Samt luktar svett (ajdå, särskilt utprovade tvålar måste ingå i boendet).
Där kan säkert el-allergikerna också bo, eftersom området måste isoleras från civilationens alla otäcka fenomen.
Invandrare är icke önskvärda eftersom deras kryddiga anrättningar får slemhinnorna att svälla igen på de boenden.
Men tänk om man blir heltokig av skräpiga gårdar, klotter, obegripliga språk, musik inpå småtimmarna, stölder, våldsbrott, vandalisering, kackerlackor och påskklädda kärringar som ockuperar tvättstugorna medan deras kat-tuggande gubbar tar upp hela gräsmattan, håller hov och fikar hela dagarna.
Kan man åberopa speciella behov för att slippa det?
Det får nog bli det barnfria boendet som blir det förlösande alternativet för oss.
Kommentarer