I vänsterns värld är det alltid lågtryck

Det är väl inte så konstigt egentligen. Vänstern lever faktiskt på att folk har det dåligt ekonomiskt, mår dåligt och är sjuka. Skulle man vara riktigt cynisk skulle man säga att de har en önskan om att folk faktiskt ska ha det dåligt. För skulle människors börja berätta om hur mycket bättre de har det nu, skulle vänstern förlora sin legitimitet.

Nu när arbetslösheten är hög och socialbidragen ökar, vädrar vänstern morgonluft. Köttgrytorna doftar lockande. Man riktigt längtar efter att sätta tänderna i folks plånböcker igen.
För i vänsterns värld är det inte individerna som har kontrollen över sitt liv, det är staten.

Bloggaren är här lite medvetet orättvis. Vänstern är inga demoner. Men det är så här man själva demoniserar den borgerliga alliansens politik. Att borgerligheten vill att människor ska gnaga på ramarna om de inte har jobb. Att borgerligheten strävar efter ojämlighet och klyftor.
Det här är vi så vana vid att vi inte reagerar. Media trummar in budskapet i oss, hur eländigt de fattiga har fått det under alliansens regeringstid och att de medvetet har verkat för just detta.

Men vänstern lever ju faktiskt på folks elände. Hur många har inte arbeten som involverar sociala insatser, flyktingmottagning och rehabilitering? Hur många har inte politiska positioner där de jobbar med detta?

Det allra underligaste är att elände alltid ser ut att öka! I backspegeln kan bloggaren se 40 år av elände. Och eländet har inför varje val blivit större!
Allt medan det faktiska eländet, med svält, hemlöshet och fattigdom, knappast är överhängande i Sverige av idag. Och att medelklassen väl aldrig haft det så fett som idag.

Men vänstern törstar efter siffror som skriker elände.

Bloggaren efterlyser en undersökning som kontrollerar det psykiska måendet hos vänster- respektive högermänniskor. Att alltid studera elände och gå omkring och muttra orättvisor måste väl rimligtvis ge en lätt depressiv lutning åt livet?

På 70-talet var detta extremt. På jularna, när barnens ögon tindrade som bäst, julklappar öppnades och skinkor slukades, ställde Majong-klädda föräldrar fram foton av svältande Biafrabarn.

Visst. Man ska alltid se att det finns människor som faktiskt lever under svåra omständigheter. Det måste finnas en social sektor i samhället som koncentererar resurser på dessa människor.

Men 80% av svenskarna lever med helt vanliga, vardagliga små problem. Deras liv är präglade av aktivitet, ofta stress, fyllda almenackor och stora hål i plånböckerna efter skatter, dyr mat och konsumtionsklåda.

Vänstern ömmar inte för majoriteten av svenskarna. Deras liv och behov är inte intressanta. Vänsterns vill peka på elände för att köpa majoritetens röster. En strategi som har varit lyckosam genom åren. Men hur länge går det att köra elände med ett folk som tillhör världens 20 rikaste?

Men med en vänsterregering med en korkad och svag statsminister, en kommunist och en flummare kan inte göra ett skit för någon grupp i samhället. Här blir vi alla förlorare.
Hur mycket samvete det än dras ifrån våra plånböcker.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK