Rättvisan är en skrattspegel

Vi pratar väldigt mycket om rättvisa i Sverige. Det är otroligt viktigt att framhäva att skillnader är av ondo och att största möjliga likhet bör råda. Intressant nog medför ju en sådan syn att toleransen mot det olika minskar. Hela samhället är byggt på likhet, sticker man ut på ett eller annat sätt, blir resultatet att man betraktas med avundsjuka eller misstänksamhet.

Man kan ju spekulera i hur detta hänger ihop med den svenska, världsberömda solidariteten. Om det olika är suspekt, betalar man helt enkelt av en lämplig avgift till det olika, för att tysta det olydiga sinnet.
Man kan såledeles se hela bidragssystemet som en stor böta för ett dåligt samvete.

Men då kanske bloggaren är onödigt elak.

Dock så tror jag det är i högsta grad relevant när det gäller invandringspolitiken. Här gäller nämligen inga budgetramar, nedskärningar förekommer inte och resurserna tycks aldrig sina vad gäller denna utgiftspost.

Många invandrare är olika oss, det går aldrig att komma ifrån. Annan typ av utseende, annat mer "kontinentalt" temperament och annat sätt att se på t ex kvinnor, barn och djur. Det tycks också som om många invandrare är mycket mer brottsbenägna än svenskar, speciellt "smutsiga" brott, som mot gamla och handikappade.
Kan det vara så att eftersom vår tolerans knappast är större när det gäller olikheten hos invandrare som hos svenskar som är udda, blir vi så måna om att maskera vår intolerans att inget sunt förnuft längre råder. Vi blir s a s helt slukade av vårt känslomässiga försvar mot obehagliga förnimmelser.
Därför råder inga normala regler längre när det kommer till invandrare.

Allra mest huvudlöst blir det när vi ska ta emot "ensamkommande flyktingbarn". Om man inte fyllt 18 år i Sverige är man att betrakta som barn. Så de åldersmässigt och etniskt obestämbara skäggiga unga män som nu anländer till Svedala i allt stridare ström, blir mottagna som små prinsar.

Julia Ceasar skriver om detta i sin krönika "Allas olika värde":

"De så kallade ”ensamkommande barn” som kommer till Sverige drar minst sagt uppseendeväckande kostnader. Varje ung man kostar 57 000 kronor i månaden. På ett år 684 000 kronor plus de 500 000 som den mottagande kommunen får per plats. Summa cirka 1,2 miljoner per yngling och år. Personaltätheten ligger i allmänhet på en anställd per yngling. Det ger en kostnad i nivå med de allra dyraste säkerhetsplatserna inom kriminalvården.

Den 31 oktober 2009 fanns 1 479 ”ensamkommande barn” inskrivna på olika boenden runtom i Sverige. Det är en årskostnad på en miljard 11 miljoner 636 000 kronor. Med det statliga grundbidraget på 500 000 kronor inräknat blir det en kostnad på drygt 1,75 miljarder per år bara för dessa 1 479 ungdomar. Under 2010 beräknas det komma 3 000, alltså mer än dubbelt så många. Då stiger kostnaden till 3, 6 miljarder. Per år."


En personal per yngling. Smaka på den ni som förvarar era barn på överfulla dagis. Eller ni som sitter/ligger i unkna flerpatientssalar på äldreboenden där ni knappt ser till en personal, utom då de kommer och serverar mat som smakar som toapapper. Och då de kommer och nattar er kl 3 på eftermiddagen "innan kvällspasset går på, för då är vi bara två".

Hur kan man försvara detta? Hur kan man rättfärdiga detta? Hur är det möjligt att så många tappar sans och vett samtidigt?
Här finns inget av den berömda rationaliteten eller pragmatismen, här finns bara ensidig välgörenhet på skattebetalarnas bekostnad. Det är upprörande. Hur länge ska denna faktiska, skriande orättvisa få fortgå?

Bloggaren skulle vilja sinnesundersöka beslutsfattarna. Jag tror att häpnadsväckande många skulle uppvisa personlighetsstörningar, speciellt då det vi kallar för borderline. Personerna ser då världen bara i svart och vitt, ont och gott, är duktiga på att manipulera sin omgivning och har dåliga försvar för känslomässiga svängningar vilket gör dem oberäkneliga.
Opålitliga, skulle man också kunna säga. Man är också bra på att anklaga andra för det som de själva gör/känner.

Vi bor alltså i ett land, styrt av knäppskallar med storhetsvansinne och gudskomplex. Det skulle kunna vara något att skratta åt om det inte vore så tragiskt för så många. Främst är det ett gigantiskt svek mot våra gamla som har byggt upp landet.

Fast nu när 40-talisterna börjar bli gamla kanske pendeln slår tillbaka. De kanske äntligen får upp ögonen för det samhälle de själva har skapat. Men om man känner den generationen rätt, så kommer de inte att sluta kräva egna fördelar tills den dagen de ligger med näsorna i vädret. De kommer att ta taberas på kakfatet så bara smulor återstår till oss som kommer efter.

Mona Sahlin vill "återställa rättvisan". Med detta menar hon att chockhöja skatterna så bidragen kan bli fler och högre. Det är bara att välkomna ännu fler skäggiga, unga män till middagsbordet.

Kommentarer

Anonym sa…
Aprpå kostnader : Svd rapporterar att romernas "utanförskap" kostar 12,4 miljarder /år och att "integrationsåtgärder" kostar 80-100 miljoner/år i 20 år!
Bra ,va?
marie sa…
Jag blir mörkrädd av dina analyser, känns som du fortfarande står och stampar på ruta ett.

Marie
Osagt sa…
Ok, Marie. Blir du mörkrädd av mig eller analyserna? Jag vill bara klargöra att svensk rättvisa är ett ytterst godtyckligt system som verkar styras av en känslomässig bias. Jag tänker fortsätta att ta upp sådana här missförhållanden, för det finns många.
Crille sa…
Tack, Maj! Dina texter är alltid läsvärda! Vad menar du Marie att Maj står och stampar?? Kan du exemplifiera?

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK