Vänskap och att hantera sina reptiler

Nu när flyttcirkusen har lagt sig lite, liksom den värsta stressen och tröttheten kan bloggaren återvända med förnyade, rasande kraft ; )

Fast speciellt rasande känner jag mig inte. Tvärtom är att bloggaren känner sig lite bekymrad. Det är vännerna som i sin tur är bekymrade över bloggaren och hur hon resonerar på bloggen.

Jovisst, bloggen är ibland rasistiskt färgad, ibland föraktfull mot "utnyttjare", ibland rent av nyliberal.

Jag är inte rasist i begreppets egentliga betydelse (vilken har totalt glömts bort). Däremot är jag heligt förbannad på människor (ofta från samma kulturer) som vägrar anpassa sig och hur svenska etablissemanget sväljer det.
Men oavsett detta, är människovärdet okränkbart i alla lägen. Kanske mest när vi inte förtjänar det.

Jag är en medmänniska i många lägen, men har också tendenser till att förakta svaghet (vilket jag tycker illa om hos mig själv). Uppenbart sjuka och handikappade människor, liksom äldre hjälper jag ofta och gärna.

Men det är här vi kommer in på reptilerna. Vi människor styrs av såväl förnuft som av känslor. Att hålla en rimlig balans mellan dessa är inte alltid lätt. Impulskontrollen är det filter vi har som väljer att släppa igenom det mest rimliga alternativet från känslolivet.

Den här impulskontrollen är olika effektiv hos olika människor. Själv har jag en ganska ineffektiv impulskontroll eftersom jag är onödigt känslostyrd. Läkare jag har gått till bara längtar efter att sätta ADD på mig. I dagens värld är det ju en diagnos bara man har en personlighet överhuvud taget.

Bloggaren släpper, likt huggormshonan, äspingar (små ormungar) från ett högt läge i trädet för att de är så giftiga att hon själv inte tål deras gift. De hamnar okontrollerat ner på oförberedda offer.

Här på nätet är det fullt möjligt, traditionell censur fungerar inte här. Därför blir det mesta möjligt här. Att ohämmat avreagera sig (släppa ner sina små giftiga reptiler) är ibland bra. Mest bra är det för en själv.

Men det kan också bli så ohämmat att det förnuftiga jaget helt sätts på undantag.

Freud benämnde personlighetens uppbyggnad för Jaget, Överjaget och Detet. Jaget = det medvetna förnuftet, Överjaget = samvetet, och Detet = de otyglade impulserna.

Kanske har bloggarens förnuft få stå tillbaka i bloggen. Om jag sårat någon/några ber jag så mycket om ursäkt.

Kom ihåg att det är äspingar ibland som slinker med.

Men jag sticker inte under stol med att jag är högerliberal som är tveksam till separatism av grupper och att vårt bidragssystem överutnyttjas.

Men frågan ligger alltid öppen och den är naturligtvis alldeles fri...