Debatt och debatt
Bloggaren måste vara ärlig. Det amerikanska presidentvalet engagerar mig inte särskilt mycket. Jag tror att det delvis beror på den splittrade och endimensionella rapporteringen vi serveras här i Sverige. Dick Erixon försöker vara nyanserad (håller på Trump), men det senaste debaclet med Trumps uttalande om kvinnor och hur han behandlar dem, har skakat även Erixon. Men han menar att "ingen är ofelbar, allra minst Trump". Det är ett försvar som inte duger. Trump är obehaglig och har gett många exempel på smaklöshet och bristande omdöme. Så Clinton borde vinna, så är det bara.
Jag tycker vi har nog så stora problem i Sverige så vi behöver inte ännu fler. Det demokratiska underskottet är nu alarmerande lågt. Söndagens partiledardebatt är en utmärkt illustration över detta.
Ovan: En 5-minutsnutt från den smutsiga pajkastningen. Blotta uppställningen talar om för oss vad det handlar om. Vänster till vänster och höger till höger. Och strategiskt Jimmie Åkesson i mitten. Även om ingen önskade befatta sig med honom dominerade han och SD ändå debatten.
"Vi vill på inget sätt samarbeta med Sverigedemokraterna."
"Vi vill absolut inte ha något med partiet att göra".
"Sverigedemokraterna är ett nazistiskt och rasistiskt parti".
Det sistnämnda kom från zero brain Stefan Löfven och är ett lågvattenmärke även från honom. Vet han själv inte om sitt eget partis historia? Rasbiologi, sterilisering av "undermåliga", skallmätning och register över olika folkgruppers egenskaper och utseenden. Bloggaren har själv sett några
bildsidor från de tjocka dokumenten. De handlar om "lågtstående blandraser", "kvinna från undermålig grupp", "zigenare och tattare", "huvudform tyder på.....", "negroid", "lapputseende" m fl.
Det är inte bara sossehistoria, det är svensk historia. Om nu SD längtar tillbaka till dessa tider låter jag vara osagt, men det är det parti som är mest bevakat och studerat av dem alla.
Miljöpartiet har varken en nutida förankring i fred och frihet eller något vackert förflutet. Gustav Fridolin tog 2003 en tripp, eller studieresa som det hette. för att delta i demonstrationer med palestinska företrädare som brukar förespråka utplåning av den enda demokratin i Mellanöstern. Han lierade sig med en kompis från ISM (International Solidarity Movement), organisation som stöder våld och terror och som vill se Israel utraderat från kartan. Men det är klart. Så fort det ingår ett "solidaritet" i vilka mördarorganisationers namn som helst måste de per automatik vara goda fellows.
För att inte ta Mehmet Kaplan som kom lindrigt undan med tanke på sin antidemokratiska agenda. Både han och Fridolin sägs främst önskat ett erkännande av Palestina som enskild stat. Wallströms feminism hade knappast något att säga till om.
Vänsterpartiet då? Som vill ta från de rika och ge till de fattiga? När kommunismen föll 1990 uppdagades det att partiet hade haft ett kraftigt tilltaget bidrag från Sovjetunionen och DDR för att sprida kommunismen även till vårt land. Dessutom byggdes lokaler och byggnader för inbördes beundran för blodspengar från kommunistländerna.
Det hade i och för sig inte behövts. De svenska stöveltramparna på 70-talet förgyllde och blev höga på mördarregimerna i Kambodja och Kina. Idag vill man inte låtsas om det utan råskinnet har bytts ut mot mjukisbyxor.
Och så där kan man upprepa sig i det oändliga. Varje svenskt parti har skelett i garderoben. Sossarna var bruna, kommunisterna blodröda och miljöpartiet en blandning av dem allihop.
Bloggaren orkade bara se halva debatten men kunde konstatera att det bara fanns förlorare. Hur länge ska Sverige befinna sig i denna no-go-zon?
Så här skriver Anna Dahlberg i Expressen om den hetaste potatisen av dem alla: Den accelererande katastrofen som slutligen kommer få systemet att rasa ihop.
Jag tycker vi har nog så stora problem i Sverige så vi behöver inte ännu fler. Det demokratiska underskottet är nu alarmerande lågt. Söndagens partiledardebatt är en utmärkt illustration över detta.
Ovan: En 5-minutsnutt från den smutsiga pajkastningen. Blotta uppställningen talar om för oss vad det handlar om. Vänster till vänster och höger till höger. Och strategiskt Jimmie Åkesson i mitten. Även om ingen önskade befatta sig med honom dominerade han och SD ändå debatten.
"Vi vill på inget sätt samarbeta med Sverigedemokraterna."
"Vi vill absolut inte ha något med partiet att göra".
"Sverigedemokraterna är ett nazistiskt och rasistiskt parti".
Det sistnämnda kom från zero brain Stefan Löfven och är ett lågvattenmärke även från honom. Vet han själv inte om sitt eget partis historia? Rasbiologi, sterilisering av "undermåliga", skallmätning och register över olika folkgruppers egenskaper och utseenden. Bloggaren har själv sett några
bildsidor från de tjocka dokumenten. De handlar om "lågtstående blandraser", "kvinna från undermålig grupp", "zigenare och tattare", "huvudform tyder på.....", "negroid", "lapputseende" m fl.
Det är inte bara sossehistoria, det är svensk historia. Om nu SD längtar tillbaka till dessa tider låter jag vara osagt, men det är det parti som är mest bevakat och studerat av dem alla.
Miljöpartiet har varken en nutida förankring i fred och frihet eller något vackert förflutet. Gustav Fridolin tog 2003 en tripp, eller studieresa som det hette. för att delta i demonstrationer med palestinska företrädare som brukar förespråka utplåning av den enda demokratin i Mellanöstern. Han lierade sig med en kompis från ISM (International Solidarity Movement), organisation som stöder våld och terror och som vill se Israel utraderat från kartan. Men det är klart. Så fort det ingår ett "solidaritet" i vilka mördarorganisationers namn som helst måste de per automatik vara goda fellows.
För att inte ta Mehmet Kaplan som kom lindrigt undan med tanke på sin antidemokratiska agenda. Både han och Fridolin sägs främst önskat ett erkännande av Palestina som enskild stat. Wallströms feminism hade knappast något att säga till om.
Vänsterpartiet då? Som vill ta från de rika och ge till de fattiga? När kommunismen föll 1990 uppdagades det att partiet hade haft ett kraftigt tilltaget bidrag från Sovjetunionen och DDR för att sprida kommunismen även till vårt land. Dessutom byggdes lokaler och byggnader för inbördes beundran för blodspengar från kommunistländerna.
Det hade i och för sig inte behövts. De svenska stöveltramparna på 70-talet förgyllde och blev höga på mördarregimerna i Kambodja och Kina. Idag vill man inte låtsas om det utan råskinnet har bytts ut mot mjukisbyxor.
Och så där kan man upprepa sig i det oändliga. Varje svenskt parti har skelett i garderoben. Sossarna var bruna, kommunisterna blodröda och miljöpartiet en blandning av dem allihop.
Bloggaren orkade bara se halva debatten men kunde konstatera att det bara fanns förlorare. Hur länge ska Sverige befinna sig i denna no-go-zon?
Så här skriver Anna Dahlberg i Expressen om den hetaste potatisen av dem alla: Den accelererande katastrofen som slutligen kommer få systemet att rasa ihop.
"På söndagskvällen möts alla partiledarna i en debatt i SVT:s Agenda. En hel del tid lär ägnas åt behoven av enkla jobb för att underlätta för nyanlända att komma i arbete. Den frågan är nog så viktig, men den stora elefanten i rummet är bostäderna. Eller rättare sagt: den gapande bristen på tomma lägenheter."
"Nästa år beräknas totalt 100 200 personer med uppehållstillstånd behöva flytta ut i landets kommuner. Det är fler människor än det bor i Gävle. Var ska alla dessa människor ta vägen i bostadsbristens Sverige? Det är en ekvation som ingen i dag har en lösning på."
Kommentarer