Leve Välfärdsstaten!

Hon hade varit på en föreläsning om neurologiska sjukdomar i Hansagallerian i Malmö och väntade nu på färdtjänst. I lördags tog det lång tid innan taxin kommer för att hjälpa henne hem. Kvinnan tänkte att hon kunde uppsöka en toalett under väntetiden. Handikapptoan ligger en trappa upp p g a ombyggnad och är därför avskild och isolerad. När någon skriker är det ingen som hör. Larmet är bara lokalt och hörs endast i den tomma korridoren utanför. Nödsignalen är bara en attrapp för artificiell trygghet. Hon hade en engagerad dotter som alltid fanns till hands men denna gång hjälpte det inte. Istället dog hon fastkilad på en handikapptoalett.

Kvinnan hade MS, multipel skleros och är en obotlig sjukdom. Framskridandet kan gå långsamt eller snabbt beroende på hur brett den slår i hjärnan. Hon var 57 år och sjukdomen hade nu gjort henne förlamad i vänster sida av kroppen. Därför behövde hon en massiv insats från samhället. Hon blev alltmer beroende av hemtjänst för att klara vardagen hemma. Denna hjälpte henne att handla, städa, laga mat, duscha, hjälp med på- och avklädning och lägga sig på kvällen respektive ta sig upp på dagen. Det hade fungerat någorlunda. Ända tills nu..

Hon hade kontaktat Försäkringskassan för att få utökad hjälp i hemmet. Efter flera månader kom beslutet: Ansökan om utökad hjälp avslås.

Detta är samma FK som beviljar flera miljarder till blufföretag som fuskar sig till gigantiska summor genom att kalla det för Familjeföretag. I flera fall har den "handikappade" personen setts dansandes och varit ute på stan för att förlusta sig på våra pengar.

Igår avslöjades en annan händelse som får oss alla att bli bestörta. Även denna gång en kvinna fast i Borås. Hon hade visserligen hemtjänst men uppenbarligen var denna inte speciellt intresserad av att hjälpa kvinnan med ens basala uppgifter, som att städa och byta sängkläder. Varför slog ingen larm, undrar jag när jag läser artikeln.

Kvinnan hade en dotter och hon hade inte besökt sin egen mamma särskilt ofta. Det är en överdrift. Men efter att mamman dog utmärglad på sjukhuset så begav sig dottern hem till lägenheten. Där mötte henne ett hem i upplösning. Spyor, avföring, cigaretter, utspillda näringsdrycker låg i stora drivor. Sängen hade ruttnat av fekalier och spyor och i övrigt var lägenheten så svårt angripen att möblerna hade fastnat i golvet.

Skandalföretaget Attendo Care ansvarade för vården av kvinnan och hennes hem. Men kommuner står också för en rad av vanvård särskilt på vårdboenden så det är inget speciellt för just Attendo.

Nej bestörtningen kommer av denna många gånger uppenbara likgiltighet och ointresse som präglar  vård i hemmet. Handikappade talar inte högt och ljudligt om missförhållanden. De har inte en chans att göra sig hörda i det allmänna mediebruset där man helt har fastnat och uppslukats i fokuseringen på asylinvasionen. Ett "ensamkommande flyktingbarn" på 25 år är mer värt att bevaka och ömma moderligt för, än en rökande cancersjuk kvinna som får skylla sig själv. Trångboddheten på asylboenden där vuxna, snygga, bortskämda män knappar på sina iPhones, är helt enkelt oemotståndligt för den kvinnodominerande media. Glöm allt kladd om "allas lika värde".

Historier som de ovan redovisade, talar om för oss att den vackra välfärden på många sätt ser ut som en Maasdamer. Det är mer hål än ost. De fluffiga pratet i partidueller handlar bara om ballonger, luft allena insvept i en catchy färg. Verkligheten slår som bekant alltid dikten. Välfärdssystemet har gjort oss alla systemberoende på ett eller annat sätt, så därför når det inte längre fram till dem som behöver det bäst.

Barnfamiljer är de dominerande vinnarna i systemet. Ju fler barn, ju mer från staten. Ungefär som om det vore ett heltidsjobb att föda barn. Men inte är det nog med detta. Under tiden man går hemma med barn bjuds man än mer av staten vilket har resulterat i att arbetslösheten bland invandrare till stor del beror på ett ständigt barnafödande. Betalt barnafödande. Det är rena industrin. Så den ursprungliga välfärden är idag en framgångssaga med många vinnare. Fast inte för de mest behövande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK