Pompeji



Dödens berg; Vulkanen Vesuvius i södra Italien cirka 10 km från Napoli, har tagit många människor genom historien och förstört värden som knappast är ersättningsbara utan ligger begravda under stelnade lavfloder, aska och klippblock, Även Napoli har blivit drabbat långt tillbaka i historien. För Vesuvius ligger alltid i halvslummer, redo att slå till när som helst. Likt Mordors brinnande öga ser Vesuvius allt i sin omkrets.

År 79 e Kr inträffade Vesuvius mest sataniska utbrott då tre städer helt utplånades: Pompeji, Herculanium och Stabiae. Men det är Pompeji som för evigt är inpräntad i historieböckerna p g a några dokument som Plinius den yngre och filosofen Seneca lyckades skriva ner innan förintelsen var total. Arkeologer har i modern tid grävt fram en mycket stor andel materiel som vittnar om ett ganska välordnat samhälle med livlig marknad, skola, arbeten, textiltillverkning och andra nästan industriella tillverkningar samt egen matproduktion.

Ingen hade kunnat föreställa sig att döden låg i den från början lätt rykande vulkanen. Eller att skakningarna man vaknade av var ingången till helvetet. Men sedan... För många inträffade döden efter de första dagarnas aska- och stenbombardemang, men när aska sprutade upp sitt gift tre mil ovanför Pompeji började eldlavan strömma nerför Vesuvius sidor. Lavinen dödade resten av befolkningen och lade hela staden under ett tjockt täcke av hård lava.

Men så har vi en mindre dramatisk lava. Den som kan växa i princip överallt från trädgrenar till polarisar. Bara i Sverige finns bortåt två tusen lavar. Likheten med lavan från Vesuvius är en dålig jämförelse. Medan vulkanens lava är dödsbringande så är skogars lava det mest rogivande som finns. Det doftar om dem också. Gemensamt för dem är emellertid är att de bildar skorpor på sin omgivning. Skogens lava är utan rötter och består av alger och svamp i symbios som täcker sina objekt till oigenkännlighet och just därför kan lava maskera något vi borde hålla oss borta ifrån, ormar eller träsk t ex.

Medan vi framlever våra liv utan att riktigt uppskatta att vi lever kan allt som vi har hållit för självklart upplösas och förintas framför våra ögon. I Sverige kan vi bara inte tro att något sådant kan hända. Det gör det inte. Åtminstone inte för de flesta av oss.

Förändringar går långsamt till en början. Men än så länge döljs det under laven; förträfflighetens doftande skog. Det ryker lite i horisonten då fler och fler människor får leva på undantag där de försvinner in i glömskan. Och det börjar kännas obehagligt att vara utomhus när mörkret har fallit och bilar står och puttrar med alla strålkastare på, väntar, är redo. Polisbilar glider ljudlöst runt våra gator, in på våra bostadsområden eller bara ut i mörkret. Under tiden gömmer vi oss i våra varma hus och vrider upp volymen på TV:n när den visar Dobidoo.

Något håller dock på att belägra oss, såväl lavan under oss som lavan över oss ruckar på balansen mellan kontinentalplattorna och under högt tryck deformeras de. Vi lever i en lögn om en påstådd högkonjunktur, men allt mindre fungerar.

Är detta en undergångsspaning? Egentligen inte. Istället tror jag att rörelsen kan vara början på något nytt. I Pompeji var man också rädd för att gå ut på kvällar och nätter; det blev då en no-go-zon. På dagarna var allt som vanligt igen trots att man visste vad som dolde sig i mörkret

Pompeji gick inte under p g a att man inte kände till vulkanen, man gick under för att man förnekade dess existens.

Förnekande är den skadligaste av alla psykologiska försvarsmekanismer. Om vi fortsätter att förneka det uppenbara återstår bara det egna förfallet och att makten över ditt liv kommer att ligga i någon annans händer.

Och kom ihåg: Förnekandets närmaste släkting, högmodet, går alltid före fall.

Vi börjar förstå att vi inte lever i Edens lustgård längre. Sverige är inte den skyddade vrån i världen där aldrig orkanerna passerar. Ingen "svensk modell" kan lösa det faktum att vi nu tillhör globaliseringens tvångströja.

De s k globalisterna vill leva i en gränslös värld styrd av en världsregering! Projektet är precis lika skrämmande som det låter. Flera av de svenska partierna säger sig önska detta.Vill vi undvika att slukas upp och förtryckas av en fascistoid härskare omöjlig att påverka, måste vi istället sluta oss samman och kämpa för vår egen suveränitet. Brexit är bara början. Det har allt fler svenskar börjat förstå och vänder sig nu bort från EU och överstatlighet.

Vulkanen kan då inträda i en passiv fas igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK