Humanitära storfräsaren ger inte allt åt alla



Vi kan inte räkna dem alla: Offerreportagen, fritt arrangerade och kvasiintellektuella produktioner som strömmar emot oss varje dag. De löst sammankopplade historierna knyts ständigt ihop med att "Ali får inte stanna i Sverige".

Utan någon bakomliggande research huggs omedelbart yxan in i de svenska byråkraternas och politikernas ryggar för deras hårdnackade och inhumana behandling av Ali, Hamid och alla andra stackare som lever på gatan och tvingas till brottslighet av det s k samhället. I det mest omhändertagande landet i världen.

Karl-Olov Arntsberg, etnologen som kastades ut i kylan för efter sin bok Svenskar och Zigenare, har tillsammans med Gunnar Sandelin siten Invandring och mörkläggning. Det är också namnet på deras två böcker.

Bloggen är rolig att läsa och denna är högst tankeväckande med tanke på frågan om de bristande resurserna som drabbar oss alla i högre grad.

K O utgår från en intervju med en potentiell statsvetare: Tina Morad som nu får 100.000 kr för sin insats i perronghjälpen på centralstationerna hösten 2015. "Welcome Refugees" löd slogan.

Denna verksamhet satte en snöboll i rullning och snart fanns allt och alla på plats:
"RWS köpte in västar och snart spred sig ryktet söderut i Europa – att i Sverige man fick hjälp av folket i de rosa västarna. Inom bara några veckor hade de skapat en grupp som arbetade med transporter, en annan som organiserade boende och en tredje som samordnade alla volontärer. Snart insåg de att de också behövde en övergripande samordningsfunktion, för att lättare kunna hjälpa asylsökande i möten med kommunföreträdare och andra myndighetspersoner."
Idel ädla hjältar.


"De har redan flera tunga samarbetspartners ombord. Cambridge University och Karolinska institutet vill arbeta med psykologiskt stöd, Handelshögskolan i Stockholm är intresserade av att fånga upp akademiker och ett stort sportföretag vill sponsra med fritidskläder och ordna idrottsaktiviteter för kvinnor och barn."


"På Birkagården i centrala Stockholm och Dieselverkstan i Sickla har RWS startat språkkaféer. I dag har RWS pengar, lokaler, personal och volontärer som är beredda att gratis göra en insats. Vad det inte längre är lika gott om är migranter som behöver deras hjälp. Den kaotiska situation på Stockholms central, där allting började, tillhör historien. Visserligen kommer det fortfarande asylsökande till Sverige, fler än vad medierna och politikerna vill låta påskina, men numera har myndigheterna bättre kontroll över mottagandet. RWS hade att välja mellan att lägga ner eller styra om sin verksamhet. Det blev det senare och i dag är organisationen inriktad på att hjälpa människor som nekats asyl och de som befinner sig illegalt i Sverige."

Mmh. Det finns då resurser, inte tu tal om detta. Var finns dessa för alla de hemlösa, såväl missbrukare som psykiskt sjuka? Var finns de på de utarmade äldreboenden? Var finns de för rehabilitering av rullstolsbundna och hjärnskadade? Och var finns de för alla de ensamma människor som just nu sitter och tynar bort framför TV:n i ingenmansland?

Var finns de för de tiotusentals som står i vårdköer? Var finns de för skolorna som förfaller? Var finns de för de hundratusentals bostadssökande? "Nyanlända" lovas bostad så snart som möjligt medan alla som nu väntar och har väntat i åratal (i vissa fall upp till 20-25 år i de mest belastade kommunerna), vad har de för alternativ?

Nej, det ger inga godhetspoäng i att hjälpa dessa. Vi människor gillar belöningar. Vetenskapen visar att när belöningen består av pengar förlorar vi stora delar av motivationen. Istället är det godhetspoängen som ger en varm och skön känsla i kroppen. Så hela godhetsmaffian är en hög med junkies. Höga på godhetsbelöningar.

De andra vill man helst gräva en grop åt och stuva in dem där bortom all mänsklig kontakt. De är förlorarna i Sverige, världens modernaste land där bara högmodet är högre än skatterna.

Fast man får ju inte ställa grupp mot grupp. Då riskerar jokeransiktet att falla i golvet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK