"Förlåt dem, ty de icke veta vad de gör"

Hon satt där med döda ögon, färgpenslade ögonbryn och blankt Annie Lööf-hår. Jonna Sima i direktsända Debatt på SVT är en tidstypisk (ung) kvinna. Absolut Rätt.

Hon är tydligen politisk redaktör på Dagens Arena, den från början s-märkta tidningen som nu har blivit rena kommunisblaskan. Fröken Sima har tagit motorvägen in i smeten, med mycket hjälp av sin far på Aftonbladet Jonas Sima. Att han har döpt sin dotter till ett feminiserat namn av sitt eget är lite skumt. "Pappas flicka"?

Men den 32-åriga påläggskalven Jonna Sima är en åsiktsmaskin som inte vill ha mothugg. I Debatt framförde hon det som vi i och för sig redan vet: Oliktänkande ska tystas. Alternativt slås ner i skoskaften så att man aldrig reser sig igen.

Den tidigare(?) socialdemokraten Lotta Gröning, journalist och fil dr i historia, var ljuset i förmörkelsen som annars omgav teaterföreställningen. Bloggaren visste faktiskt inte att Lotta Gröning var så högt utbildad. Men i Sverige är bildning, kunskap och utbildning underordnat, det t o m betraktas som en belastning.
Numera arbetar Gröning tillsammans med borgerliga journalisterna; Susanna Popova och Marie Söderqvist. Kvinnor som förpassats ut i periferin helt enkelt för att de har opassande åsikter. Popova blev kastad till vargarna när hon 2004 gav ut den svidande granskningen: Elitfeministerna. Det var att döma sig själv till döden. Den lilla, men totalitära klicken av extremisiska tyckare har ingen som helst tolerans för oliktänkare. De som skriker högst om solidaritet, antirasism och tolerans uppbär ingen av dessa egenskaper.
 
Kvinnor (och män) som Gröning, Popova och Söderqvist är smarta, pålästa och giftiga i sin kritik. Och står till höger åsiktsmässigt. Det är den sämsta kombination man kan tänka sig i detta anti-intellektuella och socialistiska debattklimat. Åtgärd: Utfrysning.

Så i viss mån får man ha överseende med papegojor som Jonna Sima. Inläggets rubrik om att förlåta dem som inte fattar något; är ett citat från Bibeln som beskriver några av de ord som Jesus uttalade under sina sista timmar på korset.

Men hur mycket förlåtelse är dessa personer egentligen värda? I torsdagens Debatt hade man bjudit in professorn i statsvetenskap; Henrik Ekengren Oscarsson och journalisten Gunnar Sandelin. Sandelin blev också kastad till vargarna efter hans kritik av svensk invandringspolitik i DN 2008. Efter Oscarssons deltagande i Debatt så är det bara att invänta hans avgång.

Oscarsson har nämligen stuckit ut hakan och beskrivit det svenska debattaket som extremt lågt. Han beskriver Åsiktskorridoren som:

"...den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd."  
Under flera decennier så har en bekännelse om tron på Gud, i princip genererat frågor om en persons mentala status. Detta trots att 40 procent av invånarna säger sig tro på Gud (eller liknande). Utan det är den aktiva kampen att utrota all religion som ger samma tyckarelit redskapen för att genomföra det politiska målet.

Ekengren presenterade en rad andra frågor som han statistiskt har nått fram till, och som beskriver diskrepansen mellan allmänhet och elit.

På länken ovan kan man via hans blogg ta del av en rad intressanta resultat som eliten skulle grimasera mot. En del av detta presenterade han också i Debatt:

  • Abortgränsen
  • Straffskalorna
  • Homoadoptioner

Och invandringen förstås, där svenskarna beskrivs som en av de tolerantaste folken i hela världen. Men makteliten fortsätter att omyndigförklara oss trots detta, till simpla rasister. Makteliten vill inte veta vad folket egentligen tycker och tror. Då riskeras den förenklade och förvridna bilden av svenskarna att visa något helt annat.

Makteliten är beroende av den förvridna bilden för att själva få ha kvar tolkningsrätten och legitimiteten som "godhetens" försvarare. Utan den bilden dör deras roll på scenen som en Lady Macbeth iklädd Julia outfit.

Därför får man inte ge utrymme åt kunniga personer som Oscarsson. Han blev också attackerad av "kärringtrion" för att han öppnar dörren för nazister(!!!!).

Karl-Olov Arntsberg; en annan professor, i etnologi (d v s vetenskapen om folkgrupper och folkvandringar) var en uppskattad föreläsare som expert på romernas liv. Men efter hans bok om Svenskar och zigenare, där det framgår att romerna är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken, så blev han persona non grata.

Arntsberg kallas numera f d professor och bara etnolog. Om han helt enkelt "befriades" från sin professorstitel efter zigenarboken har bloggaren inte lyckats hitta. Fast det osar onekligen katt bland hermelinerna.

I en artikel i SvD från 2005 bjuds han dock in för att prata om sin då nya bok; Typiskt Svenskt Där beskriver han ett Sverige som ligger väldigt nära min egen bild.

Precis som alla kritiker av svensk invandringspolitik och den hycklande makteliten i Stockholms innerstad så skriver han:

"...en välutbildad och urban medelklass som ”aldrig skulle drömma om att formulera några rasistiska värderingar”, men som samtidigt vill slippa ”ingå i några gemensamma sociala sammanhang med invandrare”.
Med andra ord, på ett plan bryr vi oss inte, och den hållningen ingår i något större, som Arnstberg kallar ”den sociala solidaritetens reträtt”."
Ett annat exempel på detta är när ungdomar i olika länder fick ta ställning till följande påstående: Mina föräldrar får under alla omständigheter försörja sig själva eller vända sig till det sociala.
– I USA instämde 4 procent, i Tyskland 13 och i Sverige 35 procent...

Det kapitalistiska, giriga och människoexploaterande USA är 9 ggr mer benägna att ta hand om den egna familjen om så krävs. Vad säger det oss? Arntsberg beskriver ett framtida Sverige som ett stamsamhälle .

Det har inte gått tio år sedan Arntsberg skrev Typiskt svenskt, men nutiden har redan lyckats införliva stora delar av denna prediktion. Det han inte lyckades pricka in var det förtryck som makteliten idag utsätter allmänheten för. Den klyfta som har bildats är flera mil bred. En dödens avgrund gapar tomt upp mot oss.

"Stamsamhället" som Arntsberg beskriver, är ytterst en konsekvens av att de gamla institutionerna har splittrats och framkallandet av det mångkulturella samhället. Det är i dagens Sverige en växande protest som pågår. Fotbollsklubbar, Matlagningslag, Grannsamverkan, Läsklubbar, Pysseldagar, Tjejmiddagar, Bygglag, Bantningscirklar etc. Nya sätt att skapa gemenskap som ytterst fungerar som en kanal för frigörelse från den repressiva makten. Detta är det bästa måttet på att svenskarna flyr det mångkulturella samhället. Dessutom på ett legitimt sätt

Sedan får Jonna Sima och hennes undermåliga kollegor som inte ens kan stava till intellektuell, sitta tillsammans på sin stamklubb och idka gruppmasturbation.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"