En värld värd så mycket bättre
(Först, ni som kommenterar inlägg. Kommentarer som innehåller "känsliga" ord förpassas till något slags filter. Det är inte jag som har hittat på detta, men det är ju bra att undvika alltför skitiga uttryck.= )
Halvön Krim har ju blivit ryskt. Det har den varit tidigare och ryssarna på Krim känner sig som just, ryssar. En folkomröstning gjorde det möjligt för herr Putin att åter förklara området ryskt. Det hade han enligt folkrätten inte rätt att göra, om bloggaren har förstått det hela.
Men att nu hela Västvärlden är beredda att skramla med vapnen; är det så klokt? Vad vet man egentligen om Putins benägenhet att belägra andra länder?
Det finns dock en obehaglig ingrediens i det hela. Putin är så omåttligt populär i Ryssland att han nästan ses som en halvgud. Vad händer med de som inte håller med? Förtrycket av oliktänkare är likadant här som där.
Om det är någonting som är gemensamt för alla människor oavsett varifrån, så är det behovet av att känna tillhörighet. Vi kan sälja hela vår själ om det handlar om att slippa vara ensamma. Att stå stadiga tillsammans mot ett gemensamt mål är den största och ibland otäckaste uttrycken för mänskligt behov av tillhörighet.
När det gäller ledare av olika färg och olika former så anspelar man skickligt på just denna egenskap hos människor. Man väljer ut en yttre fiende. Om det är befogat att anta att denna verkligen är ett hot spelar ingen roll. Allt handlar om vad makten har utsett till fiende för att samla flocken.
När det gäller Putin så tycker jag att Väst har drabbats av rysskräck och redan långt tidigare har utsett honom som ett stort hot. Det kommer naturligtvis att knyta USA och EU ännu närmare varandra, men blir vi inte alla indragna i detta oavsett vad vi själva tycker och känner? Det blir vad man kallar för en masspåverkan.
Och när så ett alltmer enat Väst har samsats om sin gemensamme fiende så inträffar exakt samma sak igen, precis som det alltid har gjort genom historien. Fienden drar sina vapen. I proportion till det samlade Väst oerhörda militära arsenal så framstår den ryska björnen som ganska beskedlig. Eller är det bara jag? Får jag nu skit för att jag s a s tar Putin i försvar? Vilket jag inte gör. Jag anklagar ingen, men jag tar ingen i försvar heller.
Även om Putin har varit ett riktigt gosedjur i Ryssland och ganska omärkligt för oss vanliga dödliga, har placerat ut sina fartyg och? på detta vis har fått insyn i vad som pågår i världen, framför allt i konfliktzoner som Mellanöstern, så har han visat vilken makt han egentligen har. Det är den makten som är farlig. Putins svepande och granskande ögon. Likt eldögat Sauron från toppen av Mordor.
Men samtidigt kan man anklaga USA för samma sak. Men USA:s närvaro har vi vant oss vid och accepterat. Det borde vi inte göra. USA som världspolis är inte ett dugg säkrare än Putins allseende öga.
Fast trots allt så måste vi sannolikt räkna in en tredje part, även här i Sverige fast våra makthavare låtsas som det regnar. Ryssland och USA kan inte hålla på och osäkra vapen mot varandra under tiden som islamisterna som bäst bygger sina bomber.
Här i Sverige har vi samma strategi som vi alltid har haft mot hotet utifrån: Väljer att slippa välja sida eller eventuellt ställer sig på den mest aggressiva sidan. Det är mer än skamligt. Det är djävulskt.
Idag har makt-, media- och kultureliten samsats om den gemensamma fienden: Sverigedemokraterna. Och andra som kritiserar regeringens politik. SD är ett oförargligt parti jämfört med betydligt mer hårdföra kollegor ute i Europa. Och framför allt: SD har inget inflytande på makten. De har inget genomtänkt partiprogram och tar till enkla lösningar på svåra problem. Att de skulle vara Det Stora Hotet säger mer om vad våra makthavare har för nojor.
De nojor. feghet och rädsla för att eventuellt, kanske, möjligen trampa på några känsliga (i huvudsak) muslimska tår är föraktligt. Samtidigt som man släpper fram dagliga oreringar om de "utsatta" och "frustrerade" slynglar och andra "offer för det hemska Sverige", så låter man tyst de somaliska kvinnornas kamp mot könsstympning och irakiska kvinnor som skriker sig hesa om en gemensam aktion angående hedersbrott, passera obemärkt och utan notis. Det var bara när en muslimsk kvinna sade sig (fanns inga bevis) ha blivit misshandlad och fått sjalen avdragen, som hela det feministiska gardet satte på sig sjalar och tågade på Stockholms gator. Det är så sjukt att man knappt skulle tro det om någon berättade.
Riktiga hot mot vårt samhälle får inte nämnas som hot för då blir de eventuella hoten verkliga hot. Ungefär så tycks man resonera. Så då tar man sig an ett högst ofarligt hot och mobiliserar hela etablissemanget för att söndra och härska. Man måste alltid komma ihåg att makten alltid är sig själv närmast. Makten är det största hotet av dem alla.
Halvön Krim har ju blivit ryskt. Det har den varit tidigare och ryssarna på Krim känner sig som just, ryssar. En folkomröstning gjorde det möjligt för herr Putin att åter förklara området ryskt. Det hade han enligt folkrätten inte rätt att göra, om bloggaren har förstått det hela.
Men att nu hela Västvärlden är beredda att skramla med vapnen; är det så klokt? Vad vet man egentligen om Putins benägenhet att belägra andra länder?
Det finns dock en obehaglig ingrediens i det hela. Putin är så omåttligt populär i Ryssland att han nästan ses som en halvgud. Vad händer med de som inte håller med? Förtrycket av oliktänkare är likadant här som där.
Om det är någonting som är gemensamt för alla människor oavsett varifrån, så är det behovet av att känna tillhörighet. Vi kan sälja hela vår själ om det handlar om att slippa vara ensamma. Att stå stadiga tillsammans mot ett gemensamt mål är den största och ibland otäckaste uttrycken för mänskligt behov av tillhörighet.
När det gäller ledare av olika färg och olika former så anspelar man skickligt på just denna egenskap hos människor. Man väljer ut en yttre fiende. Om det är befogat att anta att denna verkligen är ett hot spelar ingen roll. Allt handlar om vad makten har utsett till fiende för att samla flocken.
När det gäller Putin så tycker jag att Väst har drabbats av rysskräck och redan långt tidigare har utsett honom som ett stort hot. Det kommer naturligtvis att knyta USA och EU ännu närmare varandra, men blir vi inte alla indragna i detta oavsett vad vi själva tycker och känner? Det blir vad man kallar för en masspåverkan.
Och när så ett alltmer enat Väst har samsats om sin gemensamme fiende så inträffar exakt samma sak igen, precis som det alltid har gjort genom historien. Fienden drar sina vapen. I proportion till det samlade Väst oerhörda militära arsenal så framstår den ryska björnen som ganska beskedlig. Eller är det bara jag? Får jag nu skit för att jag s a s tar Putin i försvar? Vilket jag inte gör. Jag anklagar ingen, men jag tar ingen i försvar heller.
Även om Putin har varit ett riktigt gosedjur i Ryssland och ganska omärkligt för oss vanliga dödliga, har placerat ut sina fartyg och? på detta vis har fått insyn i vad som pågår i världen, framför allt i konfliktzoner som Mellanöstern, så har han visat vilken makt han egentligen har. Det är den makten som är farlig. Putins svepande och granskande ögon. Likt eldögat Sauron från toppen av Mordor.
Men samtidigt kan man anklaga USA för samma sak. Men USA:s närvaro har vi vant oss vid och accepterat. Det borde vi inte göra. USA som världspolis är inte ett dugg säkrare än Putins allseende öga.
Fast trots allt så måste vi sannolikt räkna in en tredje part, även här i Sverige fast våra makthavare låtsas som det regnar. Ryssland och USA kan inte hålla på och osäkra vapen mot varandra under tiden som islamisterna som bäst bygger sina bomber.
Här i Sverige har vi samma strategi som vi alltid har haft mot hotet utifrån: Väljer att slippa välja sida eller eventuellt ställer sig på den mest aggressiva sidan. Det är mer än skamligt. Det är djävulskt.
Idag har makt-, media- och kultureliten samsats om den gemensamma fienden: Sverigedemokraterna. Och andra som kritiserar regeringens politik. SD är ett oförargligt parti jämfört med betydligt mer hårdföra kollegor ute i Europa. Och framför allt: SD har inget inflytande på makten. De har inget genomtänkt partiprogram och tar till enkla lösningar på svåra problem. Att de skulle vara Det Stora Hotet säger mer om vad våra makthavare har för nojor.
De nojor. feghet och rädsla för att eventuellt, kanske, möjligen trampa på några känsliga (i huvudsak) muslimska tår är föraktligt. Samtidigt som man släpper fram dagliga oreringar om de "utsatta" och "frustrerade" slynglar och andra "offer för det hemska Sverige", så låter man tyst de somaliska kvinnornas kamp mot könsstympning och irakiska kvinnor som skriker sig hesa om en gemensam aktion angående hedersbrott, passera obemärkt och utan notis. Det var bara när en muslimsk kvinna sade sig (fanns inga bevis) ha blivit misshandlad och fått sjalen avdragen, som hela det feministiska gardet satte på sig sjalar och tågade på Stockholms gator. Det är så sjukt att man knappt skulle tro det om någon berättade.
Riktiga hot mot vårt samhälle får inte nämnas som hot för då blir de eventuella hoten verkliga hot. Ungefär så tycks man resonera. Så då tar man sig an ett högst ofarligt hot och mobiliserar hela etablissemanget för att söndra och härska. Man måste alltid komma ihåg att makten alltid är sig själv närmast. Makten är det största hotet av dem alla.
Kommentarer