Diagnos: Patologisk Godhet
Barbara Oakley är Ph D vid Oakley University. Hennes forskarobjekt handlar om biologisk påverkan från t ex elektromagnetisk strålning, men också hur social ingenjörskonst påverkar utbildningsväsendet och/eller samhället i stort. Hon gästar just nu Sverige och föreläser om sin egen forskningsstudie om Patologisk Altruism. Hon har hamnat helt fel i detta land där expertisen inom såväl social ingenjörskonst som patologisk godhet alltid har varit högaktuell. Eller också har hon hamnat helt rätt.
Med altruism menas att man gör något för en annan människa, familj, grupp och samhälle utan tanke på egen vinning. Osjälviskhet. Altruism som begrepp skapades av den franske sociologen och filosofen Emilè Durkheim, men han drog begreppet till sin spets.
Han diskuterar mycket kring moral. Ett samhälles inbyggda moral måste stämma med individens moral annars uppträder en obalans som motverkar homogeniteten. En diskrepans kan utvecklas till att den "felande länken" helt enkelt begår ett altruistiskt självmord. För att återställa balansen.
I djurvärlden är detta mycket mer påtagligt än bland människor. Men i människornas värld är det mer problematiskt. I katastrofer, olyckor och krig kan en eller flera personer självmant ta livet av sig för att rädda resten. Om vi t ex tänker oss en skidlift som mitt i luften flera hundra meter från backen, inte orkar hålla alla utan börjar släppa i linjefästena, kan någon offra sig själv och hoppa ut för att rädda de andra. Detta räknar man som altruistiskt självmord.
När Barbara Oakley diskuterar omkring altruism är det utifrån ett skeptiskt perspektiv till en individs intentioner. Och även om altruismen skulle bygga på osjälviskhet så går det inte att komma ifrån att det ger en effekt på den som premieras.
När föräldrar uppfostrar sina barn på ett överbeskyddande sätt med curling och "helikoptrar" som medel, kan resultatet bli att när barnet börjar bli vuxen drabbas han/hon av tvivel på sin egen förmåga, ångest inför den stora och oberäkneliga omvärlden, och depression.
Bloggaren har en något annan definition. Föräldrar som är överbeskyddande är långt ifrån altruistiska. I själva verket är det en ytterst självisk metod att binda barnet till sig för att känna sig behövda. Dessa föräldrar förhindrar sina barn att göra egna erfarenheter eftersom "man vill dem väl". När barnen går ut i livet är det med låg självkänsla och social oro. Man har blivit inpräntad att inte tillskriva sig själv någon förmåga. Dessa föräldrar borde nackas när det står klart vad de har gjort.
Det är bloggarens syn på patologisk altruism inom familjer som mest överensstämmer med Oakleys. Att göra gott är att göra ont. Eftersom det egoistiska handlandet göms under den förmenta altruismen så kan det djupt skada barnen.
Hon berättade om studier som har visat att de barn som har växt upp i mindre välbärgade och välordnade hem och fått tänka själva och givits ett stort spelrum, mår bättre som unga vuxna än de som har växt upp i ett regn av givande och beskydd. (Snacka om att punktera offertänkandet).
Och på ett högre, internationellt plan så fungerar biståndet till framför allt afrikanska länder som trots decennier av frikostigt miljardregn (särskilt från Sverige) bidrar till att eländet växer. Erfarenheter visar att länder som inte har fått något bistånd också reser sig ur fattigdom på egen hand.
Altruismen som täckmantel för egoistiskt självuppfyllande, kallar så Oakley för "patalogisk altruism". Den sjukliga och destruktiva godheten orsakar obalans och socialt förfall i värsta fall. På en samhällsnivå spricker det sociala kittet medborgarna emellan genom att en diskurs råder mellan dem och patologiskt goda makthavare.
Barbara Oakley borde hoppa högt av glädje eftersom hon äntligen har fått Sverige som studieobjekt. Kanske har ryktet om den socialfascistiska feminismen och världsrekordet i aborttal, våldtäkter och antalet omhändertagna barn, nått henne och väckt intresset. Att Sverige samtidigt har världens största asylinvandring per capita, toppar biståndslistan och försäljningen av vapen; är ett bonus.
Grattis Barbara! Ser fram emot din bok om Sverige!
_____________________________________________________________________
En brandfackla från ämnesläraren i historia och samhällskunskap; Helena Svantesson.:
Hela det sossefierade tankegodset att allt är någons annans fel förstör samhället på samtliga nivåer. Det har växt in i själva generna, att någon annan ser till att vi lär oss; att någon annan plockar upp mina MacDonalds-papper, att någon annan hjälper den gamla tanten som har ramlat, att någon annan rår för när jag har bränt ner en skola.
Med det patologiskt goda samhället blir vi alla egoister.
Ansvar saknas i "världens bästa land". Eftersom ansvar kommer med frihet så kanske vi inte är bäst ändå?
Med altruism menas att man gör något för en annan människa, familj, grupp och samhälle utan tanke på egen vinning. Osjälviskhet. Altruism som begrepp skapades av den franske sociologen och filosofen Emilè Durkheim, men han drog begreppet till sin spets.
"To Durkheim, altruism existed outside of the individual; it was an external social force prescribed and demanded not for the benefit
of any individual, but for the benefit of society -- simply to keep it intact."
Han diskuterar mycket kring moral. Ett samhälles inbyggda moral måste stämma med individens moral annars uppträder en obalans som motverkar homogeniteten. En diskrepans kan utvecklas till att den "felande länken" helt enkelt begår ett altruistiskt självmord. För att återställa balansen.
I djurvärlden är detta mycket mer påtagligt än bland människor. Men i människornas värld är det mer problematiskt. I katastrofer, olyckor och krig kan en eller flera personer självmant ta livet av sig för att rädda resten. Om vi t ex tänker oss en skidlift som mitt i luften flera hundra meter från backen, inte orkar hålla alla utan börjar släppa i linjefästena, kan någon offra sig själv och hoppa ut för att rädda de andra. Detta räknar man som altruistiskt självmord.
När Barbara Oakley diskuterar omkring altruism är det utifrån ett skeptiskt perspektiv till en individs intentioner. Och även om altruismen skulle bygga på osjälviskhet så går det inte att komma ifrån att det ger en effekt på den som premieras.
När föräldrar uppfostrar sina barn på ett överbeskyddande sätt med curling och "helikoptrar" som medel, kan resultatet bli att när barnet börjar bli vuxen drabbas han/hon av tvivel på sin egen förmåga, ångest inför den stora och oberäkneliga omvärlden, och depression.
Bloggaren har en något annan definition. Föräldrar som är överbeskyddande är långt ifrån altruistiska. I själva verket är det en ytterst självisk metod att binda barnet till sig för att känna sig behövda. Dessa föräldrar förhindrar sina barn att göra egna erfarenheter eftersom "man vill dem väl". När barnen går ut i livet är det med låg självkänsla och social oro. Man har blivit inpräntad att inte tillskriva sig själv någon förmåga. Dessa föräldrar borde nackas när det står klart vad de har gjort.
Det är bloggarens syn på patologisk altruism inom familjer som mest överensstämmer med Oakleys. Att göra gott är att göra ont. Eftersom det egoistiska handlandet göms under den förmenta altruismen så kan det djupt skada barnen.
Hon berättade om studier som har visat att de barn som har växt upp i mindre välbärgade och välordnade hem och fått tänka själva och givits ett stort spelrum, mår bättre som unga vuxna än de som har växt upp i ett regn av givande och beskydd. (Snacka om att punktera offertänkandet).
Och på ett högre, internationellt plan så fungerar biståndet till framför allt afrikanska länder som trots decennier av frikostigt miljardregn (särskilt från Sverige) bidrar till att eländet växer. Erfarenheter visar att länder som inte har fått något bistånd också reser sig ur fattigdom på egen hand.
Altruismen som täckmantel för egoistiskt självuppfyllande, kallar så Oakley för "patalogisk altruism". Den sjukliga och destruktiva godheten orsakar obalans och socialt förfall i värsta fall. På en samhällsnivå spricker det sociala kittet medborgarna emellan genom att en diskurs råder mellan dem och patologiskt goda makthavare.
Barbara Oakley borde hoppa högt av glädje eftersom hon äntligen har fått Sverige som studieobjekt. Kanske har ryktet om den socialfascistiska feminismen och världsrekordet i aborttal, våldtäkter och antalet omhändertagna barn, nått henne och väckt intresset. Att Sverige samtidigt har världens största asylinvandring per capita, toppar biståndslistan och försäljningen av vapen; är ett bonus.
Grattis Barbara! Ser fram emot din bok om Sverige!
_____________________________________________________________________
En brandfackla från ämnesläraren i historia och samhällskunskap; Helena Svantesson.:
"OECD:s analys som presenterades nyligen i förra veckan pekar på två aspekter. Den ena aspekten är lärarens betydelse för elevers prestationer. Den andra aspekten nämns i debatten endast i förbifarten. Den handlar om svenska elevers inställning till sitt eget lärande. OECD:s chef för utbildningsfrågor säger att elever i högpresterande länder ser den egna insatsen som viktig. I Sverige däremot säger många elever att bra resultat är en fråga om talang, tur, lärare och utbildningsmaterial. Många elever ser alltså inte den egna insatsen som avgörande för goda resultat i skolan."
Hela det sossefierade tankegodset att allt är någons annans fel förstör samhället på samtliga nivåer. Det har växt in i själva generna, att någon annan ser till att vi lär oss; att någon annan plockar upp mina MacDonalds-papper, att någon annan hjälper den gamla tanten som har ramlat, att någon annan rår för när jag har bränt ner en skola.
Med det patologiskt goda samhället blir vi alla egoister.
Ansvar saknas i "världens bästa land". Eftersom ansvar kommer med frihet så kanske vi inte är bäst ändå?
Kommentarer