I terapistolen

Det breda leendet och förkunnelsen att vi nu ska låta oss underhållas av vår käraste tillhörighet: Sveriges politikerkår, är tillräckligt för att vi ska sjunka ner i vår egen soffa av plysch där en del nötta fläckar syns i det bleka ljuset från panoramafönstret.

" Ikväll ska vi ha äran att presentera två av våra kära partiledare som ska berätta för oss om vad som formade till vad de är idag och hur de deras värderingar och människosyn ser ut. Först ut, han breder ut sin högra arm, är vårt lilla yngsta tillskott; Pia Popp."

Och hon trippar in på sin lila pumps med ett stort leende utbrett över hela ansiktet. Varningslamporna blinkar redan på rött. Den oerhört läckra terapeuten kanske ändå är den som får henne att bli blyg.

Han har ögon som djupa källor, djupt blå och lätt nedvinklade. Det exemplariska utseendet för att göra kvinnor attraherade och osäkra och män stridslystna.

Han frågar hur det känns och det är bara bra. Så ska hon bli personlig och läxan är perfekt inlärd. Akademisk utbildning? Nej, hon har mjölkat kor och "levt i verkligheten". And damned proud of it! Så den lilla flickan var en redtop med massor av påhitt. Man ser Pippi framför sig. Astrid Lindgren lyckades göra Pippi verklig. Det skulle hon aldrig kunna med Pia Popp.

Pia Popp är så stolt, så stolt över sin far, mot, bröder och kusiner. Alla jättefina och med på tåget mot framtiden.
Hon sitter käpprak i fåtöljen. Ryggen är två-tre decimeter från ryggstödet. Fingrarna plockar nervöst som på en dement dam i livets slutskede.

Så blev det några långa minuter med berättelser om mjölkningens för- och nackdelar. En orolig ko måste hanteras varsamt. En lugn ko kan man prata med och få svar, antingen i den ena eller andra delen av kroppen. Men, eftersom Pia Popp är en stark motståndare till överproduktionen av kött i landet , så måste vi snart tyvärr säga adjö till dessa kor eftersom "de är en av våra största bovar till den globala uppvärmingen". Riktigt hur får vi inte höra. Hon räknar med att folket inte kan tänka.


Pia Popp måste ha fått väldigt mycket stryk som liten. Vaddå förbud mot barnaga? En liten klapp i baken måste de väl tåla? Bloggaren tror att Pia Popp måste ägna sin tid åt en riktig psykoterapi där hon får gråta och skrika precis så mycket som hon behöver. Men hon urskuldar sig med att den mjölkning hon var tvungen att stiga upp till kl 3 hade gjort henne stressad i livet. "Man kan inte tänka när man väl står där".

Hon tar sig lätt vacklande ifrån den genomgullige terapeutens boning. Pia Popp är avklädd inpå bara skinnet trots att hon så krampaktigt försökte hålla tillbaka sig själv.

"Och nu ska vi välkomma nästa karl till rakning.... ja inte för att Pia Popp var karl....men ni förstår vad jag menar... Varsågod, här är Fritjof Eggkopf!"

Med långa steg klev han fram till stolen och vräkte sig demonstrativt ner på plyschen. Han log lite förvirrat, lutade sig fram och var beredd. Så vem var den lille killen i villaområdet? Ojoj, han var en hyvens grabb. Och vid tio års ålder en maktmänniska.

Hans lugna muttrande var så väl inövat genom decennier att man undrade hur han bar sig åt i sängkammaren. Nickandet och de sammanpressade handflatorna hade till slut en motsatt effekt. Uppenbarligen kliade det någonstans. Men han fortsatte att urskulda sig som om han var en icke-människa. Riktigt "så" var det inte, han tyckte inte alls "så", utan "så".

Fritjof Eggkopf litar också på att folk inte kan tänka. När han berättar om sitt Tensta där han bodde i ett villaområde, beskrev han det brokiga utbytet med mångkulturen. Senare skulle han komma att kalla det för Utanförskapsområde....

Ett tydligt minne var när han besökte Ronna och äntligen fick möjligheten att mosa den svenska kulturen. "Det kändes skönt". Och tanken verkade gå till loppcirkusfarfarn eftersom han höjde blicken strax ovanför den genomgullige terapeutens huvud.

Fritjof Eggkopf tänker aldrig sluta jobba. Han måste klara välfärden inklusive sina tre huvudkvarter.

Det flimrade till och så var vi tillbaka hos programledaren. Han tackade så mycket för att adeln tog sig tid för att komma till denna enkla boning. Det knastrade i gruset och så var han borta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många