Segrarna skriver framtiden

Ett vedertaget uttryck är "evidensbaserad". Då menar man att forskningsstudier och vetenskap har varit inblandade och därför är resultatet "sant och bevisat".

Säga vad man vill om detta. Det har givit oss ovärderliga botemedel mot tidigare obotliga sjukdomar. Det har skapat teknik och elektronik som har gjort det möjligt att studera planeter ofattbart långt tillbaka. Men allt som oftast har också en viss grad av slumpmässighet varit inblandad i många upptäckter. T ex vaccinet mot smittkoppor. Man snubblade över sambandet mellan de som hade haft svinkoppor och inte utvecklade smittkoppor trots exponering för viruset. P g a detta inympade man en liten dos av svinkoppsvirus i diverse försökspersoner som då inte blev sjuka och vips hade man ett vaccin.

Likaså har gamla föreställningar som ansågs som det enda sanna, kommit att motbevisas av modiga människor som har vågat gå mot strömmen. Jorden var platt en gång i tiden och var universums medelpunkt. Detta var vedertagen sanning, tills den tvingades ge vika för att några utmanade den tidens vise män.

Så drivs utvecklingen framåt. Att något är "evidensbaserat" säger egentligen inte mer än att det är det här man vet idag. De som har vetenskap som sin religion blir motbevisade gång på gång. Och så ska det vara. Annars lever vi i en diktatur där bara en sanning är tillåten.

Och just inom det politiska fältet är sanningen möjlig att tänjas ut in i absurdum tills inget förnuft eller logik finns kvar. Men folket går inte att lura hur länge som helst. Det har vi sett i de gamla öststaterna och nu ser vi det i arabvärlden.

I Sverige tycks allt oliktänkande vara fjättrat till händer och fötter. De oliktänkande demoniseras, tystas ner och framför allt, anses "ha fel". Det är därför vi lever i en "soft totalitarism", eller demokratur.

Men precis som i vetenskapen, växlar vyerna för sanningen även inom om kultur och politik, vilka oftast går hand i hand. Det som var definitivt och odiskutabelt sant för 30 år sedan är det inte idag.

68-generationens vurmande för marxism, maoism och kommunism i allmänhet har kommit på skam, trots att dessa pumpade in detta i hela befolkningen och anklagade alla meningsmotståndare för att stödja mördare och förbrytare.
Sedan visade det ju sig att det var 68-orna som stödde massmördare och förtryckare utan motsvarighet i historien. Bloggaren har undrat hur det kändes för dessa när sanningen uppenbarade sig. Hur kändes det när det framkom att de som levde i de kommunistiska diktaturerna var fattiga och utblottade? Där 30-40 miljoner människor hade avrättats? Hur kändes det när vid en jämförelse så är marknadsekonomin, trots brister, ändå det ekonomiska system som fungerar bäst? Dessutom evidensbaserat,

Som en liten parentes: Jag lyssnade på ett av P1:s oräkneliga kulturprogram där man hade ett reportage om en ny turistattraktion i Stockholm; ABBA-rundan. En rad turister från framför allt Europa och USA fick i sig så mycket ABBA att det både räckte och blev över.
ABBA var hatade utan motstycke på 70-talet när de slog igenom, här i Sverige alltså. Proggrörelsen var så fullständigt dominerande och hade allt tolkningsföreträde för vad som var "god och dålig" musik. Den musik de själva producerade med felstämda instrument och falsksång var bara en kuliss för att kräkas ut sitt förakt mot USA, Coca Cola och kapitalism. Något mer deprimerande får man leta efter. Och på vilket sätt har denna "musik" gått till historien, trots sin egen övertygelse att de var odödliga? Vem minns "Rena Rama", "Gud i brallan", Träd, gräs och stenar" och "Älgarnas trädgård"? Inte ens de gamla uvarna vill idag kännas vid den. Den är helt enkelt död.

ABBA däremot, säljer fortfarande skivor, böcker och en film med Meryl Streep har gjorts. T o m de gamla antagonisterna älskar dem nuförtiden. Så kan det gå.

Bloggaren skriver detta med förhoppningen att tingens ordning alltid går vinnande ur kaos och vansinne. Det vansinne som nu Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet har skapat genom mångkulturalismen, där försvaret för detsamma har fått helt orimliga proportioner, kommer så småningom att uppstramas och bli realistiskt.
Det hade börjat spira en kritik mot det mångkulturella paradiset från liberala och konservativa krafter, när så en psykopat går och förstör alltihop genom ett massmord på de han anser som ansvariga för utveckligen. Han förstörde därmed det länge efterlängtade ifågasättandet av mångkulturen. Nu har vänstern totalt tagit över alla media och det politiska samtalet medan anklagelserna mot den fria bloggvärlden haglar. VI är helt plötsligt ansvariga för Breiviks sjuka dåd. Det är som om vänstern bara har väntat på det här och nu står och jublar när kamerorna har stängts av.

Men trots detta går det inte att ändra på det faktum att debattörer som Johan Lundberg på Axess och Paula Neuding på magasinet Neo, har lyft frågan och den kommer att hänga där trots attackerna från vänsterns aggressiva malande. De kommer att förlora, nu som de gjorde på 70-talet helt enkelt för att de företräder en ideologi som förtrycker och uppmanar till våld mot allt som inte passar deras agenda. De delar detta med andra fascistiska ideologier som nazism, kommunism och islamism.

Och det går inte att lura människor hur länge som helst. Det har historien visat, så det är evidensbaserat. När det nya fräscha gräset växer upp bland det gamla och förtorkade, kommer detta oundvikligen att ta över och återställa balansen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många