Dumheten växer i skuggan av att demokratin minskar.
Merit Wager skriver en underbar krönika om "Det behövs klara riktlinjer. Det behövs ett Åsiktsverk". Den är visserligen från i våras, men att jag tar upp den nu är för att detta scenario inte längre är helt otänkbart.
T ex har den definitiva svängdörrens överbetalda schizon Bengt Westerberg fått i uppgift att utreda hur utbredd rasismen är i Sverige: på arbetsplatser, skolor, statliga institutioner - och i välfärdens hjärta Migrationsverket.
En gång i tiden låg välfärdens vagga i välstånd. Utan välstånd och växande antal företag, ingen välfärd.
Rasism betydde att man ansåg sig själv och sin egen befolkning överlägsen alla andra. Det var många som tyckte så. Och - det är många som anser idag. Det är bara det att en sådan åsikt inte förknippas med rasism utan med stolthet. Världsamvetet Sverige. Sverige som har den största invandringen per capita. Sverige som ger mest i bistånd av alla länder. Etc, etc. Ja Herregud vad vi är bra.
Men det är inget som inkluderar den egna befolkningen. Som svensk har man inte rätt till varken egen identitet eller yttrandefrihet i ordets rätta betydelse. Det är som en "migga" skriver på Wagers blogg: "På Migrationsverket är det frihet från att uttrycka vissa åsikter" .
"Per definition kan det finnas en grupp som kallas för svenskar", säger Hundlokan i ett av hans mest självföraktande tal.
Frågan som bloggaren ställer sig nu är: Hur ska vi bryta oss loss, revoltera och ta makten? En demokrati kräver förvisso fria val, men Sverige har bara många partier som tycker likadant. Allt flyter ihop. Även Sd har en mainstream-uppfattning om hur samhället ska se ut. Hur ska vi öppna käften och säga att vi har fått nog av åsiktsförtrycket i demokraturen?
Numera är det förenat med livsfara att fritt uttrycka sina avvikande åsikter. Sd-politiker råkar ideligen ut för attacker från bl a extremvänstern. Och det beror på att Sd som enda parti vill begränsa invandringen till en nordisk nivå.
Den danske filosofen Sören Kirkegaard skrev en gång i världen: "Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv."
Det allvarligaste i det svenska debatt- och samhällsklimatet är att det gör svenskarna allt dummare. Egna uppfattningar som inte får uttryckas skapar försvarsmurar i hjärnan. Det skapar en avskärmad verklighetsuppfattning och ett överjag som håller det egna jaget i järnbojor. Eller ska vi säga "hjärnbojor"?
Det olustiga i sammanhanget är att samtidigt som svenskhet skärs av utmed fotknölarna, så är vi världsbäst. En hybris över att vi slösar bort alla dessa skattepengar för att befria oss från en skuld. Vi är "goda". Det "godaste" landet i världen. Snacka om rasism!
Nej, det är på statskontrollerad nivå vi som kollektiv är "världens bästa folk". Som individer är vi nästan helt befriade från "frihet till". Frihet nämns aldrig i manifest och tal. Istället talas det bara om "jämlikhet, valfrihet och solidaritet". Fina ord, javisst. Men egentligen säger de ingenting, precis som all annan hjärntvätt vi utsätts för.
För huvudsaken är inte att vi tänker fritt utan att vi tänker "rätt". Detta är typiskt för diktaturer. Avvikelser kan straffas i mer eller mindre riggade rättegångar p g a att nämndemännen är politiskt tillsatta. Också detta är typiskt för diktaturer.
Vad händer med ett folk som hålls tillbaka in i absurdum? Ett exempel är ex-Jugoslavien. De olika länderna hade tvingats genom kommunismen att finnas under samma flagg. När kommunismen föll i början av 90-talet, stack trycklocket all världens väg och ett inbördes krig utbröt. Här bevisades att ett folk som befrias inte blir ett lyckligt och samverkande folk. Nej, folket blev aggressiva och hämndlystna. 70 års förtryck gör inte att friktioner mellan olika folkgrupper försvinner. Tvärtom, det väcker det allra sämsta hos människor.
Här i Sverige kan vi gå samma utveckling till mötes när förnuftet kommer att manglas över av ilska, frustration, hämndbegär och primitivitet. Frågan är när.
Men så länge vi har ett antal tummar i ögonen och utsätts för ett massivt förtryck av det fria ordet, kommer våra viktigaste centra i hjärnan att slumra in i ett försvar som passiviserar och grumlar medvetandet.
T ex har den definitiva svängdörrens överbetalda schizon Bengt Westerberg fått i uppgift att utreda hur utbredd rasismen är i Sverige: på arbetsplatser, skolor, statliga institutioner - och i välfärdens hjärta Migrationsverket.
En gång i tiden låg välfärdens vagga i välstånd. Utan välstånd och växande antal företag, ingen välfärd.
Rasism betydde att man ansåg sig själv och sin egen befolkning överlägsen alla andra. Det var många som tyckte så. Och - det är många som anser idag. Det är bara det att en sådan åsikt inte förknippas med rasism utan med stolthet. Världsamvetet Sverige. Sverige som har den största invandringen per capita. Sverige som ger mest i bistånd av alla länder. Etc, etc. Ja Herregud vad vi är bra.
Men det är inget som inkluderar den egna befolkningen. Som svensk har man inte rätt till varken egen identitet eller yttrandefrihet i ordets rätta betydelse. Det är som en "migga" skriver på Wagers blogg: "På Migrationsverket är det frihet från att uttrycka vissa åsikter" .
"Per definition kan det finnas en grupp som kallas för svenskar", säger Hundlokan i ett av hans mest självföraktande tal.
Frågan som bloggaren ställer sig nu är: Hur ska vi bryta oss loss, revoltera och ta makten? En demokrati kräver förvisso fria val, men Sverige har bara många partier som tycker likadant. Allt flyter ihop. Även Sd har en mainstream-uppfattning om hur samhället ska se ut. Hur ska vi öppna käften och säga att vi har fått nog av åsiktsförtrycket i demokraturen?
Numera är det förenat med livsfara att fritt uttrycka sina avvikande åsikter. Sd-politiker råkar ideligen ut för attacker från bl a extremvänstern. Och det beror på att Sd som enda parti vill begränsa invandringen till en nordisk nivå.
Den danske filosofen Sören Kirkegaard skrev en gång i världen: "Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv."
Det allvarligaste i det svenska debatt- och samhällsklimatet är att det gör svenskarna allt dummare. Egna uppfattningar som inte får uttryckas skapar försvarsmurar i hjärnan. Det skapar en avskärmad verklighetsuppfattning och ett överjag som håller det egna jaget i järnbojor. Eller ska vi säga "hjärnbojor"?
Det olustiga i sammanhanget är att samtidigt som svenskhet skärs av utmed fotknölarna, så är vi världsbäst. En hybris över att vi slösar bort alla dessa skattepengar för att befria oss från en skuld. Vi är "goda". Det "godaste" landet i världen. Snacka om rasism!
Nej, det är på statskontrollerad nivå vi som kollektiv är "världens bästa folk". Som individer är vi nästan helt befriade från "frihet till". Frihet nämns aldrig i manifest och tal. Istället talas det bara om "jämlikhet, valfrihet och solidaritet". Fina ord, javisst. Men egentligen säger de ingenting, precis som all annan hjärntvätt vi utsätts för.
För huvudsaken är inte att vi tänker fritt utan att vi tänker "rätt". Detta är typiskt för diktaturer. Avvikelser kan straffas i mer eller mindre riggade rättegångar p g a att nämndemännen är politiskt tillsatta. Också detta är typiskt för diktaturer.
Vad händer med ett folk som hålls tillbaka in i absurdum? Ett exempel är ex-Jugoslavien. De olika länderna hade tvingats genom kommunismen att finnas under samma flagg. När kommunismen föll i början av 90-talet, stack trycklocket all världens väg och ett inbördes krig utbröt. Här bevisades att ett folk som befrias inte blir ett lyckligt och samverkande folk. Nej, folket blev aggressiva och hämndlystna. 70 års förtryck gör inte att friktioner mellan olika folkgrupper försvinner. Tvärtom, det väcker det allra sämsta hos människor.
Här i Sverige kan vi gå samma utveckling till mötes när förnuftet kommer att manglas över av ilska, frustration, hämndbegär och primitivitet. Frågan är när.
Men så länge vi har ett antal tummar i ögonen och utsätts för ett massivt förtryck av det fria ordet, kommer våra viktigaste centra i hjärnan att slumra in i ett försvar som passiviserar och grumlar medvetandet.
Kommentarer