Världens fjärde hatideologi
"Död åt alliansen" - alla medel tillåtna inklusive anti-social konfrontationsmetodik, skrivs det på hemsidan Hetrohat där man inbjuder alla som är hågade att delta på Heterohatets dag. Den inföll visserligen förra hösten till valet, men hatets glödande järn lever i högsta grad. De kallar sig för kommandogrupp och lukten av krig ligger ligger tungt över deras hemsida. Det är samma sorts hat som vi finner hos nazisterna och sufisterna inom islam. Bakom det fanatiska budskapet ligger extremfeminismen med sina patriarkala strukturer och könsmaktsordning. D v s den sådd som sådana som Eva Lundgren, Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg har spridit.
Man skulle kunna avfärda det hela som en perifer rörelse med minimal makt. Men det faktum att Göteborgs universitet har en koppling till denna psykopatiska konstellation genom sitt samarbete med
Queersmot kapitalism. En råkommunistisk organisation med mycket tvivelaktig agenda som osar krutrök.
Så här solklart resonerar Lena Martinsson på QMP:
"Det hetereosexuella komplementära paret artikuleras och framstår som givet genom att ges ekonomiska komplementära relationer och vice versa. ”Han” görs genom att framställas som producent snarare än konsument och ”hon” som konsument snarare än producent. Denna artikulation mellan sexuella diskurser och ekonomiska kan stärka bägge dessa diskurser. Det är genom en mängd sådana här och andra upprepningar, som knyter föreställningar om ekonomi till identitet, till plats till materialitet som det skapas hegemoni. Men denna hegemoni utmanas också. Det viktiga är, menar jag, att problematisera inte bara hur heteronormer naturaliseras genom pågående upprepningar utan hur också ekonomin blir till, hur kapitalistiska diskurser framstår som givna och oundvikliga. De här naturaliseringsprocesserna går i varandra."
Att Göteborgs universitet samarbetar med den här typen av virrpannor, säger något om var universitet är på väg. Tanja Bergkvist skriver både humoristiskt och dramatiskt om genusvansinnet som hon kallar det för. Här kan man läsa att universitet och högskolor ska "genuscertificeras". Kort uttryckt ska kurser och utbildningar feminiseras eftersom den allmänna forskningen är baserad på patriarkatet och dess metoder och syn på verkligheten. Einstein var t ex sexistisk eftersom han mätte hastighet och tyngder. Dock har ingen feminist jobbat fram en queerbaserad relativitetsteori. Undrar just varför.
Feminister överlag har sina rötter djupt begravna i gyttjan. De predikar om millimeterrättvisa, ett 50-50-samhälle, men på de genusvetenskapliga institutionerna är 7 av 10 kvinnor. Hur har de blivit så fanatiska, extrema och hatiska? Hur blir någon fanatisk, extrem och hatisk?
En förklaring finns i människors uppväxtmiljö och det kontext man befinner sig i. Alice Miller, psykoanalytiker blev världsberömd med boken "I begynnelsen var uppfostran" som bl a beskrev hur vanliga tyskar blev nazister.
Hon kallade föräldragenerationens uppfostringsmetoder som "den svarta pedagogiken:
"Det går ut på att undertrycka det levande, kreativa och emotionella hos barnet och med alla medel internalisera plikt, lydnad och vördnad för sina föräldrar. Barnet ska tidigt lära sig att förneka, övervinna och behärska sig själv. Miller ger exempel ur skrifter publicerade under 1800- talet: ”En för detta åldersstadium lämpad, god övning i konsten att försaka är det att så ofta tillfälle givs låta barnet lära sig att titta när andra i dess närmaste omgivning äter och dricker, utan att själv begära något.” (sidan 40) Barnet ska alltså så tidigt som möjligt lära sig att till exempel förneka sig själv."
Detta behövs inte så mycket psykologi för att förstå att det här bygger upp en inre frustration och ilska som man inte kan få utlopp för. Istället väljer man objekt att projicera detta på. Något får klä skott för individens växande aggressivitet.
Detta var typiskt för krigsgenerationen. Denna generations barn tog över detta arv, vi känner dem som 40-talisterna med sina revolutionsdrömmar och förkärlek för kommunistiska diktaturer. De hade behov av att såväl dominera som förändra, synas och höras och ta för sig. Det lyckades man med i alltför hög grad. Därför lever vi i 40-talisternas samhälle som har utvecklats alltmer till en extrem och oförsonlig kultur.
Men ingenting är för extremt. Vi bevittnar nu 40-talisternas dödsryckningar där man t o m ska vända upp och ner på de fysikaliska och biologiska lagarna. Egentligen borde de mest drivande i detta vansinne låsas in på ett mentalsjukhus. Ja, Eva Lundgren lär visst redan befinna sig där.
Och det är också nu det från början adekvata idéerna, har förvandlats till hatisk fanatism. Man söker helt enkelt makten över livet, det som man själv kommer att lämna inom en inte alltför lång framtid.
Vad tjänar hatet för funktion förutom att det är lösningen på inre konflikter? Alice Miller skrev om det västerländska hatet. Nicolai Sennels har skrivit om det islamistiska hatet och exempelvis Per Ahlmark gjorde upp ordentligt med socialismen/kommunismen i sin bok "Vänstern och Tyranniet". Bloggaren har läst Miller och Ahlmark men däremot Sennels har jag bara läst långa utdrag, artiklar och seminarium.
Gemensamt för dessa extrema ideologier är offerkoftan. Det är någon annans fel är att jag har det så här. Så är det med genusvansinnet också: Man skyller på strukturer, könsmaktsorningar osv, precis som om det inte är någonting man själv som individ kan göra.
Det finns inget, INGET som lockar fram människans allra sämsta sidor som just detta. Att man inte förstår att det faktiskt är jag som har makten över mitt eget liv.
Man skulle kunna avfärda det hela som en perifer rörelse med minimal makt. Men det faktum att Göteborgs universitet har en koppling till denna psykopatiska konstellation genom sitt samarbete med
Queersmot kapitalism. En råkommunistisk organisation med mycket tvivelaktig agenda som osar krutrök.
Så här solklart resonerar Lena Martinsson på QMP:
"Det hetereosexuella komplementära paret artikuleras och framstår som givet genom att ges ekonomiska komplementära relationer och vice versa. ”Han” görs genom att framställas som producent snarare än konsument och ”hon” som konsument snarare än producent. Denna artikulation mellan sexuella diskurser och ekonomiska kan stärka bägge dessa diskurser. Det är genom en mängd sådana här och andra upprepningar, som knyter föreställningar om ekonomi till identitet, till plats till materialitet som det skapas hegemoni. Men denna hegemoni utmanas också. Det viktiga är, menar jag, att problematisera inte bara hur heteronormer naturaliseras genom pågående upprepningar utan hur också ekonomin blir till, hur kapitalistiska diskurser framstår som givna och oundvikliga. De här naturaliseringsprocesserna går i varandra."
Att Göteborgs universitet samarbetar med den här typen av virrpannor, säger något om var universitet är på väg. Tanja Bergkvist skriver både humoristiskt och dramatiskt om genusvansinnet som hon kallar det för. Här kan man läsa att universitet och högskolor ska "genuscertificeras". Kort uttryckt ska kurser och utbildningar feminiseras eftersom den allmänna forskningen är baserad på patriarkatet och dess metoder och syn på verkligheten. Einstein var t ex sexistisk eftersom han mätte hastighet och tyngder. Dock har ingen feminist jobbat fram en queerbaserad relativitetsteori. Undrar just varför.
Feminister överlag har sina rötter djupt begravna i gyttjan. De predikar om millimeterrättvisa, ett 50-50-samhälle, men på de genusvetenskapliga institutionerna är 7 av 10 kvinnor. Hur har de blivit så fanatiska, extrema och hatiska? Hur blir någon fanatisk, extrem och hatisk?
En förklaring finns i människors uppväxtmiljö och det kontext man befinner sig i. Alice Miller, psykoanalytiker blev världsberömd med boken "I begynnelsen var uppfostran" som bl a beskrev hur vanliga tyskar blev nazister.
Hon kallade föräldragenerationens uppfostringsmetoder som "den svarta pedagogiken:
"Det går ut på att undertrycka det levande, kreativa och emotionella hos barnet och med alla medel internalisera plikt, lydnad och vördnad för sina föräldrar. Barnet ska tidigt lära sig att förneka, övervinna och behärska sig själv. Miller ger exempel ur skrifter publicerade under 1800- talet: ”En för detta åldersstadium lämpad, god övning i konsten att försaka är det att så ofta tillfälle givs låta barnet lära sig att titta när andra i dess närmaste omgivning äter och dricker, utan att själv begära något.” (sidan 40) Barnet ska alltså så tidigt som möjligt lära sig att till exempel förneka sig själv."
Detta behövs inte så mycket psykologi för att förstå att det här bygger upp en inre frustration och ilska som man inte kan få utlopp för. Istället väljer man objekt att projicera detta på. Något får klä skott för individens växande aggressivitet.
Detta var typiskt för krigsgenerationen. Denna generations barn tog över detta arv, vi känner dem som 40-talisterna med sina revolutionsdrömmar och förkärlek för kommunistiska diktaturer. De hade behov av att såväl dominera som förändra, synas och höras och ta för sig. Det lyckades man med i alltför hög grad. Därför lever vi i 40-talisternas samhälle som har utvecklats alltmer till en extrem och oförsonlig kultur.
Men ingenting är för extremt. Vi bevittnar nu 40-talisternas dödsryckningar där man t o m ska vända upp och ner på de fysikaliska och biologiska lagarna. Egentligen borde de mest drivande i detta vansinne låsas in på ett mentalsjukhus. Ja, Eva Lundgren lär visst redan befinna sig där.
Och det är också nu det från början adekvata idéerna, har förvandlats till hatisk fanatism. Man söker helt enkelt makten över livet, det som man själv kommer att lämna inom en inte alltför lång framtid.
Vad tjänar hatet för funktion förutom att det är lösningen på inre konflikter? Alice Miller skrev om det västerländska hatet. Nicolai Sennels har skrivit om det islamistiska hatet och exempelvis Per Ahlmark gjorde upp ordentligt med socialismen/kommunismen i sin bok "Vänstern och Tyranniet". Bloggaren har läst Miller och Ahlmark men däremot Sennels har jag bara läst långa utdrag, artiklar och seminarium.
Gemensamt för dessa extrema ideologier är offerkoftan. Det är någon annans fel är att jag har det så här. Så är det med genusvansinnet också: Man skyller på strukturer, könsmaktsorningar osv, precis som om det inte är någonting man själv som individ kan göra.
Det finns inget, INGET som lockar fram människans allra sämsta sidor som just detta. Att man inte förstår att det faktiskt är jag som har makten över mitt eget liv.
Kommentarer