Om jag byggde mig ett hus...

Apropå ”vithetsnormen”, ”heteronormen” så undrar bloggaren var normerna tog vägen. Egentligen har de flesta normer som ska fungera som ett sammanhållande kitt människor emellan, sorgligt nog avsomnat till stor del.

Att mitt är mitt och ditt är ditt är en norm som inte fungerar i dagens Sverige. Istället tycks det vara så att allt mitt är alla andras. Man stjäl helt enkelt allt som sitter löst och även det som är låst: Bilar, cyklar, utrymmen och hus av olika slag, allt mitt är alla andras. Fast det är väl den svenska jämlikhetsnormen som spökar.

På bomarknaden råder det aktivt kaos. Även där har politiker sett till att byggbolagen numer bygger blandat. Det är naturligtvis också enligt jämlikhetsnormen. Ingen ska bo bättre än någon annan. Så ghettofierade områden börjar så sakta prydas av småhus och bostadsrätter i kanterna. Visst, man säger inte: ”Ingen ska bo bättre än någon annan” utan man menar att det handlar om integration.

Fine, då vill jag faktiskt välja om jag vill bo integrerat eller inte. Jag kanske inte uppskattar att min bil har bränts ner när jag ska köra till jobbet på morgonen.

Men den kranka verkligheten uppenbarade sig för mig när jag hade skuldsatt mig för livet genom köp av en bostadsrätt. Det visade sig att kommuuunen hade köpt ett tiotal lägenheter i området. Naturligtvis hade jag tre stycken sådana runt min vråldyra lägenhet. Tre familjer som hyrde dessa och som fick sina hyror betalda av soc. Och där blev ett jävla liv utan att jag kunde göra något. Men när kackerlackorna flyttade in då flyttade jag ut.

Visst, ingen ska hamna på gatan. Men att helt och hållet bara nonchalera att människor har betalat dyrt för att bo, just det, lite bättre,: det är ett brott mot de Mänskliga Rättigheterna...

Det finns inte så många alternativ än att köpa en lägenhet. Det finns helt enkelt inte några hyreslägenheter i de större städerna. Förutom Stockholm och Göteborg och antagligen Malmö, så är Uppsala väldigt drabbat. Samtidigt rivs det hus uppe i Norrland. Söderhamn är en sådan liten stad. Där har man löst problemen med de tomma hyreshusen genom att hysa in hundratals somalier.  Ja, eller bortåt 10.000 har klivit in och ut. Vid ett besök i den vackra lilla staden undrade jag i vilket land jag befann mig i. Huvudgatan var helt bebodd med tält.

Annars föredrar flyktingar med erhållet PUT de stora städerna. Får man välja var man vill bo så… Det hela börjar likna rena buskisen. Man pratar helt seriöst om att låta flyktingar bo på oljepråmar!! Slotten är redan fyllda.

Den svenska bostadsbristen har fått  EU-kommissionen att reagera.  Sveriges befolkning växer så det knakar och bostadsbyggandet ligger långt efter.  Investeringarna i byggande minskar vilket EU påpekar och undrar hur det är ställt med ekonomin i Sverige. Man förebådar trassel både på arbetsmarknaden och människors benägenhet att flytta dit jobben finns.

En rad av åtgärder föreslås, marknadshyror, skippade ränteavdrag, skattehöjningar etc. Svenskarna är bland Europas mest belånade.  Det gäller att hindra de stegrande bostadspriserna.

Antagligen undrar EU-kommissionen vad regeringen sysslar med som tillåter drygt 100.000 människor att vallfärda till Sverige varje år. Särskilt som det handlar om extremt kulturfrämmande i förhållandetill oss.  Sverige kan inte bjuda in hur många som helst till smörgåsbordet. Att en regering ska besluta om en sådan sak är egentligen högst märkligt. Tillsammans med ett litet extremt och verklighetsfrämmande parti tar man beslut högt över invånarnas huvud. Det har en stor portion tvångsmässig besatthet över sig.

Exempel på det extrema och tvångsmässiga tankemaskineriet är hur man hanterar bostadsbristen för flyktingfamiljer och s k ensamkommande flyktingbarn i några mindre kommuner i Sverige:

T ex i Ockelbo har man mot sin vilja tvingats ta emot tio ensamkommande killar men har inte vetat var man ska placera dem. Så lösningen har blivit att ett antal studerande vid trädgårdsutbildningen helt enkelt får flytta från sitt kollektivboende för att ”barnen” måste ha ett boende. Studenterna hade en välplacerad odlingsbar trädgård precis utanför gården och ingick i deras utbildning till trädgårdsarkitekter.

På sidan Hem och Hyra kan vi läsa att bland de 273 kommuner som har sagt ja till flyktingmottagande är det 70 procent (191 st) som har svårigheter att trolla fram bostäder. Konkurrensen om boende är enorm. Särskilt är ungdomar i ett hopplöst läge av hemlöshet. De bor några dygn här och där. D v s om de inte ger upp och bor kvar hos föräldrarna. Det är helt enkelt skamligt att i ett sådant läge bara plocka in fler och fler i landet som, naturligtvis, prioriteras före ungdomarna.

I år väntas behovet av bostäder till flyktingar FÖRDUBBLAS!! I 59 av de mottagande kommunerna prioriterar man bostäderna allra först för flyktingarna.

I Borgholms lokalnytt speglas svårigheterna med flyktingmottagandet på en rad punkter. Det blir nästan plågsamt.

Och på den ökända sidan Avpixlat får man sig en diger sammanfattning över den absurda situationen i massor av kommuner. T ex i Nora fixar man tillgänglighetsbostäder. För de som  har en bostad. Flyktingarna behöver lägenheterna bättre.

Så till det definitivt värsta: Stockholm. I bostadskön för en hyreslägenhet står……290.000 personer!! Ingen som har fyllt 35 och just har ställt sig i bostadskön kan räkna med att bli med lägenhet under sin livstid.

Här uppger man helt frivilligt att hela Stockholm håller på att sänkas av trycket från bostadsbristen. Det är ett totalhaveri och hotar på sikt hela Sveriges ekonomiska utveckling, skriver Ulf Hamre, Anna Wärsell och Susanna Linder på SvD Brännpunkt. De finns alla tre på Stockholms Handelskammare.

I Uppsala bygger man så det knakar. Men det är oklart hur många hyresrätter som tillkommer. Och framför allt vilka som ska bo i dem. De allra senast byggda i statusområdet Fålhagen kostar 15.000 kr/månaden. Vilka har råd? Inte bloggaren. Jag har nog med mina 7.000(!) riksdaler.