Det våras för tiggarna - inte för hemlösa

Bloggaren har under en längre tid observerat en liten kille (eller tjej) som sitter insvept i ett dussin filtar och tigger utanför stans bästa matbutik i området där de välbeställda bor. Han är antingen drogad eller också förståndshandikappad eftersom han inte kan åstadkomma några hörbara ord. Det är svårt att tro att han sitter där frivilligt. Han ser definitivt inte ut som en rom. Har ljus hy och blå ögon. Vem är han och vem tjänar på att han sitter där och kanske skaffar sig en livshotande lunginflammation?

Så jag gjorde det som varje duktig svensk ska göra: Ringde till soc och berättade. Men han sitter fortfarande kvar två veckor senare. Och ingen verkar bry sig.

Schweiz har nu gjort det som säkert flera länder skulle vilja: Förhindrar den fria rörligheten av fattiga människor från främst Rumänien. Om detta är möjligt återstår att se. Det kan vara svårt att fortsätta den fria handeln av varor och tjänster, men stoppa möjligheten för EU-medborgare att migrera.

Fast Schweiz är inte medlem i EU. Detta ger landet ett större spelrum i sitt nationella självbestämmande.

Utvidgningen av EU från 15 till 27 länder var ett stort misstag. Efter detta har EU förvandlats till en enda stor socialbyrå för de gamla östeuropeiska länderna. Denna hjälp till självstjälp förhindrar dessa länder att själva utveckla sina egna villkor. På det typiskt svenska sättet. Sverige var också det land som initierade och arbetade hårt för utvidgningen av EU. Oklart varför.

När det gäller Rumänien är det främst romer som nu lägger EU för sina fötter. Dessa har inte direkt någon önskan om att integrera sig. Eller någon överdriven lust att arbeta. Hur man vet det?

Det finns ingen grupp i det svenska samhället som har serverats så många fördelar, så många insatser och så mycket positiv särbehandling som just romerna. Det har inte förändrat denna svårintegrerade grupps intåg i arbetslivet med mer än någon procent. Slutsatsen måste därför bli att det är något i denna grupps grundläggande normsystem som felar i förhållande till ett modernt samhälle.

När man nu ser dessa människor tiggande i varje hörn, så är det svårt att inte samtidigt tänka på just detta.

 

Den diskriminering och rasism som gruppen upplever stämmer dåligt med hur samhället har ställt upp för dem. Att vi vanliga dödliga är reserverade och undvikande vid kontakt med romerna, är inte renodlad rasism. Det är istället baserat på hur dessa uppträder i förhållande till oss.

Det är faktiskt väldigt svårt att känna någon sympati med romer. Deras brott mot andra människor är så vidrigt samvetslösa. De rånar och/eller slår ner åldringar. Rycker smycken direkt från halsen, bryter fingrar när de karvar av gamla sina ringar. Eventuella affärer som inte helt lyckas, medför många gånger rå misshandel av ingående partners som inte omedelbart är knutna till den egna gruppen. Utnyttjande av minderåriga flickor till prostitution och gruppvåldtäkter förekommer i stor skala i Malmö..

Kort sagt: Romer är inte ett speciellt trevligt folk. Att inte alla romer är brottsliga spelar ingen roll: De brott som begås av detta folkslag är så motbjudande att det är svårt att förbise detta folks samlade ansvar över de vidrigaste av handlingar.

Här i Sverige vill man inte heller ha romerna tiggande i varje hörn. Men här finns en något annan anledning:

                           ”I Sverige ska ingen människa gå hungrig (så det syns)”

Politiker är skitnödigt rädda för yttre bevis på att det s k Välfärdssamhället har stora revor i det förbehållslösa nätet. Det ska i alla fall inte synas på gatorna att det visst finns människor som är hungriga. I denna stad på drygt 200.000 invånare så finns c;a 400 hemlösa (romerna undantagna). Dessa får mat av Stadsmissionen i samarbete med olika kyrkor. D v s platser som inte alls är knutna till kommuuuunen.

Platser på de få härbärgen som finns är begränsade och räcker i vanliga fall inte till för alla hemlösa och/eller missbrukare som finns i staden. Att nu ett hundratal romer också ska konkurrera om platserna gör att trycket blir hårt på härbärgarna.

Vissa städer betalar ut socialbidrag till romerna. Hur dum kan man vara? Det är dels en förstärkning av romernas inställning till samhället och dels en försäkran om att mångdubbla invandringen av dessa till ”the land of milk and honey”.

Just nu såg jag en löpare med texten: Nu får tiggarna husrum.

Jaha… Man önskar alltså en tusenfaldig ökning av tiggare i staden. Konstigt. De går själva alltid förbi de framsträckta muggarna och den lille drogade, utvecklingsstörda killen. Så vad ska man bevisa?  Att organiserad brottslighet gynnar fattiga människor? Eller att tiggeri accepteras som inkomst och därmed ska uppmuntras i enlighet med arbetslinjen?

Vi har som sagt redan tillräckligt med egna sociala problem och behöver våra resurser för dessa, våra egna medborgare. På USA:s västkust var varannan individ man mötte en tiggare. Alternativt psykiskt sjuka utan tillgång till medicin, gick med grimaserande ansikten (tardiv dyskinesi) aggressivt molande där något ord ibland var hörbart. Plus en trasig, smutsig rygga där bak.

Under de senaste åren återfinns även de här människorna på våra gator. Ja inte samma, men likvärdiga. De har sitt hem i ”Dramaten” på hjul. Det känns som om hela deras livsinnehåll finns i den där kärran. De muttrar och tuggar likadant som tiggarna i San Francisco och LA. Vore det inte på sin plats att rikta insatser till dem istället? Ska alltid dessa stå tillbaka för PK:ismen? När det gäller verkligt utsatta människor (inte sådana som saknar en iPad) så går sopkvasten. De ska inte synas, och trollas bort genom s k pragmatiska lösningar.

Ett alltmer känt problem är det hot och våld som präglar många arbetsplatser idag. Inte minst gäller det ledamöterna och yrkeskategorierna i domstolarna. Men även soc, Försäkringskassan och tillsynsmyndigheten för sprittillstånd är utsatta för mycket hot.

Främst är det rättssäkerheten som blir opålitlig och systemet rent av korrupt när domstolarna inte vågar döma ut adekvata straff p g a hot. Men korrupt är det redan eftersom det är politiker som sitter som nämndemän. Dessa politiker har alltså dubbla anledningar att vara rädda. Så att skänka de tiggande romerna husrum och förmodligen mat, blir ett sätt att hålla ryggen fri. Det är tydligen viktigare än att agera och vårda kommuninvånarnas säkerhet och den kommunala budgeten.

I ett av de många rättsfall där romer har varit inblandade, mordhotades domaren och åklagaren fick halva kåken nedbränd. Onödigt att påpeka så avsade domaren och åklagaren sig målet och byttes ut. Hela rättssalen var full av släktingar till de åtalade och utsatte samtliga övriga för grova verbala påhopp och gjorde salen till rena (lopp)cirkusen.

Övergrepp på minderåriga borde ge mångåriga fängelsestraff. Om bloggaren nu minns rätt så utgick ett straff på tre månader för huvudmannen. Koppleri var brottsrubriceringen. Den feminisiska sexköpslagen lyste totalt med sin frånvaro.

I detta brottsmål skrämdes förmodligen både domare, advokater och främst åklagare. Nämndemännen sov väl som vanligt. I vilket fall som helst ligger de platta inför partipiskan. Och om någon nämndeman skulle utmärka sig skulle konsekvenserna bli mindre trevliga. De är bakbundna.

Nu efter att Schweiz har satt ner foten så går naturligtvis vågorna höga i svensk PK-media. Man hittar representanter som är ”kränkta” naturligtvis och understryker att ja-sägarna bor på landet (= halvidioter) och nej-sägarna i storstäderna (= intellektuella samhällsbärare). Men man har fått munhäfta när en ny organisation delger sitt motstånd mot stor invandring. Det ekologiska perspektivet: Ett lands naturresurser är ändliga.

Men det hela verkar ha fallit ihop som ett korthus efter detta. Frågan är redan stendöd. Man har lugnat ner sig något efter det att Schweiz kommer att hålla en ny folkomröstning om samma fråga senare i vår.

Här i Sverige får vi titta i stjärnorna efter något liknande. Stjärnorna tittar förmodligen inte tillbaka.