Vem överlever i vänsterns värld?



Julia Caesar skrev en väldigt läsvärd krönika i Snaphanen i söndags. "Vänsterns oändliga godhet". Hon berättar om de oheliga allianser som har skapats mellan riksdags- och kommunpolitiker och en vänstermobb långt ut i rena träsket. Rättvisepartiet Socialisterna, Revolutionära Fronten, AFA m fl är militanta vänsterextremistiska våldsorganisationer som önskar krossa samhället genom en revolution. Och de går oftast under namnet Linje 17. De har på sistone stått bakom en rad manifestationer bl a de s k anti-rasistiska demonstrationerna i Kärrtorp i december.

Media har berättat om demonstrationerna som en enda solig manifestation mot rasism och nazism med 20.000 deltagare. Vad man inte har berättat är att demonstranterna aldrig var så många och inte på plats samtidigt utan droppade in efter ett tag - och gick mitt under mötet.

Britta Svensson på Expressen var med och berättar om en mäktig upplevelse på T-banan till Kärrtorp och en varm och högtidlig stämning i inledningen av manifestationen. Men sedan...

."..tillsammans med aggressiva utfall från scenen, sånger om "Jimmie Åkesson - skicka grisen till slakt" och långa tal om helt andra politiska frågor fick mig till slut att förstå att jag inte alls, som jag trott, var på en antinazistisk demonstration, utan på ett vänstermöte med extrema inslag. 15 000 av demonstrationsdeltagarna droppade av, kvar var 1000 frälsta med knytnävarna i luften.
Jag tror det var den största politiska och medmänskliga miss jag någonsin sett någon göra. Jag åkte linje 17 tillbaka hem, nedslagen. På ena sidan dessa vidriga nazister. Och på den andra detta hat."


Och vid den första demonstrationen, när nazister angrep den, så var fredsduvorna i Linje 17 inte riktigt så fredliga som media har beskrivit. I själva verket slogs båda falangerna rejält och två aktivister, en från varje läger, har åtalats för dråp- alternativt mordförsök.

Att förse dessa "aktivister" och "anti-rasister" med gloria och låta dem beträda tröskeln in till Sveriges beslutande församling, Riksdagen, visar hur lite ledamöterna egentligen vet om sin närmaste omvärld. I jämlikhetens namn skulle man även bjuda in nazistaktivisterna.

Det är obehagligt och olustigt att dessa blodröda kommunister börjar få en legitimitet. Man baxnar inför okunnigheten hos media och våra folkvalda. Men så är det också det minst utbildade parlamentet inom EU, öststaterna inräknade. Man är så enögt fixerad vid nazister att man inte ser att den andra sidan(?) är minst lika fruktansvärd. Eller andra sidan; när extremhöger möter extremvänster är det på samma plats. Så egentligen borde de trivas ganska bra tillsammans.

Även den mer beskedliga vänstern; Södermalmsvänstern, har samma behov av att skaffa sig plattformar och taburetter för inflytande och makt. Man har redan makt i dagens otroliga politiska klimat. Men mycket vill ha mer.

Besattheten vid makt finns inom flera ideologier. Islam är en sådan. Jag frågade en vän från Iran hur det kom sig att när diktaturer äntligen hade chansen att införa demokrati så röstar folket på terrororganisationer som genast avskaffar demokratiförsöken. Den "arabiska våren" har utmynnat i ett riktigt fiasko när länderna har radikaliserats och börjat arbeta för sharia. Hamas tog makten i Gazaremsan när folket äntligen fick chansen i ett fritt val. I Algeriet tog FIS makten vid deras första demokratiska val. Varför denna längtan efter samma som tidigare eller t o m värre?

Han svarade: "Därför att dom ger folket mat".

En osviklig kombination: Maktmänniskor med tveksamma intentioner för sina maktanspråk, bjuder in illegala invandrade, brottsdömda och terroranklagade in i värmen. Man engagerar sig i de mest märkliga projekt, t ex flytta kåkstäder, Slussen och.... eken utanför TV-huset. Alltid finns några poäng att hämta. De är rättviseaktivister med rätt att härska och att styra över folket.Väl vid makten visar man sina autentiska kort fast då är det försent. Blåsta är vi.

De ömma, fina, och medkännande journalisterna på SR som varje dag bräker ur sig snyftiga historier, svarar oförskämt och överlägset divigt när man någon gång skriver ett mail och kommenterar ett program. Någon kulturknutte som jag fick svar ifrån stavade sitt namn Ulph. Bloggaren kunde inte låta bli att svara på det dryga mailet och frågade hur han ville att man uttalade hans namn. Inget svar. Så jag antar att han heter Ulf...

Med tanke på att drygt 80 procent på SR och SVT röstar rött och på det mest extrema partiet i Riksdagen: Miljöpartiet, så översköljs vi tittare och lyssnare med socialistisk propaganda.. Och det blir bara värre. Faktum att detta bombardemang av partiska inlagor aldrig har varit större. Visserligen lät man Soran Ismael ta en timeout och stoppade den extremvänstervridna pjäsen Godheten, men det som blir kvar är väl så extremt. Och syftet är uppenbart: Att påverka väljare till att rösta fram en röd regering. En väldigt röd regering.

Men det stannar inte där. Man undviker konstant att rapportera om vänstergruppernas våld som  är betydligt större än högerextremt våld. Här skriver Corren om ett möte med SDU (Sverigedemokratisk Ungdom) som totalt förstördes av "antirasisterna", ett av många. Efter mötet misshandlade man två av SDU:s medlemmar. Och man har media med sig som gullar med våldet och resonerar som att "det goda" våldet är något oklanderligt och dessutom nödvändigt mot de "anti-demokratiska och rasistiska" krafterna. Man frågar sig vilka som är anti-demokratiska, eller om definitionen av "demokrati" inte längre är densamma.

"Den etablerade politiska vänstern borde sluta se genom fingrarna med våldsverk i vänsterns namn. Om inte annat så av rent realpolitiska skäl. Skade­görelse och sabotage skadar inte bara byggnader och i värsta fall människor utan också själva saken. Vem utom den politiske motståndaren och sverigedemokraten har glädje av att antirasism skall förknippas med våld och vansinnesdåd?"
 
Skriver ingen annan än Jan Guillou, som kan vara ganska nykter ibland.

Även polisen är smittade av ignorerandet av vänsterpolitiskt våld. Man betecknar det som "busstreck" när de goda anti-rasisterna slänger in brandbomber genom brevlådan hos företrädesvis sverigedemokrater och jurister. Skulle sverigedemokraterna göra detsamma så skulle det bli hysteri där gärningsmännen skulle dömas för mordförsök, mordbrand och brott mot mänskligheten.

Så "busstrecken" blir allt alvarligare till sin karaktär, samtidigt som kampanjen mot SD börjar anta groteska proportioner. Det behöver man inte vara sverigedemokrat för att konstatera. Det behövs bara att man har ett sunt demokratiskt sinnelag och lite common sense. Det saknas i både media och inom Riksdagen just nu. Hur vi ska få tillbaka ett demokratiskt styre värt namnet? Det handlar om acceptans. Man måste acceptera att det finns folk med åsikter man inte gillar. Det är demokrati. Precis som Voltaire en gång sade:

"Jag avskyr dina åsikter, men jag skulle gå in i döden för din rätt att framföra dem"

Men grupper som använder våld har ingen plats i en demokrati. Det olustiga som nu händer är att de etablerade har släppt in dessa och givit dem legitimitet. De epitet man ger ett (alla fall numera) demokratiskt parti, SD, passar i själva verket bättre på deras meningsmotståndare.

Vänstern urskuldar och försvarar våld utifrån sina förklaringar om "socioekonomiska faktorer". När drabbar våldet dem själva? Vänstern "förstår" och vänstern vill "hjälpa". Det de gör och har gjort i drygt 40 år nu, är att de har suttit och "förstått" medans våldet har ökat likt en kurva som en bandyklubba. Vem har de då "hjälpt"?

Den "acceptans" de har bjudit på är jollrande med brottslingar av de flesta slag och "acceptans" för byggandet av utanförskapsområden med social oro och ghettofiering.

De har lyckats i sitt idoga arbete att krossa de ordinarie familjerna och skapa ett Sverige där alltför många (särskilt kvinnor) lider av ångest, sömnlöshet, depression och missbruk. Barn på institution, sociala försöksverkstäder och en skola i fritt fall.

Men de "goda" och rättviseskapande Södermalmssocialisterna, sitter där de satt. Oberörda av den värld de har skapat åt oss alla andra. Nu "hjälper" de zigenare att slå ner sina stinkande bopålar överallt. D v s överallt utom hos sig själva.

Att de nu har börjat samarbeta med våldsversionen av sig själva, kan komma att slå tillbaka. På oss andra.




Kommentarer

Folklig sa…
Tack för din kamp för det god i människan och hennes gemenskap. Riktigt bra alster du skrivit som berörde mitt inre.

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många