Sverige är extremt nationalistiskt

Den stoooora frågan om svenskhet har dragits i stora lass under några år nu. "Ursprungligt svenskt är barbari" (Reinfeldt). "Utan invandringen skulle vi fortfarande stampa jordgolv" (Anders Borg). "Ni invandrare har ju en kultur. Vad har vi? Midsommar och sådana töntiga saker" (brainisen Mona Sahlin). Och så detta att invandringen sär så "berikande" för vår egen (torftiga?) kultur.

Det paradoxala i detta är att vi också slår oss för bröstet när det gäller vår överlägsna Välfärd, solidaritet med världens nödlidande och våra demokratiska principer med det öppna samhället, jämställdheten och jämlikheten. Inget land kommer ens i närheten av Sveriges stora sociala patos och samvete.

Just denna paradox resonerar Bengt Kristensson Uggla omkring utifrån Ingmarie Danielsson Malmros omkring i sin bok Det var en gång ett land … Berättelser om svenskhet i historieläroböcker och elevers föreställningsvärldar (SvD) .

Den politiskt korrekta anti-patriotismen är egentligen ett uttryck för stor självgodhet över vårt lands överlägsenhet gentemot övriga världen. Att vara internationalist är fint och solidariskt, att vara nationalist är ont och fult. Känns det igen?



Bloggaren skrev en lång Newsmill-artikel om detta för något halvår sedan. Den blev refuserad. Men å andra sidan får jag allt refuserat av Newsmill nu för tiden. Man har inte glömt min bredsida mot PK-Sverige i artikeln "Vurmen för mångkulturen - och sanningen". Den publicerades först. Men blev sedan borttagen! "Den kunde underblåsa rasistiska strömningar", gav man som orsak.

Den svenska anti-nationalismen är skäl nog till att skapa ett förhärligande av sig själv i just den egenskapen. PK-iterna drar sig inte för att slå ner skampålen i köttet hos andra (Väst)länder. USA, Frankrike och kanske Italien tar man som exempel på fula nationalistiska länder.

PK-iterna älskar att hata främst USA. Landet tycks representera allt det som Sverige skyr och avskyr. Nationalism, religiositet, individualism, inskränkthet, anti-intellektualism och litet socialt samvete i form av en liten välfärdssektor: anses som bevis på kapitalismens fula tryne som förstör människornas godhet.

Men anti-rasisterna ser rasism i allt. Om det inte direkt är uttalat utom i köksbordskonversationer kallas det för "vardagsrasism"

Men här i Sverige innesluter vi alla i vår stora och generösa famn. PK-iterna tar åt sig all cred, vare sig det är på EU-nivå eller ute i Den Stora Världen.

Men PK-iterna förtränger Sveriges blodiga historia som krigarnation där målet var att underlägga sig så många länder som möjligt och bilda Storsverige.

Bengt Kristensson Uggla skriver:

"Att frågor som berör svensk identitet har en tendens att genast bli kontroversiella hänger också i hög grad samman med vår historia. Det är också genom att den svenska minnespolitiken präglas av en massiv förträngning av det förflutna som det blivit möjligt för en av Europas mest brutala krigarstater att till synes oproblematiskt odla en självbild som fredsivrande moralisk stormakt."

De psykologiska försvarsmekanismerna är desamma, både på individ- som på gruppnivå. Samma självgodhet, samma nationalism, men paketerat på två, till synes oförenliga sätt.

Förträngningarna gör det också möjligt att uppehålla sig vid andra länders grymheter. Speciellt gäller det Nazi-Tyskland som aldrig tycks sluta fascinera och hetsa upp kulturmaffian. Kanske det beror på att tyskarna med Hitler i spetsen, försökte lägga under sig så många länder som möjligt i ett stormaktstyskland: Det tredje Riket. Just like old Sweden.

Kultureliten forskar sig blodiga på Hitler. Någon hade tagit reda på vad han brukade äta till frukost. Hallå, Elvis. Någon?

Men när de två olika nationalistiska vägarna möts, en från historien och en från idag får vi flyktingpolitik. Den oändliga solidariteten som håller på att plundra mindre kommuner in på bara skinnet, är det bästa exemplet på detta. Medan PK-maffian blöder över av samvete och humanism, behandlar de flyktingar, särskilt "ensamkommande barn" ( = vuxna, skäggiga män) som om de vore förståndshandikappade och helt ur stånd att ta hand om sig själva. "Att tycka synd om" är många ggr ett omedvetet underkännande av en medmänniskas egen förmåga och kapacitet. Och som motkraft, står man själv i allt förkunnande solljus för att ta emot världens applåder.

Ländstingen i Östersund hade i förra veckan en bild av Jimmie Åkesson som kackerlacka. Förutom det ytterst grova övergreppet på person och demokrati, är det intressant när PK avbildar sina fiender som djur. Nazisterna har gjort det, muslimerna ägnar sig på heltid åt det idag: Hata judar, och avbilda dem som grisar. "Judesvin" går ju hand i hand med "kapitalistsvin". Det finns ju en typiskt dömande attityd gentemot judar även hos socialister av samma orsak. Kapitalismens hemland USA, är ju också hemland för kanske hundra miljoner judar. Som har varit extremt framgångsrika ska tillägas.

För socialister i allmänhet och PK socialister i synnerhet är världen ett nollsummespel. När någon vinner betyder det att någon annan förlorar. Kapitalismen är så avskydd just p g a en sådan syn. Att sedan verkligheten inte ser ut så, det har man inte förmåga att se. Man lever i en svartvit verklighet.

Det här färgar av sig på de flesta områden. Men mest påtagligt är det i synen på de onda nationalisterna och de goda internationalisterna och mångkulturalisterna. Det tar sig som bekant sig i uttryck på de mest bisarra sätt där alla medel är tillåtna. Våld, förföljelse, förstörelse och sabotering av karriärer.

Och detta är nutidens civiliserade sätt att begå krigshandlingar mot de som man har valt ut som fiender. Cirkeln är sluten..