Övergreppen man inte talar om
På en suddig mobilfilm kan vi med lite ansträngning se hur en kvinna i underkläder ägnar sig åt "magdans" framför en person som sitter ner men håller sina händer på kvinnans höfter. Är det något märkligt med bilden? Är den inte inspelad på en urspårad fest där kvinnor förnedrar sig alldeles på egen hand?
Nej, det är inte en vanlig film. Den är bara 13 sekunder lång och har spridit sig ända in till SVT som i korthet redogör för vad det är fråga om. Den är tagen på ett s k HVB-hem i Åmål där ensamkommande "flyktingbarn" bor. Kvinnan i filmen är en anställd behandlingsassistent som så totalt hoppar över skaklarna när hon kråmar sig i "pojkens" händer. Med på festen är ett okänt antal personer men det dricks, dansas, kräks och välts bord i en salig röra.
SVT Nyheter Väst skriver om att det inte bara var festandet som var olämpligt den kvällen. Flera källor uppger att det funnits en sexuell relation mellan en anställd på HVB-hemmet och en minderårig ungdom. Senare har det framkommit att det inte är en enskild händelse utan att det existerar liknande relationer på andra håll också, t ex familjehem.
En anonym berättelse finns på bloggen Blankspot.com: Jag hämtar en levande död från tåget. Det är en osunt emotionell historia från en kvinna som inte har någon kontroll på gränssättningar mellan vårdare och den vårdade.
"Det gör vi allihop"! Här öppnar sig en avgrund. Hur är det möjligt att vuxna kvinnor reagerar på ett sådant regelvidrigt sätt? Vi talar här om ett hårt missbruk av en från början ojämlik relation, ett utnyttjande av en människa som trots allt befinner sig i beroendeställning till henne. Det är riktigt, riktigt illa, men vad säger det om hela hanterandet av situationen på asylboende och familjehem?
Bloggaren tror att det mestadels är kvinnor, kanske ensamstående, som jobbar på sådana HVB-hem eller inhyser asylsökande unga män i det egna hemmet. Kvinnor har generellt mer vårdande attityder gentemot behövande än vad män har. Asylboenden borde vara det perfekta stället för att leva ut dessa behov. Därför är missbruket inte bara fysiskt utan djupt psykologiskt. Kvinnorna vill känna sig behövda och har hittat de perfekta kandidaterna för sina behov. Det är illa nog. Men riktigt illa blir det om kvinnans behov går över styr och hon blir en incestuös sexpartner. Det är ofattbart.
Jag lyssnar ofta på radio P1 och de kvinnliga reportrarna som berättar och intervjuar asylsökande och "papperslösa" intar en speciellt moderlig och emotionell hållning till sina intervjuoffer. Det är smetig och snyftande känslopräglad smörja som inte tjänar något som helst nyhetsvärde. Jag brukar kalla dem för gråterskor och det verkar som om dessa bara blir fler och fler. De ensamkommande "flyktingbarnen" har en särställning hos de kvinnliga reportrarna och journalisterna där de får leva ut sina moderskänslor. Och vem vet vad mer?
Men de kvinnor som jobbar på HVB-hem har tagit klivet över kanten på riktigt. Sättet de överträder sina befogenheter kan lätt betecknas som övergrepp även om våldtäkt inte är möjlig utan mannens medverkan. Men vem vet; de unga männen kanske tycker det är fantastiskt att det ingår sexuella tjänster inom sin "vård".
Patrik Engellau :
Kanske har han rätt. Att sex bara blir en extra krydda på trista "hem" för unga män. Från båda parter. I vilket fall som helst får inte detta förekomma i en sådan miljö, det är riktigt, riktigt illa.
Jag kan inte låta bli att fråga mig om inte detta också är pedofili fast det handlar om kvinnor? En sådan vinkling skulle media aldrig göra, här är allt sexuellt utnyttjande manligt. Det är synd, det kunde bli källan till ett nytt fokus på övergrepp där kvinnor också förekommer.
Jag minns fortfarande hur chockad jag blev när en nybliven mamma berättade i fyllan och villan att hon var lite för intresserad av sonens kön. Det var incestuöst och äckligt. Hon minns det nog inte men själv glömmer jag aldrig detta.
Nej, det är inte en vanlig film. Den är bara 13 sekunder lång och har spridit sig ända in till SVT som i korthet redogör för vad det är fråga om. Den är tagen på ett s k HVB-hem i Åmål där ensamkommande "flyktingbarn" bor. Kvinnan i filmen är en anställd behandlingsassistent som så totalt hoppar över skaklarna när hon kråmar sig i "pojkens" händer. Med på festen är ett okänt antal personer men det dricks, dansas, kräks och välts bord i en salig röra.
SVT Nyheter Väst skriver om att det inte bara var festandet som var olämpligt den kvällen. Flera källor uppger att det funnits en sexuell relation mellan en anställd på HVB-hemmet och en minderårig ungdom. Senare har det framkommit att det inte är en enskild händelse utan att det existerar liknande relationer på andra håll också, t ex familjehem.
En anonym berättelse finns på bloggen Blankspot.com: Jag hämtar en levande död från tåget. Det är en osunt emotionell historia från en kvinna som inte har någon kontroll på gränssättningar mellan vårdare och den vårdade.
"Vårt samtal är ryckigt, ibland vaknar han upp och svarar på en fråga, ibland är han helt avdomnad. Avstängd. Onåbar. Jag bäddar soffan, han lägger sig, jag sitter bredvid. Tar hans hand, kramar honom.".../
"Det blir fler besök, han är placerad på migrationsverket boende, men får en natt då och då hemma hos mig. Nu funkar inte soffan längre, han får följa med till min säng. Jag textar en vän, hjälp – jag måste ta honom i min säng! Får svar: Det gör vi allihopa, ta det lugnt. Det är så, ge honom närhet, det är det du kan göra."
"Det gör vi allihop"! Här öppnar sig en avgrund. Hur är det möjligt att vuxna kvinnor reagerar på ett sådant regelvidrigt sätt? Vi talar här om ett hårt missbruk av en från början ojämlik relation, ett utnyttjande av en människa som trots allt befinner sig i beroendeställning till henne. Det är riktigt, riktigt illa, men vad säger det om hela hanterandet av situationen på asylboende och familjehem?
Bloggaren tror att det mestadels är kvinnor, kanske ensamstående, som jobbar på sådana HVB-hem eller inhyser asylsökande unga män i det egna hemmet. Kvinnor har generellt mer vårdande attityder gentemot behövande än vad män har. Asylboenden borde vara det perfekta stället för att leva ut dessa behov. Därför är missbruket inte bara fysiskt utan djupt psykologiskt. Kvinnorna vill känna sig behövda och har hittat de perfekta kandidaterna för sina behov. Det är illa nog. Men riktigt illa blir det om kvinnans behov går över styr och hon blir en incestuös sexpartner. Det är ofattbart.
Jag lyssnar ofta på radio P1 och de kvinnliga reportrarna som berättar och intervjuar asylsökande och "papperslösa" intar en speciellt moderlig och emotionell hållning till sina intervjuoffer. Det är smetig och snyftande känslopräglad smörja som inte tjänar något som helst nyhetsvärde. Jag brukar kalla dem för gråterskor och det verkar som om dessa bara blir fler och fler. De ensamkommande "flyktingbarnen" har en särställning hos de kvinnliga reportrarna och journalisterna där de får leva ut sina moderskänslor. Och vem vet vad mer?
Men de kvinnor som jobbar på HVB-hem har tagit klivet över kanten på riktigt. Sättet de överträder sina befogenheter kan lätt betecknas som övergrepp även om våldtäkt inte är möjlig utan mannens medverkan. Men vem vet; de unga männen kanske tycker det är fantastiskt att det ingår sexuella tjänster inom sin "vård".
Patrik Engellau :
"Med det vill jag bara säga att det som tydligen inträffat inte handlar så mycket om regelvidriga oförrätter och kränkningar som att naturen tar ut sin rätt. Vad räknar du med? Här kommer stora gäng testosteronstinna män kring 20 år och får tillfälle att göra det som de ägnar varje vaken stund till att tänka på. Det kanske inte är detsamma som 72 jungfrur, men de fröjder en omtänksam 45-årig socialarbetare kan bjuda på ger säkert en hygglig försmak."
Kanske har han rätt. Att sex bara blir en extra krydda på trista "hem" för unga män. Från båda parter. I vilket fall som helst får inte detta förekomma i en sådan miljö, det är riktigt, riktigt illa.
Jag kan inte låta bli att fråga mig om inte detta också är pedofili fast det handlar om kvinnor? En sådan vinkling skulle media aldrig göra, här är allt sexuellt utnyttjande manligt. Det är synd, det kunde bli källan till ett nytt fokus på övergrepp där kvinnor också förekommer.
Jag minns fortfarande hur chockad jag blev när en nybliven mamma berättade i fyllan och villan att hon var lite för intresserad av sonens kön. Det var incestuöst och äckligt. Hon minns det nog inte men själv glömmer jag aldrig detta.
Kommentarer