"En ondskefull ideologi"

Åter har England och London attackerats av islamistisk terror, nu på London Bridge där en skåpbil vansinneskörde över bron och dundrade rakt emot intet anande, harmlösa människor som bara råkade befinna sig där och då. Efter bron hoppade de tre gärningsmännen ur lastbilen och började hugga ner människor med långa knivar, så många som möjligt, på så kort tid som möjligt. Metodiskt men utan urskillning högg de och slutade bara för att den brittiska polisen sköt ner dem, till döds. På detta sätt miste tio människor livet men ett 50-tal är skadade, en del av dem allvarligt.

I Theresa Mays tal ingick inga öppna famnar och kärleksbudskap utan ett strikt yxhugg mot de satans mördare som i förlängningen ödelägger allas säkerhet. Hon kallade islam för "en ondskefull ideologi" som krattar manegen för de som praktiserar den fullt ut; IS och al-Quida. Vi kan inte ge henne mera rätt. Utan islam, ingen terror. Så har det inte alltid varit.

På 70-talet fanns Röda ArméFraktionen (RAF) vilkens främsta företrädare var Baader-Meinhofligan. Det var dessa som sprängde den västtyska ambassaden i Stockholm 1975. De hade innan tagit livet av två ambassadörer och terrordådet var bara ett av många som Baader-Meinhof iscensatte. Totalt mördades 34 människor innan ligaledarna tog livet av sig i fängelset. RAF hade sitt ursprung i 68-generationen och hade i många fall det gemensamt att föräldragenerationen hade haft höga poster i Nazi-Tyskland.

Någonstans träder en bild fram. Det är bilden av hatet mot det västerländska världen som är gemensamt för alla de mördare som fortsätter att attackera oss. Man hatar vår kultur. Man hatar vårt sätt att leva våra liv. Man avskyr friheten som är möjlig när inte samhällen är paralyserade av religiösa/ideologiska dogmer och lagar. I deras ögon är vi dekadenta och smutsiga. Vi är "de otrogna hundarna", svinen som ska slaktas levande och lössen som ska gasas ihjäl. De har oss som hatobjekt för att vi inte låter oss tvingas. Om vi inte låter oss tvingas ska vi dö.

De delar hatet: De gamla höjdarna i Nazi-Tyskland, kommunisterna/marxisterna i RAF och islamisterna i IS och al-Quida. De hatar oss av precis samma anledning: Att vi inte kan tvingas till något vi inte vill.

Just nu pågår den muslimska fastemånaden Ramadan. Så här beskrivs den i Wiki:

"Genom att från gryning till solnedgång helt avstå från mat, dryck och sex ska muslimer som deltar i fastan lära sig tålamod och ödmjukhet och öka sitt medvetande om religionen. De ber till Gud (arabiska: Allah) mer än vanligt och önskar då förlåtelse för gångna synder och vägledning för att leva rättfärdigt och rena sig själva genom avhållsamhet och goda gärningar. Alla förväntas uppträda väl, ge allmosor (zakat), högakta sin familj och undvika våld, ilska, avundsjuka, småaktighet, girighet och ryktesspridning."

Sedan mars månad har tre terrordåd skett i England. Under Ramadan räknar man med att terrorhotet kommer att öka i hela Europa. Islamisterna har sålunda ett konstigt sätt att "leva rättfärdigt och rena sig själv från gångna synder genom avhållsamhet och goda gärningar". Men i denna ideologiska vrångspegel blir goda gärningar detsamma som att tjäna Allah genom terrorhandlingar mot oss otrogna hundar. Vi förtjänar inte att fortsätta leva.

All terror har sitt ursprung i fanatism, såväl nazister som kommunister/marxister är fanatiska. Men till skillnad mot dessa två är islamism en naturlig följd av islams kollektiva själ. Muslimer är alla blad och grenar på ett gemensamt träd till skillnad mot kristendom som understödjer individen. Om en muslim drabbas av en eget uttolkad orättvisa eller kränkning, har alla muslimer drabbats av den. Det är därför man attackerar Lars Vilks eller tidningar som Charlie Hebdo och Jyllandsposten. De smädar islam och den store profeten Muhammed, och alla muslimer värda namnet vässar sabelklingorna för att hämnas oförrätterna.

Hur ska Europa få stopp på terrorn? Det finns bara ett svar: Stoppa all invandring från utomvästliga delar av vår värld. Antingen det eller också få vi leva våra liv i ständig rädsla. Islam förtjänar inte vår gästfrihet och öppna hjärtan. Och vi förtjänar definitivt inte islam.