Det luktar bränt om klimathysterikerna

Redan under den fruktansvärda skogsbranden började det. Istället för empati och oro med brandens offer tog man branden som språngbräda till klimatpolitiska krav på diverse skattehöjningar och pekpinnar om hur vi ska leva våra liv.

Vänstermuppar hela högen. Göran Greider, Åsa Romson med sin mundiarr'e, Per Holmgren m fl som vill dra växlar på skogsbranden.
                               
                   
Romson missade inte tillfället att marknadsföra miljöpartiets stora "satsningar" på klimatet. Inte ett ord om offren för branden och all skog som har gått förlorad. Skogen som är Sveriges största naturresurs sysselsätter tiotusentals människor.

Men med rätta blev faktiskt Romson hårt kritiserad från flera håll. Bl a beskrev Annie Lööf Romsons tilltag som "osmakligt"

(En ofrivilligt rolig sida står Vattenmyndigheterna för: Klimatförändringar och brunifiering! Om de bara visste hur rätt har!)



Den stora branden har skapat ett fokus på hur illa ställt det är med Sverige. Först journalisterna: Istället för låta drabbade och förtvivlade människor komma till tals i någon större utsträckning, har man skildrat allt bokstavligt talat uppifrån. Vem är ansvarig? Vad ska politikerna göra?

Aldrig tidigare har det varit så tydligt hur lite makteliten egentligen bryr sig om sina medborgare, inklusive medias nonchalans inför det som inte händer i Stockholm. Och så naturligtvis alla snyftreportage om utvisningshotade flyktingar.

Stockholmarnas arroganta hållning till allt som ligger utanför tullarna förvandlas till ren lyteskomik när man hör och härmar vissa breda dialekter, t ex västmanländska. Den är nog starkare än någon annan dialekt förknippad med dumhet och lågutbildade bönder. Detta är faktiskt en slags rasism.

Att räddningflyg från Italien och Frankrike inkallades till okänd kostnad, måste ses som ett definitivt bottenbetyg för svensk katastrofberedskap och ytterst sätt hela det slaktade försvaret.

Vad är egentligen tanken bakom denna slakt? Att man alltid förlitar sig på hjälp utifrån? Ungefär som om Sverige vore ett U-land. Hemska tanke; tänk om vi är det?

Idag kan vi höra från vår statsmedia att antalet bidragsförsörjda har ökat med 2,5 procent sedan förra året. Det låter inte mycket men just nu går c:a 820.000 människor på bidrag i Sverige!!!

Men Allians regeringen är nöjd. Svenskar med sjukersättning har ju minskat! Trots detta har alltså alla andra bidragsformer ökat och det är 14,7 procent av befolkningen som är bidragsförsörjda.

Vi får ofta höra att bortåt 80 procent av SVENSKARNA i arbetsför ålder också arbetar.

Men på ekonomifakta.se framträder en helt annan bild fram. Det handlar om hela befolkningen, från 0 år till så länge folk lever. Och då är det 49 procent som går under beteckningen sysselsatta. Dessa knappt hälften försörjer alltså Sverige. När så denna hälft får allt fler att försörja behöver man inte vara ett geni för att förstå att vårt land är på väg mot en riktig krasch.

De skithögar till politiker vi har i det här landet ljuger oss rätt upp i ansiktet dag efter dag efter dag efter dag efter dag...

Och det luktar mer än bränt. Det luktar ruttet.








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"