Ensamkommande oförskämt bortskämda. - fast gamla får betala

I mitt förra inlägg försökte bloggaren beskriva hur gamla på äldreboenden får leva i en social misär där ingen personal ens märker om en boende försvinner. På "hemmet" står allt still, t o m klockorna. Det enda som rör sig framåt är Döden.

Den mat som serveras på äldreboenden betalas av de boende själva. Förutom att man betalar en hög hyra, kostar den s k omsorgen (!) c:a 1.800 per månad. Den mat man alltså betalar för (olika i olika kommuner, 60-100 kr/dag), kan man inte bestämma över utan har bara gapa och svälja det kommunen kan åstadkomma. T ex plastinpackade pannkakor gjorda igår. Hyrorma är höga och landar vanligtvis någonstans mellan 5-7000 kr/månaden

Att inte ha någon kontroll över sin tillvaro trots att man betalar för att den ska vara dräglig, leder till vanmakt. Alltför ofta slutar det med att den gamle svälter sig själv till döds. Det blir den sista och enda protesten som återstår.

Den totala motsatsen möter vi i mottagandet av s k ensamkommande flyktingbarn. Dessa barn ligger i ett åldersintervall mellan 15 och 30 år.





På Frihamra HVB-hem i Spånga erbjuder man istället dagar sprängfyllda med aktiviteter och stöd från yrkeskunniga personal. Mat lagas på plats.

Boendet är bemannat dygnet runt. Några punkter ur det digra utbudet.

• Eget möblerat rum
• Gemensamhetsutrymme med kabel-TV, dator med internetuppkoppling, biljardbord
• Samtliga måltider (Frukost, Lunch, Mellanmål, Middag, Kvällsfika)
• Gemensamma aktiviteter som bad, fotboll etc
• Utflykter med integrationsperspektiv
• Dagligt vuxenstöd med vardagsstruktur och praktiska göromål (individuella veckoscheman)
• Dagligt stöd i att ha ett bra mående
• Varje ungdom har en egen kontaktperson
• All verksamhet har ett integrationsperspektiv
• Läxhjälp
• Resor till och från skolan

Och det är ungefär samma överallt. Kostnaderna för de här "barnen" är enorma. En matnyttig sida är denna där kostnaden per dag och år för "barnet" synliggörs. Ett dygn kostade år 2010 mellan 3-6000 per dygn. Per individ. Men då är det många extrautgifter som inte finns med. "Barnet" måste få fullproppade dagar med allsköns rekreation. 

I Sverige är vi som besatta av klyftor och skillnader. Och finns det inga så hittar man på dem som t ex i fallet med "rasifiering". Att begreppet 'ras' är så gott som utplånat sågs som ett hot och då skapade man ett nytt. Allt för att få nöjet att klä sig i offerkoftor.

I detta likhetsfixerade land är det lite underligt att skillnaderna mellan en gammal som har jobbat och slitit i hela sitt lov ska betala hutlösa summor för bristfällig vård, medan unga, virila män ska leva på skattepengar och bjudas på en service som inte motsvaras i någon social verksamhet överhuvud taget.

Det är ojämlikhet som skär ända in i märgen. Vad säger det oss?

Det är upp till var och en att döma. Min egen kommentar blir att den humanism och empatidrypande självbilden som Sverige representerar, handlar i själva verket om självförhärligande och arrogans.

Det är enbart produktivitet som räknas. Den gamla människan är inte produktiv längre. I Det kommunistiska Manifestet som Marx skrev tillsammans med Engels, menar de att i det perfekta samhället tar arbetarna makten över produktionsmedlen och skapar en proletariatets diktatur.

Det verkar som om makten till fullo har svalt daggmasken. Med den alldeles egna svenska modellen att avsäga sig allt ansvar och därmed räkna ut människor som inte längre är produktiva och kan bidra.

Och de ensamkommande då? Dessa stackars utmärglade och föräldralösa krakar som tycks vara en symbol för Sveriges image  humanitär stormakt? 

Det gör man förgäves. Omvärlden förfasar sig i dag.