Äldre på svältgränsen i den humanitära supermakten

Våra kära gamla. De har jobbat och tjänat landet som de föddes in till för åtskilliga år sedan. De verkligt gamla har minnen av att betyda något verkligt, inte bara små knappnålar på en Sverigekarta.

Just nu sitter Gustav Fridolin med sitt kerubansikte i en direktsända intervju i SVT. Han pratar om skolan och vården. Ur ett strikt ekonomiskt perspektiv.

Staten ska skjuta till pengar och lönerna ska höjas genom skyhöga skatter. Jaha. Med högre skatter äts löneförhöjningen upp. Det lilla som blir kvar: Till vad och till vilka? Vilka är det som gynnas av lärarnas högre löner? Varför ska sjuksköterskor ha högre löner? Egentligen. Vad och för vilka jobbar man?

Frågar man den 77-årige folkskoleläraren, vi kallar honom för Arne, på "hemmet" så svarar säkert denne: jag älskade att se och följa med när barnen växte och lärde sig alltmer. Folkskolan var klassarna från 1-6.

På Arnes tid var det var en ynnest att få vara lärare. Att vara privilegierad. Att bli uppskattad och respekterad. Många av de där barnen träffade Arne som vuxna. De blev t o m vänner. Läraryrket var ett kall. Antingen var man lärare eller också inte. Ungefär detsamma som prästyrket

Han och alla andra hundratusentals äldre har nu ynnestin att ha en plats på ett äldreboende. Det borde vara en lugn och trygg plats med kärleksfullt omsorgsgivande. Av de som ser detta yrke som ett kall.

Men kallet har istället omvandlats till en sopstation och ett genomgångsställe för vilsna ungdomar. Istället för omsorgsfull och människovärdig behandling av de gamla, betraktas dessa som något nödvändigt ont för att vårdpersonalen ska skramla in cash.

Och osthyveln går. Vi skär ut en skiva där och en skiva där. Konstigt nog är denna osthyvel predestinerad för bara vissa ostar. Ostar som luktar illa och redan är fulla av hål går det bra att skära ur.






Äldrevården tillsammans med psykiatrin är de sektorer man har sparat in på mest. Faktiskt inte så mycket på personal som man vill tro, utan på det rent tekniska, utrustningen och... maten. Och så naturligtvis det där som inte går att mäta; attityderna och omvårdnadens kvalitet.

På det kommunala vårdboendet där min pappa låg fanns det nästan en anställd per patient. De hade skitkul när de spelade kort runt fikabordet varje gång man kom...

För några veckor sedan rapporterades det att bortemot 15.000 hypotetiskt svälter eller kommer att svälta ihjäl på våra äldreboenden varje år. De äldre är ofta undernärda, det är ett faktum. Men faktorerna bakom är komplexa.

Här är ett litet "smakprov" från en meny i Piteå kommun:


Måndag 21 jul Greenburger, bröd, dressing, potatismos Grillburgare, dressing, potatismos Gulaschsoppa Palt, lingonsylt Kesogrädde med krossad ananas Tisdag 22 jul Soja Stroganoff, ris Sprödbakad fisk, remouladsås, potatis Köttfärslimpa, brunsås, potatis Palt, lingonsylt Onsdag 23 jul Vegetarisk jambalaya, bulgur Blodpudding, stekt fläsk, lingonsylt Korv- och rotsaksgryta, potatis Palt, lingonsylt Torsdag 24 jul Pasta tricolore i det gröna, ketchup Bondsoppa med kyckling Ris á la Malta, saftsås Kokt fisk, dillsås, potatis Palt, lingonsylt Fredag 25 jul Potatis- och linslåda med pizzatäcke Köttfärssås, spagetti Potatisgratäng med smak av vilt Palt, lingonsylt 

Och nej, det varken ser ut eller smakar som det låter. I själva verket smakar allt precis likadant.

Men det mest anmärkningsvärda är att personalen inte bryr sig i om de boende äter eller inte. Nej vaddå. De ska ju ändå dö.

Bloggaren har sett detta tre ggr. Först min egen pappa. Sedan en kompis mamma. Och så förra sommaren utanför Det Stora Köpcentrat satt en gammal man som bara var ett skramlande skelett.

Först så trodde jag att han var hemlös. Men när jag hade rusat fram och hindrat honom från att falla baklänges, så fick jag syn på ett plastarmband där hans personuppgifter fanns. Dock inte varifrån han hade fått armbandet.

Mannen var så utmärglad att han inte kunde sitta själv. En försvårande omständighet var att han var "långfull" dvs hade supit åtskilliga dagar.

Vi fick fram en ambulans och när sjukvårdarna såg mannen kände de igen honom och var han bodde: På ett äldreboende ett par kilometer därifrån.

De nickade åt oss och berättade att Arne var ett återkommande problem. Men seg var han. Frågan var bara varför.

(I nästa inlägg kommer jag att skriva om hur fängelsekunder och s k ensamkommande barn lever och har hälsan).

Kommentarer

Anonym sa…
I fall som dessa står gamla och kanske sjuka vårdtagare mot ett personalkollektiv som har intresse av att skydda varandra och dölja missförhållanden. Personalens uppdragsgivare är politikerna som liksom personalen lever på de skatter de avkräver folket. Detta förhållande gör att båda dessa kategorier har intresse av att dölja brister och den stackars vårdtagaren som är missnöjd har en motståndare med gigantiska resurser.
Angående "genomgångsställe för vilsna ungdomar" läste jag att personalen på ett hem förbjöds att sms:a. Det ansågs inte vara god omsorg att personalen messade samtidigt som de matade de gamla. /J_B

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många