Svenskt i Almedalen

Bloggaren har slölyssnat på de olika partiledarna för att höra något nytt under himlafästet. Så hittills har jag hört lite av respektive tal från Jan Björklund, Annie Lööf, Ebba Busch Thor, Jimmie Åkesson, Isabella Lövin och Anna Kindberg Batra. Jag har missat statsministern men är inte ledsen för detta.

Ja, vad ska man säga? Björklund var roligast, men hans politiska visioner var däremot inte roliga: Mer EU, mer federationsdrömmar och som smör på moset; han vill ansluta Sverige till euron. Liberalism har alltid kokats ner till individens frihet att välja, bort från överstatlighet och tvångsanslutningar. Björklund gläfser bara in i perfekt socialliberala lösningar med pappamånader och andra tvingande lagar för att uppnå politiska mål i varje led. Det är inte liberalt att älska EU. Det är inte liberalt att lägga sig i hur familjer vill leva sina liv.

Anna Kindberg Batra överraskade inte eftersom vi redan vet sedan en tid tillbaka att hon omfamnar svenska värderingar och tycker illa om de flesta bidragslösningar. Hon gav detta ytterligare förtydligande när det handlade om utvisningar som måste fullföljas och att asylsökande från dag ett ska börja plugga svenska; om inte så dras dagsersättningen in.

Likaså blir dessa föremål för samhällskunskap, d v s undervisning i svenska värderingar och lagar för att visa vad som gäller i vårt land. En nyhet var att principen om första asylland måste praktiseras på allvar, något som inte görs idag. Det finns ju exempel på att ensamma gossar bor i Italien i flera månader tills de upptäcker att bidragen är mycket mer generösa i landet i norr.

Med Kindberg Batra börjar vi känna igen de gamla Moderaterna. Tyvärr gjorde Fredrik Reinfeldt  stora hål i vårt gemensamma Sverige när han skruvade på kranarna för fullt för det mest ansvarslösa projektet vi någonsin har upplevt. Han drevs av sina privata hjärnspöken och borde ha gått i psykoterapi istället för att styra Sverige. Hans verk syns nu på varje nivå av samhället och domen mot honom är säkert hård bakom kulisserna. Det gäller att rädda Sverige från kaoset vi nu ser fröet till.

Jimmie Åkesson gjorde ingen SD-vän besviken. Faktum var att hans tal verkade mer avspänt och mer spontant än någon av de andras. Han vidareutvecklade Kindberg Batras förslag på förändringar i asylmottagandet och högre krav för ett PUT. Han tog upp alla de följdeffekter som massinvasionen under de senaste åren har inneburit och att nya problemarenor hela tiden blir fler. Men SD har ingen politik för de flesta andra politikområden. Det är deras definitiva akilleshäl.

Svensk och svenskhet debatterades och problematiserades i "analyserna" som etermedia försedde oss med. Idag fick vi t ex höra att Kindberg Batras tal var "osvenskt"!! Nemän ojdå; inte ord om mångkulturens berikande effekt och "kompetensregnet". Att framhäva det svenska och svenska värderingar var alltså osvenskt. Media är mitt inne i en identitetskris där alla träd inte längre skymmer skogen. För en gångs skull är man villrådig om på vem man ska kasta rasistkortet. Det fungerar inte längre. Media vacklar och alla frågor om "vem som är svensk" faller rakt ner i vallgraven som man har byggt för att sitta säkert på slottet.

Men känns det inte lite sent? Eftertankens kranka blekhet har aldrig förefallit så desperat i sitt uttryckssätt.

Som sista spelare på planen träder Jonas Sjöstedt upp på scenen. Kanske jag lyssnar en stund fast jag vet vad han ska säga. Som det alltid har låtit från kommunisterna.