En fråga om omtanke


Vilken är världens bästa film? Om man frågar människor blir svaret beroende av en mängd faktorer: Ålder, kön, samhällsposition och kulturellt intresse plus erfarenhet, bl a. Man kan inte tala om för någon annan vilken film som är bäst, de har ju naturligtvis en egen uppfattning.

Men i Sverige är det högst naturligt att pådyvla människor kulturelitens tyckande och tänkande. Annars väntar en rad med hätska angrepp. "Fel" film = Dum bonnläpp. "Rätt" film = Intellektuell med hög utbildning.

Man stämplar människor som det ena eller andra beroende av tycke och smak. Idiotiskt, och bara ytterligare ett bevis för elitens folkförakt.

Människor blir ofta kollriga när de får höra mina egna tre favoriter: 2001 - A space Odessey, Det sjunde inseglet och Hyresgästen. Alltså Kubrick, Bergman och Polanski. Rätt regissörer, fel filmer. Ajdå. Allra bäst är egentligen Hyresgästen, Polanskis uppföljare till Rosemary's baby. De är skräckfilmer om människor på den andra sidan gränsen. Därför är de ganska ömsinta filmer. Hyresgästen handlar inte om galningen som bestialisk massmördare vilket tyvärr brukar användas som lösning på mordgåtan, utan om en ensam, skör, sårbar, ömtålig människa som inte klarar livets grundläggande krav och villkor. Ensam människa i behov av andra som kan skänka lite omtanke.

Godhetskollektivet i Sverige är en samling människor som låtsas vara omtänksamma. De är alla bror och syster Duktig som fastnat i treårsstadiet när barn måste demonstrera hur duktiga de är för att den vägen få kärlek av mamma. De är inte duktiga eller omtänksamma utan egentligen inställsamma och uppmärksamhetskåta. Duktigheten är emellertid bara en fernissa när man blöder för romska tiggare och utvisningshotade flyktingar.

Den typen av godhet har format Välfärdssamhället. En konstruktion som utgår från att alla människor är barn som måste erbjudas hjälp i bror Duktigs anda.

Barnen blir så omhändertagna att de slipper växa upp utan mor och far till stor del. På detta sätt ska de formas till nya duktiga individer som ska ta hand om de utsatta. De utsatta begränsas dock till vissa grupper.

Eller förresten de grupper som kan anpassas in i mallen. Arbetslösa passar inte in eftersom Välfärdsstaten kräver att människor jobbar, så mycket som möjligt, för att dra pengar in till systemet. Hemlösa, huvudsakligen svenska sådana, får skylla sig själva. De jobbade inte tillräckligt för att betala hyran. Istället använde man pengarna till att köpa sprit. Alkoholister är nog de som står längst ner på samhällsstegen. Knarkare som prostituerar sig för att hämta in pengar, har man däremot en viss förståelse för. De jobbar ju... Film: Call Girl.

Gamla är inte produktiva och ligger i stupstocken redan som 65-åringar. Äldreboenden omvandlas till hem för "ensamkommande" vilka nog är den grupp som bäst "behöver" samhällets omtanke. Och.... de skapar ju tiotusentals nya jobb eftersom de inte jobbar själva. Perfekt film: Over the Rainbow..

Och så då: De psykiskt sjuka. Bortglömda av alla. Saknade av ingen. Den som drabbas av psykisk sjukdom redan i unga år kan i värsta fall hamna i alla de övriga kategorierna av verkligt utanförskap. Psykisk sjukdom ligger som nummer tre för de vanligaste dödsorsakerna. 1. Hjärt/kärl 2. Cancer 3. Psykisk sjukdom. Dessutom lever dessa de kortaste liven här på jorden. Man räknar med att den förkortade livslängden är 15-20 år mot den förväntade.

Visserligen använder psykiskt sjuka massor av läkemedel som ger en rad sidoeffekter och sjukdomar som diabetes. Till detta hör också fetma, dålig mathållning, tobak, missbruk. Men faktum är att självmord nog är den vanligaste orsaken till för tidig död.

När Mona Sahlin kläckte ur sig att "det är häftigt att betala skatt" i solidaritetens namn. Vad tänkte hon då på? Den olycksdrabbade Job i Gamla Testamentet? Forrest Gump? Eller hur Sverige hjälper andra länder i krig?

Hon tänkte då inte på kassörskan på ICA med en bruttolön på 19.000 kr/mån, som procentuellt betalar nästan lika mycket i skatt som en miljonär. De svenska skatterna går alltid med förlust i Välfärdsstaten. Inte speciellt "häftigt" Mona Sahlin. Film: Det stora Tågrånet.

Vad har hänt i övrigt med omtanken? Har den passerat bäst-före datum och därför inte behövs längre när "samhället" s a s har övertagit den biten?

I många fall är svaret tyvärr Ja. Jag möter en granne på gården som aldrig hälsar tillbaka. När jag försöker få ett fyllo att resa sig upp, hjälper ingen till. En gammal dam vill att jag ringer taxi och berättar att hon frågat fem stycken som "inte har haft" någon mobiltelefon". Men jag ger aldrig en krona till tiggaren på gatan.

Världens sämsta film? Hm, kanske Ferlini 8 ½. Otäckast? En film från 1956 är vansinnigt läskig: Invasion of the Body Snatchers, tyvärr med många sämre efterföljare. Där räcker det knappast att betala skatt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"