Prince - som ingen annan

De påminner mig om min egen dödlighet. De delade mina unga år med mig. De följde mig när himlen blev svart. De fanns alltid i mitt rum, några steg bort till stereon.

Först David Bowie, min största idol efter Beatles. Och nu alltså Prince. Hans lite säregna musik någonstans i skymningslandet mellan flumrock, precisa ballader och komedi, följde mig i spåren under hela 80-talet

Visst är Purple Rain bra. Jag minns den när jag satt i en bil med regnet som en flod utanför fönstret. De passade bra tillsammans. Men allra mest gillade jag When Doves Cry, 1999, Let's go Crazy och Cream.

1980-talet var ett helvete. Prince räddade det inte precis, men han gjorde det varmare. Prince såg inte ut som någon annan. Han lät som ingen annan.

Nu är han död. Enbart 57 år gammal lämnar han oss. När jag fick upp meddelandet om Prince' död så blev jag chockad och sprängfull av tankar och motstridiga känslor.

Han var den ultimata artisten. R.I.P Prince.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK