Svenskar är dumma i huvudet

"Den svenska modellen". Ett politiskt system som förutsätts vagga oss från småknatter till döddagar. Det enda som detta system kräver är Lydnad. Följsamhet. Och pengar.

Så vi betalar hela taberaset via världens högsta skatter. I själva verket är vi livegna i detta system som begränsar vårt livsrum till förmån för den s k välfärden. Våra fickpengar är inte något att hurra för. Visst kan vi köpa både hus och bil, men det blir på avbetalning. Ytterst få har flera hundra miljoner kronor på banken som man kan spendera hur man vill. Eller på banken.

Nu i dagarna pågår drevet efter Panamaskandalen. Miljarder kronor har flyttats från rika knösar och företag till Panama för att undkomma svensk skatt. Skatteflykt eller skatteplanering; oavsett vad man kallar det, så är det ynkligt och exempel på dålig moral. Men brottsligt är det inte. Idrottsstjärnor som Björn Borg, Kajsa Bergkvist och Ingemar Stenmark flyttade till Monaco för att rädda en del av sina pengar. Utan knot från svenskarna.

Så det är fullt lagligt att flytta pengar. Men de skattetyngda svenskarna kan i allmänhet inte förstå en sådan sak. Skatt måste man ju betala för välfärden. Många är t o m fullt beredda att betala mer i skatt om man bara "får" något mer. Vi har blivit som småbarn på julafton. Klapparna blir allt fler och dyrare, men barnen börjar gråta för att det inte är rätt märke.

Man brukar säga att vi svenskar är fredsskadade. Avsaknaden av ett nationellt trauma i modern tid har gjort oss okunniga om vår historia, godtrogna och förslappade i vår inställning, skriver Dick Harrisson i Yle. Kunskap om vikten av sammanhållning för att vi som folk och nation ska överleva tas med en axelryckning. Det skulle inte förvåna om världens mesta globalister finns i detta land.

Harrison menar på att vi är de minst kunniga om vår historia. När andra länder och kontinenter kämpar för att behålla det land som de fått, lämnar vi bort det och önskar att alla nationer ska bli ett. Det är som en godnattsaga för småbarn. Eller som Cornelius I natt jag drömde. Vi förutsätts vara en enda lycklig familj, men okunniga som få.

När man går ut på stan och frågar folk vad olika politiskt färgade ord och uttryck betyder, är det bara en minoritet som har en susning. T ex 'jobbskatteavdrag', 'DÖ', 'löntagarfonder', 'RUT och ROT' är bara några av de politiska termer som svenskarna är okunniga om.

Men okunnigheten är värre än så. I valet 2006 visste enbart 46 procent att Sverige styrdes av socialdemokraterna när man frågade direkt i vallokalerna. Minst kunniga är sossar och mest kunniga är Liberalerna följda av Moderaterna. Ska vi ha så okunniga väljare? Det bästa vore att de med minst kunskap om hur landet styrs helt sonika skulle stängas av från att rösta?

Sju historielärare på Uppsala universitet skrev 2013 en larmrapport om att studenter inte kan något om historia, men ännu värre var att de inte heller kunde skriva på förståelig svenska.

Visserligen är inte dumhet detsamma som okunnighet, men är man lite mer begåvad så är man också vetgirig. Därför tror jag att fredsskadan har degenererat oss att inte anstränga oss, att inte vilja eller helt enkelt tro att kunskap ska trilla ner från himlen. Just den inställningen, att kunskap ska tillföras utifrån, är en svensk konstruktion och mentalitet.

Linjen mellan okunnighet och dumhet är numer suddig. Okunnigheten skapar en allmän förslappning av medvetandet, denna kan snappas upp på ett på ett epigenetiskt sätt vidare till kommande generationer. Epigenetik innebär att de ursprungliga cellerna förändras i sitt verkningssätt till skillnad mot DNA som bara kopierar de existerande generna.

Bloggaren har lagt märke till att svenska faktaartiklar numer är skrivna på lätt svenska till skillnad mot för tio år sedan. Tilltalet har förvandlats till som om man pratade med ett barn. När man läser engelska och amerikanska artiklar så är det tydligt hur stor skillnaden är.

Ett tydligt exempel på den svenska osjälvständigheten och lydnad till auktoriteter är 2009 års snack om en pandemi  vid namn svininfluensan. Redan tidigt stod det klart att sjukdomen var lindrigare än en ordinarie influensa. Ändå gick larmet för att influensan kunde ta livet av folk som flugor.

60 procent av svenskarna vaccinerade sig. I t ex Tyskland 8 procent. Ändå var dödligheten densamma mellan länderna. Men Fredrik Reinfeldt var missnöjd. Han ansåg att 60 procent var ett dåligt resultat för den svenska följsamheten.

Och nej, jag tillhörde inte de följsamma. Men det kanske var dumt av mig?