Två grova brottslingar tvingar Sverige att ta ställning.

För några månader sedan gick preskriptionstiden ut för att åtala HIV-mannen, Mehdi Tayeb. Denne trevlige iranska man utmärkte sig genom att sex med minst 130 kvinnor (inklusive män) utan att berätta att han var HIV-smittad. Åklagaren misslyckades med bevisningen och brotten blev bordlagda. Nu har det gått 15 år. Endast en kvinna blev smittad och det råkade vara hans svenska flickvän. Nu när preskriptionstiden är borta kan Tayeb återvända till det öppna och humana Sverige; den humaniära stormakten.

Eftersom man predikar om "allas lika värde" här för att man inte på något sätt ska känna sig bättre, sundare och ärligare än någon annan, så öppnar vi famnen även för Mehdi Tayeb. Välkommen tillbaka.

 Att bloggaren kladdar fram detta äckel ur historien, beror på att en ny HIV-man såg sitt ljus för några år sedan:  Anders Lilja, född 1991. Han blev smittad av sin kenyanska mor redan vid födseln och hur tragiskt detta än är så är det ingen ursäkt för att han har haft oskyddad sex i 4-5 år med ett tiotal kvinnor. Denna "man" har suttit fängslad och tvångsisolerad i perioder sedan 2008. Men skam den som ger sig.

Läs mer



Förutom HIV-sexet (bedöms som grov misshandel) har han också utsatt sina flickvänner för ordinarie grov misshandel. Samt bedragit 25 personer på Blocket. Men eftersom detta är i Sverige har han ändå varit fri och ute större delen av tiden. När han nu åter blev dömd av tingsrätten till ett års fängelse så överklagades domen till Svea hovrätt.

Denna väljer då att fria Anders Lilja därför att:  "en förutsättning för att mannen ska kunna dömas för framkallande av fara för annan är att han genom sitt handlande utsatt kvinnorna för en "konkret fara" för allvarlig sjukdom."

På siten Sveriges Domstolar får vi lite mer biff på benen:

"En förutsättning för att det i ett fall som detta ska kunna dömas för framkallande av fara för annan är att mannen genom sitt handlande utsatt kvinnorna för fara för allvarlig sjukdom. Med fara avses i den aktuella straffbestämmelsen s.k. konkret fara. För att en gärning ska ha inneburit konkret fara för en viss effekt krävs inte bara att gärningen kunnat medföra effekten utan också att det förelegat viss sannolikhet för effekten. Man skulle kunna uttrycka det så, att det ska framstå som rimligt att förvänta sig effekten som en följd av gärningen."

Så att Lilja har haft oskyddad sex trots sin HIV ingår inte alls i domen. D v s det obestridliga fakta att han skiter i om han smittar ner kvinnorna. Hans moraliska ansvar mot sin sexpartner och hennes ångest och fruktan vid beskedet, är inget som svenska domstolar sysslar med.  Det är strikt och kallt kliniskt.

Det har sagts att hovrättens dom speglar en samhällssyn hos domstolarna om att vi befinner oss i en tid där folk hoppar i säng lite huller om buller. Kort sagt, att man får skylla sig själv.

Det är helt i linje med Äggskallens principer om att man måste förstå att man kan bli mördad p g a sina åsikter. En förväntad effekt och dessutom högst sannolik. Man får skylla sig själv när man har sådana åsikter.

Den humanitära stormakten har i vid mening ett stort samvete. Om detta samvete bara blir lite större så kommer det att helt enkelt att sluta fungera. Den kliniska människosynen som präglar makteliten gör att människorna reduceras till organ, hud och hår. Denna människosyn är en konsekvens av uppblåsta små- och storpåvar som ligger på svältgränsen i sin andliga fattigdom. Det är så påtagligt att man kan höra ihåligheten, papegojan och empatilösheten.

Näste man som utmanar Sverige att sätta ner foten är historien om imamen som blev terrorist

Haytham Rahmeh - namnet som alla måste lägga på minnet. Han var tidigare s k huvudimam i moskén på Medborgarplatsen, men hoppade av för ett och ett halvt år sedan för att ägna sig åt att smuggla in vapen in till "rebellerna" i Syrien. Nu har SR avslöjat att denne Rahmeh leder en milis, alltså en stridande part i Syrien som står på rebellernas sida:.Commission for Civilians Protection . Den politiska ledaren för milisgruppen som uppges ha 2.000 medlemmar; Nazir Hakim, berättar för SR att gruppen inte bara är en liten duva som skjuter på byggnader utan att de har ett utvecklat ett samarbete med jihadister och al-Quida i flera länder i Mellanöstern bl a al-Nusra-fronten och islamiska staten i Irak och Syrien, ISIS.

Men i senare sändningar har SR strukit det sistnämnda. Nu berättas det bara att gruppen är en "moderat islamistisk" grupp som har Muslimska Brödraskapet som samarbetspartner. Länken går inte längre att få fram där det berättas om samarbetet med våldsamma jihadistgrupper kopplade till al-Quida.

Så nu fegar SR ur. Polisen är passiv, men lite slappt har man sagt att detta ska utredas. Rahmed smugglar vapen till krigszoner. Plus ingår i en beväpnad milisgrupp i detta Syrien. Det räcker inte med att Beatrice Ask lägger huvudet på sned och entonigt upprepar att "vi ska titta på det".

Och svensk media förnekar sig aldrig. De kallar denne Rahmed för "svensken", för att han är ju svensk medborgare. Men hur många pursvenskar åker ner till krigszoner och samarbetar med de värsta terroristerna som världen känner? Denne Rahmed  varken solidariserar sig eller identifierar sig själv som vare sig västerlänning eller svensk.

Från politikernivå hörs inte ett pip. Fegheten och rädslan för att göra sig ovän eller bara lite ovän med den muslimska världen strömmar ut från högkvarteren för Sveriges maktelit. Att det dessutom handlar om Syrien är ytterst problematiskt eftersom de vidöppna gränserna för syrier (och alla som uppger att de är syrier) i princip ger en fristad för vilka massmördare som helst.

Har inte regering och riksdag något som helst ansvar? Att inhysa massmördare, krigsförbrytare och terrorister ; är det en gest av den humanitära stormakten?

Jo, flera av sofftyckarna brukar känna empati med massmördarna. Om de är från rätt kontinent förstås, och att det inte handlar om Israel. Massmördare har haft en taskig barndom och har hela sitt unga liv blivit utsatt för förtryck från "den store Satan". Hur mycket värre kan det bli?

I alla otaliga DO-mål så har det handlat om bagatellartade händelser som beroende på den drabbade, är kränkande. Det räcker med att man känner sig tvingad att skaka hand med en kvinna för att man ska bli kroniskt kränkt och beviljat skadestånd på tiotusentals kronor.

Det går inte att jämföra på samma dag, den friande domen för HIV-mannens övergrepp, den passiva hållningen för en "svensk" vapen- och krigsbrottsling - och så en handskakningskonflikt som emulerar ett grymt skadestånd.

Men det finns en viss kausalitet i detta. De tre männen har sitt ursprung i andra kulturer, även om Lilja är svensk så har han ändå en mamma med rötter i Afrika.

Det brukar vara detsamma i våldtäktsmål då bara kliniska tester räknas. Kvinnans skräck och nuvarande ångest räknas inte. Däremot tas det hänsyn till killarnas bristande intelligens och förståelse för vad "nej" betyder.

Paradoxen i dessa tre exempel är att Sverige som är världens största feministstat håller på att bli ett patriarkalt våldsnäste. Genusmaffian är så upptagna och fixerade vid sina börsstyrelsestolar att de har vänt ryggen mot vardagen för alla de kvinnor de säger sig arbeta för. De lever i en bubbla och har fullt sjå med att hitta på nya ord för det som inte går att förändra och det som har gått förlorat.