En prinsessa är född!
I morse damp hon då ner, vår nya tronföljare. Många är säkert besvikna att det inte blev en liten kronprins, men å andra sidan har Sverige bara haft gossar som kronjuveler, äh jag menar tronuppföljare, äh nu blev det fel i alla fall.
Kungahuset har passerat bäst-före-datum för länge sedan. En gång i tiden var det mäktigt och allenarådande. Ja, ungefär som hopkoket av mindre eller något mer begåvade politiker som nu styr detta land och det rakt ner i avloppet. Det kanske vore bättre med en mäktig kung istället.
Eller drottning. Som det är nu kan det lika gärna avskaffas. Bloggaren skulle då inte sakna det i sin nuvarande form. Vet faktiskt inte riktigt vad de där människorna heter
.
Hur som helst är en majoritet av svenskarna barnsligt förtjusta i kungahuset. Antagligen är det för att det är det enda som tillåts vara mer än Lagom i Sverige. Drottningens hattar och kungens medaljer är hellöjliga men på folket impar det. Och nog tycker man att en Kung är lite mer, ska vi säga, värdigt. Något man kan vara mer stolt över än en Drottning.
Marie Söderqvist är/var krönikör i Expressen och ännu tidigare ledarkrönikör på SvD. Hon skrev ett intressant inlägg om svenskarnas förhållningssätt till kungahuset (tyvärr är det så länge sedan att det inte går att få tag på). Hon menade att svenskarnas behöver sin kung och drottning och deras avkommor för att stå ut! Annars stryps man sakta av det gråa, flata och monotona som är ett resultat av den underliga formen av jämlikhet som Sverige praktiserar.
Jämlikhet kan ju också vara att alla får samma chanser och sedan är det upp till dig själv hur projektet utvecklas. Alla har inte samma chanser vrålar många. Det är ju beroende av uppväxtmiljö, föräldrars utbildning och språkutveckling. Jo, till viss grad. Men det är ju ändå du som avgör hur du ska förhålla dig till möjligheterna som breder ut sig framför dig. Det handlar trots allt om att ta och inte att få, något som i Sverige inte är det minsta självklart.
Det var mycket längesedan man hörde uttrycken: "var och en är sin lyckas smed" och "som man bäddar får man ligga". Uttryck som beskriver människors eget ansvar för hur livet utvecklar sig. Och detta att det är samma utgångsläge för alla beskriver också jämlikhet.
Jämför bara med ett 100-meterslopp. De står alla på samma linje från början. Kanske något att fundera över.
USA får 68-generationen att dra ihop ögonbrynen och snörpa föraktfullt. "Satans mördare" sade Olof Palme i ett av sina mest berömda tal. Och så har det fortsatt. USA står för allt som minsann inte vi befattar oss med. Men för inte alltför länge sedan var det i var mans mun tillåtet att uttrycka: "USA är the land of opportunities". Och när Liza Minelli och Frank Sinatra beskrev New York var det i form av "if you can make it there you'd make it anywhere".
Så jämlikheten kan vara baserad på hur individen själv tar vara på de chanser som man får. Men detta är ett icke acceptabelt betraktelsesätt för landet Jämtjockt. Alla i mittfåran, alla i en flock av vilseledda får som väntar på att Pappa Staten ska ta hand om dem.
Incitamentet för att utbilda sig på högskolor och universitet blir i Sverige svagt och lågt. När det inte lönar sig ekonomiskt att skaffa sig en utbildning svalnar intresset. Det är på sikt en farlig utveckling därför att vår konkurrenskraft i form av dagsfärsk kunskap av hög kvalitet inte matchar omvärldens. Vi har alltså en ojämlik situation i förhållande till andra länder. Så kan det också bli när vårt jämlikhetsideal kolliderar med det individbaserade dito.
Prinsessan ska nu få sitt namn och Bloggaren dristar sig till att gissa, så lite intresserad är jag dock. Det finns väl hopp för mig också. I kungliga kretsar så kretsar likaså samma namn gång på gång med några decenniers mellanrum. Jag tror att namnet Lousie kommer att figurera. Hon var drottningen innan Silvia och en riktig lady, dock inte av Järn.
Men som sagt, monarkins huvudsakliga uppgift i Sverige är att vara den fyr som reser sig upp ovanför de grå dimmorna- Och det utan att folket inser detta. PR i världsklass.
Kungahuset har passerat bäst-före-datum för länge sedan. En gång i tiden var det mäktigt och allenarådande. Ja, ungefär som hopkoket av mindre eller något mer begåvade politiker som nu styr detta land och det rakt ner i avloppet. Det kanske vore bättre med en mäktig kung istället.
Eller drottning. Som det är nu kan det lika gärna avskaffas. Bloggaren skulle då inte sakna det i sin nuvarande form. Vet faktiskt inte riktigt vad de där människorna heter
.
Hur som helst är en majoritet av svenskarna barnsligt förtjusta i kungahuset. Antagligen är det för att det är det enda som tillåts vara mer än Lagom i Sverige. Drottningens hattar och kungens medaljer är hellöjliga men på folket impar det. Och nog tycker man att en Kung är lite mer, ska vi säga, värdigt. Något man kan vara mer stolt över än en Drottning.
Marie Söderqvist är/var krönikör i Expressen och ännu tidigare ledarkrönikör på SvD. Hon skrev ett intressant inlägg om svenskarnas förhållningssätt till kungahuset (tyvärr är det så länge sedan att det inte går att få tag på). Hon menade att svenskarnas behöver sin kung och drottning och deras avkommor för att stå ut! Annars stryps man sakta av det gråa, flata och monotona som är ett resultat av den underliga formen av jämlikhet som Sverige praktiserar.
Jämlikhet kan ju också vara att alla får samma chanser och sedan är det upp till dig själv hur projektet utvecklas. Alla har inte samma chanser vrålar många. Det är ju beroende av uppväxtmiljö, föräldrars utbildning och språkutveckling. Jo, till viss grad. Men det är ju ändå du som avgör hur du ska förhålla dig till möjligheterna som breder ut sig framför dig. Det handlar trots allt om att ta och inte att få, något som i Sverige inte är det minsta självklart.
Det var mycket längesedan man hörde uttrycken: "var och en är sin lyckas smed" och "som man bäddar får man ligga". Uttryck som beskriver människors eget ansvar för hur livet utvecklar sig. Och detta att det är samma utgångsläge för alla beskriver också jämlikhet.
Jämför bara med ett 100-meterslopp. De står alla på samma linje från början. Kanske något att fundera över.
USA får 68-generationen att dra ihop ögonbrynen och snörpa föraktfullt. "Satans mördare" sade Olof Palme i ett av sina mest berömda tal. Och så har det fortsatt. USA står för allt som minsann inte vi befattar oss med. Men för inte alltför länge sedan var det i var mans mun tillåtet att uttrycka: "USA är the land of opportunities". Och när Liza Minelli och Frank Sinatra beskrev New York var det i form av "if you can make it there you'd make it anywhere".
Så jämlikheten kan vara baserad på hur individen själv tar vara på de chanser som man får. Men detta är ett icke acceptabelt betraktelsesätt för landet Jämtjockt. Alla i mittfåran, alla i en flock av vilseledda får som väntar på att Pappa Staten ska ta hand om dem.
Incitamentet för att utbilda sig på högskolor och universitet blir i Sverige svagt och lågt. När det inte lönar sig ekonomiskt att skaffa sig en utbildning svalnar intresset. Det är på sikt en farlig utveckling därför att vår konkurrenskraft i form av dagsfärsk kunskap av hög kvalitet inte matchar omvärldens. Vi har alltså en ojämlik situation i förhållande till andra länder. Så kan det också bli när vårt jämlikhetsideal kolliderar med det individbaserade dito.
Prinsessan ska nu få sitt namn och Bloggaren dristar sig till att gissa, så lite intresserad är jag dock. Det finns väl hopp för mig också. I kungliga kretsar så kretsar likaså samma namn gång på gång med några decenniers mellanrum. Jag tror att namnet Lousie kommer att figurera. Hon var drottningen innan Silvia och en riktig lady, dock inte av Järn.
Men som sagt, monarkins huvudsakliga uppgift i Sverige är att vara den fyr som reser sig upp ovanför de grå dimmorna- Och det utan att folket inser detta. PR i världsklass.
Kommentarer