Vi befinner oss i krig!

Vi har trupper i Afganistan. Vi lägger vår näsa i blöt där den inte har att göra. Och så importerar vi krig och konflikter genom den huvudlösa flyktingpolitiken. Från Afganistan har tiotusentals människor kommit. Det innebar t ex att Taimour Abdulwahab sprängde sig i luften i julrushen för drygt ett år sedan. Han tog med sig kriget hit. Och han är inte ensam.

I massinvandringens och den medvetet framkallade mångkulturens spår har våldsbrottsligheten ökat med över 500 procent sedan 1980. Det är en renodlad och till synes önskad utveckling från maktelitens sida. Det var väl lite väl tråkigt i Sverige tidigare. Ös på med några miljoner våldsbejakande och krigsskadade individer så det blir lite fart under galoscherna.

Ingenstans i historien har mångkultur lyckats förekomma utan under diktaturer. Hur man då medvetet har arbetat fram denna trehövdade hydra är ett mysterium som måste räknas som en psykologisk gåta i självdestruktivitetens fulländning.

I skuggan av våldets, mordens och kaosets Malmö pågår en än mer pågående utplåning av en liten tidigare sömnig stad: Landskrona som toppar brottsligan i Sverige, d v s utifrån sin folkmängd.
Men i stad efter stad har kriget fått fäste: mellan gäng och folkgrupper, mellan polisen och gängen, mellan myndigheter (t ex socialtjänsten, Fk) och de missnöjda, mellan patienter, gäng och tjuvar och sjukhus. I det sistnämnda fallet har akutmottagningar i Skåne fått byggas om till ointagliga fort.

Men mest är det ändå alla de brottsoffer och vanliga människors vardagsliv som har förstörts eller är på väg att göras det. I de vinande kulbanorna och de brinnande bilarna, trappuppgångar, affärscenter, garage etc befinner man sig i ständig fara. Detta är ingenting annat än krigszoner. Ingen vet vem som sitter vid rodret i det alltmer upplösande samhällskittet som egentligen ska skänka oss sammanhang och samhörighet. Det politiska systemet har abdikerat liksom lagstiftningen. Det är inte bara möjligt i Sverige av idag, att både vara brottsling och oskyldig, utan den politiskt korrekta diktaturen förespråkar och uppmuntrar detta (apropå överenskommelsen om de "papperslösa).

En mycket skarpsynt herre, tidigare officer, ringde in till Ring P1. Hans förslag var så drastiskt att programledaren blev helt stum. Han menade att det var dags att kalla in Sveriges militär och detta mot det egna landets massförstörelse. Han hade övervägt detta länge men värjt sig mot den motbjudande tanken som skulle jämställa Sverige med Syrien och resten.

Men ett land i krig måste kalla in sin militär, annars förlorar man det. Om det är den enda vägen till stopp för mord- och våldsvågen så får man grubbla på vilket som är värst; olagligt våld -  eller lagligt eventuellt våld.

Man brukar säga att det bästa sättet att inte åskådliggöra en fiende är att hävda att fienden inte finns. Det behärskar den svenska makteliten till fulländning..

Kommentarer

Anonym sa…
Tack för ett bra inlägg. Jag har många gånger suttit och funderat varför Sverige som en gång var ett tryggt och välfungerande land måste hämta in världens krig, kriminalitet och elände och förstöra samhället.

Vad var det som drev det svenska folket till splittra sitt land och även försöka avskaffa sin historia och sin kultur. Vad var det som inte dög åt det svenska folket?

Man kan inte ge upp sitt land, sin kultur och historia för att försöka hjälpa världens lidande. Jag hoppas att det svenska folket vaknar och ser sig omkring på sitt vackra land och förstår vad generationer av svenskar har byggt upp för dem och att de inser att de måste bevara sitt land för sina barn och barnbarn.

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många