Pride är bara ett politiskt spektakel

De flesta städer med den minsta självaktning måste ha en Pride-festival. Tidigare var det bara Stockholm, nu är det så små städer som Växjö där man springer omkring och viftar med regnbågsflaggan.

Fast Växjö Pride (9-15 maj) verkar vara en rolig och frisläppt festival med mycket mumma på programmet. Inga kladdiga politikerfingrar så långt ögat ser.

Det är det stora sänket för Pride och kommer att leda till dess död. Politikerdömet. ALLA ska med. Att inte stå med ett bord med politisk propaganda utgör idag rena förföljelsen av ett politiskt parti. Men inte vilket parti som helst. Eller personligt uttryck heller. Allt ska in under varsin rubrik, gruppvis.

Det värsta exemplet jag har sett hittills är typiskt nog Uppsala Pride (15-20 maj):

"Uppsala Pride är en antirasistisk, queerfeministisk, partipolitiskt obunden samt helt drogfri festival för htbq-personer och deras allierande. Uppsala Pride önskar vara en plattform för möten, aktivism, gemenskap och förändring samt upplösa all diskriminering och förtryck baserade på kön, könsidentitet, könsuttryck, klass, ras, etnisk tillhörighet, funktionalitet, ålder och sexualitet.
Festivalen är öppen för alla mentalt färgglada ungdomar och vuxna."


LUF, Liberala Ungdomsförbundet, blev för några år sedan nekade ett bokbord på just Uppsala Pride för att de (ungdomsförbundets) "ståndpunkter strider mot vår vision".

Jorå, sådan är socialismen, feminismen och all annan vänster-ism. Öppenheten och toleransen sträcker sig inte utanför de egna leden. Det blir bara en tummetott av en liten klick extremister som ingen vill associeras med. Det luktar 70-talets näbbstövelstramp lång väg.

Den internationella Pride-festivalen har i sin nuvarande form bara funnits sedan 1998. Innan dess (1977 - 1997) var det allvarligare tongångar med Frigörelseveckan. Då handlade det om en kamp för de homosexuellas rätt att över huvudet få existera. Idag handlar det om att festa och ha kul.

Och så då Politikerdömet. För att rädda sin politiska status ska makten representeras i Pride-tåget; från KD till V. Plus då sådana motrörelser som Anarkisterna och Fi. SD håller sig förmodligen utanför. De skulle ändå bara utsättas för äggkastning

På 70-talet ville alltså gayvärlden bli tagen på allvar och slippa stigmatisering och diskriminering. Nu har man blivit det...Eller?

Bloggaren tror inte det. Pride har bara under de senaste fem åren blivit ett allt större spektakel med en del ganska osmakliga inslag. Nu har jag visserligen inte varit där, men har fått rapporter därifrån om samlagstält, runkkammare och annat som är förödande för gayvärldens (eller HBTQ-folkets) önskan om att bli bemötta med respekt.

Själva HBTQ-begreppet antyder att det är en samling sinsemellan skilda gruppexistenser som inte ens kan vara sams på samma plats samtidigt.

På bloggen Den Queerfeministiska Oasen går det att läsa denna belysande text:

"Treförtrycksmodellen är en idé som menar att kön, ras och klass skulle utgöra djupförtryck medans andra typer av sociala hierarkier och diskrimineringsmekanismer, till exempel åldersdiskriminering, funkofobi, transfobi, horfobi, osv, enbart är ”symptom” på förtryck. Slutsatsen av denna förklaringsmodell är att folk vars huvudsakliga kamp centreras kring den egna identiteten, ofta på grund av att de själva är trans, sexarbetare och/eller har en icke-normativ funktionsvariant, som således påverkar deras levnadsvillkor dagligen, i själva verket borde ödsla sin tid och energi på något viktigare: att krossa patriarkatet på strukturnivå."

Precis, man kommer inte (knappt) igenom detta uppstyltade byråkrat-kåta verk av någon som åtminstone inte tvekar om sin egen betydelse.

Det är det här jag menar med att politiseringen kommer att skapa splittringar och identitetskonflikter så att gayrörelsen åter får kämpa för sin egen överlevnad.

Det är dock inte LUF eller MUF som lägger ut draksådden. Det är de "queerfeministiska, rasifierade klassaktivistiska, de könsuttrycks-antirasistiska-intersektionalistiska" skitsnackarna. De flatulenta och inkontinenta gaphalsarna som av någon anledning alltid tar över. Det är de som förstör, separerar och splittrar människorna i onda respektive goda på samma sätt som borderlinepersoner gör.

Får se hur länge Pride överlever.